Året som varit

Snart är detta året slut, tiden går fort och det händer saker som ger året dess färg, dess form och minnena läggs till de jag har sedan tidigare år. Jag kommer inte ihåg allt, men det är som det skall, jag kommer ihåg det som är av vikt för mig. Året som har varit har inneburit en del förändringar för mig, i bland har jag inte riktigt hängt med utan fått följa efter mig själv så gott det går.

Beslutade för ett tag sedan att jag skulle sluta ångra saker som jag inte gjorde, jag har sysselsatt mig med det tillräckligt, jag har äntligen förstått att det finns inget att göra av det som aldrig blev gjort, eller av den tid jag tyckte jag slösade bort - för även den tiden hade sitt syfte.

Det är klart att jag har gjort saker jag ångrar, att jag önskar att jag hanterat situationer på ett bättre sätt, att jag tagit tid att tänka efter före, låtit det passerat lite tid innan jag agerade på min reaktion, men med mig går det snabbt, och även det är en del av den jag är och även här har jag beslutat mig för att inte ursäkta den jag är, jag är bra som det är.

Givetvis har jag alltid vetat, på en ”sansad” nivå av mitt medvetande att alla har sina stunder, saker som ångrats, saknas och önskas gjort, det är en del av livet - så är det.

Men jag har inte låtit mig själv se det - alla andra är perfekta, förutom jag, kanske är det så att vi alla är lite defekta, och det är lika bra det, för om man är perfekt stannar utvecklingen och det skulle vara ofantligt trist och tråkigt.

Jag skall ge mig tillåtelse att vara den jag är, vem det nu än är, eller rättare sagt, med allt vad det innebär, för när det väl kommer till - inte önskar jag vara någon annan än den jag faktiskt är, även fast den jag är kan vara arbetsam för mig och min själ!

Vikten av sömn...

När jag inte sover som jag bör blir min dag omtumlande och upp och nedvänd, jag orkar inte riktigt hela vägen och tålamodet flyger ut genom fönstret. I går natt sov jag inte mycket, sov, vakna, sov och vakna. När klockan var fem på morgonen gav jag upp, steg upp och ställde mig och tittade ut genom fönstret, mot himmeln och stjärnorna och den underbara månen. Det blir ljusare tidigare igen, ljuset börjar blanda sig med natthimlen.

Men jag längtade efter sömn, att få blunda och flyta bort ett par timmar, nu känner jag mig full, nu känner jag mig ur balans och det blir en tidig kväll för mig.

Nu är det mörkt igen, men denna kväll, denna natt tänker jag inte spendera vaken, i natt skall jag sova, ha det gott, bara ligga där i sängen och välkomna sömnen. Nu har jag Theralen som sällskap och som en god vän smeker den mig till sömns, med fingrarna görs det små ringar och dunlätta är rörelsean.

Ta min tid att vakna, en lång frukost och bensträckning.

Det skall bli människa av mig tillslut!

Glasyr....

Helt plötsligt ville jag dekorera mina pepparkakor, huvudet bankar, feber IGEN, tröttsamt och en hals som ger mig den där bas djupa rösten, Alvedon tagen, beslutsamhet som sitter hårt i käken, jag skall klara glasyren denna gång - så är det bara.

4 dl florsocker (ekologisk, enda som fanns kvar)

3 msk vatten ( blev typ 4 - 5 msk)

3 droppar ättika då jag inte hade citron

Och så var det bara att sätta på vispen och se vad som händer, och till min förtjusning blev det bra. Hade köpt en sprits, kunde inte stå i mot, så jag skopade i glasyren och började för glatta livet att dekorera, utan prestige, utan kravet att det skulle bli perfekt, allt jag ville var att få det på pepparkakorna och stanna där. Nu väntar jag för att se om glasyren stelnar, det är steg två i denna resa.

Passade på att duscha, ge mig lite lyx, öppnat fönster för att låta frisk luft komma in, och njuter av tystnaden, nåja, radion är på i köket och de pratar om kinamat och jag börjar bli hungrig - skall snart laga middag, steka kött, då sätter jag håret i en turban för inte vill jag lukta stekos när håret är rent och luktar underbart.

Då min käresta inte är här i Göteborg, och har varit borta från mig i 10 långa dagar, så tänkte jag steka med timer, som han gör, bara för att det påminner om hans små rörande egenheter. Han tycker att min egenhet är att jag alltid tar mitten skivan ur Skogaholmslimpe påsen, för mig är det självklart - börja med det godaste, inte vara duktig och börja från början - när man kan få det som är godast på en gång! Ok ingen smakskillnad, men det är mer bröd, storleken är trots alt större!

De små irritationerna blir det som jag saknar när personen i frågan är borta, jag saknar dem, längtar efter att få ”irritera” mig över dem igen, för sanningen är att inte skulle jag vilja vara utan dem, för det är en del av helheten, en del är kärleken.

Nu kommer han hem i morgon eftermiddag, men jag tror det inte för ens jag står där framför honom. 

Nu har mina pepparkakors glasyr stelnat och vad fina de blev, katten fick jag av Brith, tycker den passar bra med den ängeln jag själv redan hade. En av dem skall han få, den har fått hans initial - inte en katt, för han tycker ju inte om det, utan en ängel, för det passar honom bra - han är en ängel i mitt liv, precis som solrosen.

Nu skall jag avsmaka en pepparkaka med glasyr, sedan blir det middag - börja med godsakerna först!

Julafton

Jag hade tänkt gå ut en sväng och hälsa på min morbror och hans familj i går eftermiddag, men vid tre somnade jag till och när jag vaknade lite efter fem var jag ganska seg och blev bekväm, eftersom jag var hungrig tog jag min jultallrik och hade det gott här hemma, i en tyst uppgång där mina grannar lämnat mig tidigare på förmiddagen. Mina pepparkakor låg och svalnade så jag kan glasera dem i dag - fast florsockret jag trodde att jag hade fanns inte till, så det skall jag gå och köpa idag tror jag minsann. Det var länge sedan jag dekorerade mina pepparkakor, brukar inte lyckas så bra med florsockret, men skam den som ger sig, prova mig fram kan jag, det är det som är det roliga faktiskt.

Har det bra här hemma och njuter av julledigheten, att få vandra runt, plocka och försöka få ordning på ett hem som varit lite ”uppe i luften” sedan i början av oktober. Nu är inte jag den som städar regelbundet, men även jag kan se att mitt hem behöver en hel del vård, sådan vård som är tråkig men går fort när man väl bestämt sig. Har kommit en bit påväg så det är den där förbenade dammsugningen kvar.

Julen har varit på mina villkor i år och det är jag tacksam över, jag behövde det, ingen stress, inga måsten utan lugn och ro, ta det som det kommer. Nu har jag haft kvar den där eländiga förkylningen som ligger och retas till och från, men det är inget problem egentligen. Tycker julen skall vara en lugn tid, en tid av värme och återhämtning, av varma filtar, en god bok, själslig tystnad.

Vi får se om jag kommer ut idag, för att inskaffa florsockret, en liten utflykt skall jag nog klara av, men nu är det dags för lunch - hm, kom på att jag inte druckit någon julmust i år!

Nu skall jag vara varm och go resten av juldagen - hoppas det samma för alla där ute.

Trevlig förmiddag i Narig Vind...

I dag gav jag mig hemifrån relativt tidigt, mitt mål?! Sofinas, för att hämta min jultallrik och jag kände att jag ville vara där när de öppnade, för det brukar vara en massa andra som, som jag, skall hämta de delikatesser som Sofina serverar oss Göteborgare. 

En narig vind bet tag i mig så snart jag steg utanför min port, bet tag i kinderna, näsan och om jag inte snabbt satt på mig mina vantar är jag kanske säker på att mina fingrar skulle fryst till is, (ok, en liten överdrift, men det är jag som berättar och jag tar mig små, små friheter).

Det var inte mycket människor på Sofinas, en gemytlig stämning fanns där, så den lilla stund jag väntade var inte så dum, glögg, pepparkakor och clementin fanns tillhanda, en ”gåva” under tiden vi väntade. Det luktar alltid så gott där och jag kunde inte motstå att köpa med mig en halv limpa vörtbröd MED russin. Det blev lite dyrt, men jag tror dock att det är billigare än om jag själv köpt och lagat all mat. Nästan 360 kr med halva vörtbrödet, nu när jag skriver det undrar jag lite - med äsch, jag ångrar mig inte, för gott kommer det att bli och det brukar räcka till två eller i bland tre måltider.

Kände mig så positiv och glad, tog mig ner till Valands spårvagnshållplats för att vänta på trean, nio minuter stod det att det skulle ta. Det kändes än kallare, fällde upp jackans huva och försökte hålla värmen. Men tiden gick och ingen spårvagn - och så kommer den där signalen och meddelandet om att det varit en olycka och att det var stopp i trafiken.

Jag började promenera ner för Avenyn, men det kom en spårvagn, jag kom hem och det var bara att byta strumpor, på med benvärmana och varma tofflor - sedan har jag lufsat runt min lägenhet och haft det gott, tittat lite på julmaten men inte nallat - mycket bra gjort av mig!

Så nu sitter jag här inomhus i värmen och njuter av att titta ut och se snö yra och lägga sig vit på gatan.

Varm och gå - i hemmets lugna vrå!

En Ensam Jul i Lugnets tecken...

Du vet den där känslan av total bekvämlighet och en gnutta harmoni, den som kommer överraskande i bland och sätter sig i ditt hjärta, den har kommit på besök hos mig, den kom när jag vaknade, tidigare än vanligt på en helg, och det gick upp för mig att jag kunde ligga och dra mig lite i min underbara säng som alltid är som bäst när det är dags att stiga upp.

Det blev risgrynsgröt, korsordslösning och lyssnande på P1 till frukost, det hade börjat snöa med små, små flingor och det var så skönt att sitta vid köksbordet i värmen och titta ut över Vagnhallen Majornas fönster och valvdadel tak. Älvsborgsbron i bakgrunden med ett torn och vit tjock rök vispande från dess topp.

En lång frukost, för att jag kunde, för att det föll sig naturligt.

Jag tog mig ut för att göra några ärenden och återigen slog det mig hur lycklig jag är att jag bor här i Kungsladugård, den känslan kommer ofta, när som. Promenerade upp Älvsborgsgatan, genade över Silverkällan och ut på Slottskorsgatan, första stopp Apoteket. Klockan var tio så det var lugnt och gick snabbt och lätt.

Eftersom jag skall hämta min jultallrik från Sofinas i morgon ville jag ha kontanter, det blev ett uttag vid automat för att förenkla för mig att hämta ut, så det inte tar allt för lång tid, när jag står där i morgon, slippa betala med kort, jag skall åka in till staden så tidigt jag kan, se när de öppnar. För jag firar julen här hemma i älskade Kungsladugård, jag har valt det själv.

Önskan om att ha det lugnt, ingen stress över transport och förseningar, ingen stress med alla ”måsten” jag lägger på mig själv, utan en ”kan gå i pjamas hela dagen” stämning. Men lite jul vill jag ha, julmat tackar jag aldrig nej till, klart att jag det skall ha - och då är Sofinas ett bra val, för att stå och laga till mig själv blir allt för dyrt. Olivia och Azalea skall få tonfisk som en liten julklapp, även fast det brukar vara deras lördagsgodis.

Köpte tillochmed en Aladdin ask och en Amaryllis, från den fina men lite dyra blomsteraffär på Marinplan, för att förstärka julen än mer, jag har även planen kvar att baka mina pepparkakor och kanske även ge mig på lusskatter. Vill gärna ha egna i stället för att känna mig dum när jag tar en från de vi bakade tillsammans Patrik och jag. Vill ha egna att ”bestämma över”. Inte för att Patrik skulle neka mig - skall tilläggas.

Coop hade i höstas fina glasburkar för sylt etc. Jag skall göra två egna julklappar och tänkte att de burkarna vill jag ha, för de är så fina, men hyllan där de stod var nu fylld med julsaker och när jag frågade visste de inte om de hade några kvar - det var mest julpersonal tror jag, men så kan det vara. Har någon burk här hemma, får köpa en till under mellan dagarna.

Sedan var mina ärenden avklarade, jag gick förbi bageriet vid ”Kardemumma” kände doft av vörtbröd, och sedan kände jag åter hur värme och kärlek till mitt område spred sig över hela mig, jag är så glad och så lyckligt lottad som får bo i Kungsladugård, och det också i ett hus som jag ögnat och beundrat i 12 - 13 år. Livet är allt snällt!

Nu skall jag förgylla denna känsla med att lyssna på ”På Minuten” och sedan en varm, lång dusch.

Lugnet ligger över oss och töserna ligger förnöjt och snussar!

Så var den här...Julledigheten

Då var min sista arbetsdag inför Julen avklarad och det var riktigt skönt att ta sig hem, andas ut och bara låta blicken svepa över det Göteborg som åker förbi utanför spårvagnsfönstret. En slags meditation, vilsam ned räkning, och friheten arbetet ger mig att njuta av ledighet med gott samvete, jag har ”tjänat in den”, jag får nu belöningen för den insatsen.

Jag stannade på vägen hem och handlade några småsaker, för jag skulle handla mer över nätet och få någon annan att plocka i hop påsarna och komma hem med dem till mig. Det blev lite Cola, en hyacint, och några onödiga jordnötter som nu fått mig att må illa, för att jag inte stannade i tid, det är alltid så gott i början men nu säger jag som jag brukar, det kommer att dröja innan jag äter det nästa gång - en dag i alla fall, eller kanske någon timme.

Just nu ligger de i min mage och påminner om magkatarren och löftet om att vara aktsam med saltet, jag mår dock bara hederligt illa och inte magkatarr illa och tacksam för det är jag!

Efter att jag la in den där orden hos Mathem.se så tog jag mig en fingervandring på älskade Etzy för att hämta hem inspiration, för att få de skapande krafterna inom mig att komma i gång. Jag har intentionen att ta mig an ett projekt för jag har varit väldigt inaktiv de sista månaderna och jag saknar det.

I morgon skall jag baka pepparkakor, det är kreativt tycker jag, med florsocker dekorationer spritsade över mina gubbar, änglas och katter.

Då var julledigheten här och jag skall lägga mig tillrätta och läsa mig till sömns.

För nu tar jag jul!

Vardagshändelser

Precis återkommen till kontoret efter en sen lunch satte jag mig tillrätta för att arbeta, radion på och klickande på tangentbord fick jag höra ett sårl som ökade i volym minut för minut. Tillsist kunde jag inte stå mot och öppnade mitt fönster för att titta ut över Brunnsparken.

Till min förvåning var det en hel hop med ungdommar utanför Nordstan, ElGiganten och vår port, poliser gåendes, i bilar, en lång buss stående väntandes, ridande poliser och civilklädda poliser, de försökte styra upp ungdomarna, försöka hålla dem lugna, undvika skadegörelse på person och material.

Jag avundades dem inte, jag kunde se hur vanliga julhandlande blev lite förvirrade över vilken väg de skulle ta, Mac Donalds stängde ner och Akademibokhandeln fick en lugn stund då kunder försvann ut ur butiken. Ljudnivån var facinerande för den var hög fast dov.

Det handlade om instagram, en app som jag är så kär i, det är som en bilddagbok där man med bilder och en kort kommentar kan dela med sig till andra. För mig är den en glädje spridare, ideè spridare och givare av skratt träning som fås genom de jag följer. Så används instagram på ett negativt och dyigt sett, ett destruktivt sätt. Det finns dem som alltid vill använda sociala medier i en negativ anda, hänga ut, förtala och göra sig bättre än andra, kränka och såra andra.

Det jag uppskattar som en positiv och glädjespridande app används på ett så lågt sätt av ungdomar/individer som inte tycks finns glädje och glimtar av guld i vardagen, som inte tycks kunna välja positivitet och kreaktivitet i stället för negativitet och destruktivitet.

Inte skall någon bli uthängd och kallad för kränkande namn, men jag undrar lite, nu är jag så kallad vuxen sägs det, men det tycks som ungdomarna kallar varandra för hora och slampa lite till vardags, vänner i mellan, nästan som när jag i den åldern sa "kompis, vännen min". Jag har blivit lite förvånad när jag sitter på spårvagnen och hör dem tilltala varandra på detta viset, med deras språkbruk är så olikt mitt och de jag umgås med, att det lika gärna kunde vara ett annat språk.

När de pratar med varandra står de givitvis inte nakna och orden sitter inte stämplade i pannan som det kan kännas via instagram, men, vad är skillnaden på mobbing i skolan, och nätet, är enslags utveckling av något som alltid tycks ha funnits.

Som skolelev fick jag också höra glirningar, ord som sas för att såra, upphängd på klädkrokar i korridoren och instoppad i mitt skåp. Jag vill inte på någotvis förminska det som sker via instagram och facebook, men jag är uppriktigt nyfiken på varför denna "manifestation" skedde nu, på detta vis på grund av instagram mobbing, för liknande grupper har funnits på facebook tidigare, varför blev det inget sårl om det? Manifestation för pojken som tog sitt liv, tjejer som blir kränkta och mobbade för att de vågar anmäla våldtäkt av en en annan elev?

Kan villigt erkänna att jag blev lite konfunderad igår eftermiddag, för en del av mig, den "osnälla" undrade om de visste varför de var i Brunnsparken, om orsaken inte tappades bort längst vägen och allt utvecklade sig till något annat, som ungtuppar på hönsgården egga de på varandra att vara utmanande, som man är i den åldern, tonåren där man fastnar i utmaningens tid, se vart gränserna går. Ungdomarna ropade, knuffade varandra mot polishästarna (här svor jag och tyckte synd om hästarna och önskade att de kunde få vara i fred i sina hagar så ingen gjorde dem illa), tog upp något att kasta, puffa upp bröstet och säga något "tufft" till en poils och inte backa när polisen ber dem - för att sedan få det där märket på västen - att de blivit arresterade/omhändetagna av polisen, det är tufft tycks det.

Så gick allt över till irritation, för spårvagnarna hade inte lyckats att säkert passera Brunnsparken så det blivit stopp i trafiken - och INGET skall stoppa mig när jag vill hem efter jobbet klockan 15.00, inte ens kränkningar på instagram - så egositisk är jag!

I vinterns första kyla

I går när jag väntade på spårvagnen höll jag på att frysa sönder. Men i dag hade jag svurit på att klämmig varmt.
Mössa, halsduk, kofta och på det min varma, varma jacka - så mycket bättre kändes det!

Önskan om ... vad och allt annat, samt lussekatt!

En sockerbagare...

Allvar i lussebullsbak skall bli bättre en förra

året!

Instagram - here they come, innan ugnen!

De blev underbart goda, men nu ligger de i frysen hos en hjärtlig person,

så jag får baka en omgång till, till min frys! Jay!!

Jag har inte hittat en ”rutin” för min nya situation i vardagen och det handlar mest om det som sker inom mig. Att komma överens med mig själv att ta den tid jag behöver för att klara var dag på bästa sätt möjligt.

Har känt en ändring i min tolerans och känslighet, samt haft svårt att orka ända fram. Är nedstämd och lite vilse och upplever det som jag inte kan prata med någon om det, för första gången har jag funnit mig i den situation att den jag behöver prata med eller som jag önskar att jag kunde prata med inte känns öppen för det, och jag är rädd för att bli avbruten och det jag pratar om bagatelliserat.

Så jag är tyst, det pyr och bubblar och som en syra i min magsäck fräter den sig rakt igenom. 

Men jag beslutade idag att jag skall ta hand om mig, ta tid och njuta, ha det bra. Att säga nej, att föreslå något annat i det goda namnets sak. Men givetvis så skulle jag inte vara jag om jag inte hade stor ångest. Hur skulle det vara annars?! (skämt och sido).

Skall försöka att inte gräva ner mig för mycket, samtidigt skall jag lyssna på mig och lära mig nya saker. Som att det faktiskt blev underbara lusskatter bakade i lördags, fluffiga men lite degiga i mitten - precis som jag vill ha dem. Jag hade för första gången denna höst på mig en mössa och lärde mig att det är bra att inte glömma vantarna.

Men jag har lärt mig att bäst är hemma med töserna, men andra ställen kan vara näst bäst dem också...

Tävling hos Karin - jag vill vinna!!

www.karinskonstgrepp.se/2012/11/utlottning.html

My Way or Någon annan väg, men alltid Min väg...

Vi hade en första timme av Mindfullness på jobbet idag. Jag kände att jag inte riktigt rycktes med denna gång, jag brukar vanligtvis älska allt som har med själen att göra, om medvetenhet, om livet generellt och i detalj.

Men under avslappningsövningen, eller kanske skall jag kalla det medvetenhets övningen kände jag att jag tappade mig själv och mitt fokus. Jag ville inte mer så jag slutade. Det är som andningsövningar, jag fokuserar så mycket att jag näst intill glömmer att andas och gör mig yr i skallen, så jag gillar inte andningsövningar heller.

Det jag gör är sådant som passar mig, där jag befinner mig, att titta, betrakta, vara, det är min Mindfullness. Att inte få för mycket guidening för vad det skall vara, utan att veta att det inte finns regler för ”hur” Mindfullness skall vara för att gälla. Jag måste känna att jag är fri så många gånger är det därför jag checkar ut.

Inte för att jag blir tillsagd att det finns ett visst sätt för hur det skall göras, nej, inte alls så, utan för att jag skapar de reglerna jag tror de ger mig under dessa kurser, fast reglerna är mina efterkonstruktioner. Så jag måste släppa taget, ge mig tillåtelse att lyssna utan att tro att jag måste ”köpa” allt, vart ord som sägs.

Efter alla år av terapi som jag har haft förmånen att vara med om, har det varit en naturlig del, jag har mina sätt som passar mig som jag ”fram” arbetat under åren, de passa mig och jag känner en trygghet i de redskap jag givit mig själv.

För i dag känner jag mig nollställd, det är obehagligt, nollställd med en rejäl dos ångest om det är förståeligt!

Men jag skall fortsätta min resa med öppna ögon och öron, för det är den bästa gåvan till mig - och veta när jag skall dra ut kontakten.

Söndagslur, Eftermiddagslur...

Jag tycker om en hel massa saker, bland dem finns eftermiddagsluren, att lägga mig för att läsa men sedan låta mig släppa taget och driva in i sömn. Några få lampor tända och ett absolut lugn, det är som balsam för min själ, jag känner mig trygg och omhändetagen.

Än mer mysigt blir det om det regnar ute, att höra tunga droppar falla på fönsterbläcket. Rogivande, avslappnande och för mig en nödvändig återhämtning. Oftast tar jag mig dessa stunder efter jobbet, eller på eftermiddagarna under helgerna. På vardagarna blir det någon till några timmar som behövs för att landa i mig själv igen.

I eftermiddags la jag mig tillrätta med min bok, jag lutade mig tillbaka på mina underbara kuddar och njöt, jag började läsa, boken är bra och allt kändes lugnt och fridfullt, allt var bra i stunden. Att inte behöva göra något, att inte ha några förväntningar, att bara vara.

Det är vad söndagen betyder för mig, det är vad jag önskar mig av söndagar, de är dagen som lägger grunden för den kommande veckan, enligt mig.

Nu får jag se vad veckan har att erbjuda.

Stil

Jag börjar hitta min ”stil”, när det gäller kläder och allt det som hör till det, när det gäller mitt hem känner jag att jag vet hur jag önskar det runt mig och har haft de som jag önskar länge. Det har varit av största vikt att det är harmoniskt i mitt hem.

Har haft lite svårt att hitta de kläder jag önskar så nu har jag bestämt mig för att prova på att sy lite kläder, tror jag skall börja med en blus eller en tunika. Har hittat lite mönster. Mamma sydde mycket kläder när jag var liten, mycket fina kläder, tror att hon kanske har något mönster hemma, hos sig. Men jag tänker på mammas kunskap och hoppas att den på någotvis skall ha lämnat lite spår i mina ådror.

Symaskinen står klar för att användas på mitt köksgolv, jag tittade på den i dag.

Har varit så trött den senaste tiden, nu när jag har en infektion i kroppen känns allt så jobbigt och som om det kräver världens kraftansträngning. Så som jag sagt tidigare så lyssnar jag på min kropp och vilar, sover, softa om och om igen.

Det var länge sedan jag skapade, jag saknar det och behöver lite lugn runt mig för att få ett flow.....

Jag har som mål att sy mig en liten garderob - jag antar min egna utmaning, det är att prova på det jag inte kan som är en av livets guld kant.

Borta igen...

Han är borta igen, tala om att göra så jag längtar mer, klart att det finns en njutning i att längta, men nu har han varit borta så länge att jag vill att han skall vara hemma.....saknar honom och det är jag glad och hedrad över att få möjlighet att göra.

Men snälla kom hem!

Sjuk

Det har blivit mycket sömn i dag, sjuk och hemma från jobbet även i dag. Det är mycket tråkigt att vara sjuk, känner mig isolerad, äcklig och oren, mycket för att jag inte orkar ta mig till duschen. Ligger mest i sängen och soffan, tittar ut genom fönstret och lyssnar på spårvagnarna och vinden i knutarna.

Jag vill må bra igen, tycker inte om att vara hemma sjuk, känner mig så avskuren från livet. Mår illa och vill nu att det skall gå över.

Inget speciellt har blivit gjort i dag, men med hopp om en friskare dag i morgon!

Stå stilla en stund

Trött, dålig och lite sur på att vara dålig, men det går över, för det vet jag. Har spenderat dagen inne, i närheten av min säng, läst och varit.

Moster kom förbi med min andra mosters blombord och vackra lampa. Nu står blombordet i vardagsrummet och lampan i sovrummet och jag själv sitter och beundrar det från soffan.  Det är ett sådant vackert hantverk, och kupan till lampan är fantastiskt. Vad skall jag säga annat än att jag älskar dem, bordet och lampan, om man kan älska materialilska saker, vilket jag kan.

Har läst och bara varit i stunden, det är en konst skall jag säga, men en bra grund att stå på när jag vill krya på mig. 

Min underbara är borta igen så tar igen lite tid med mina töser, helgen som kommer har jag sagt att jag vill hem på lördagen så jag kan se till dem, det är en sak som är svår, att hela tiden känna oro i magen om hur mina töser har det.

För dem är otroligt viktiga, hoppas han inte är lika allergisk som han tror han är, för även om han säger att det kliar lite i näsan hos honom kan det lika gärna vara mitt hår som irriterar i ärlighetens namn. Sedan har jag stor respekt för att han inte gillar allt katthår - det är en helt annan sak än allergi.

Olivia och Azalea är otroligt viktiga för mitt liv, de har varit med mig de stunder allt känns hopplöst - jag tog in dem i mitt liv, det är helt och håller mitt ansvar att se till att de får det bra och inte lider nöd eller försummas - de skall aldrig försummas.

Han kunde väl flytta till Kungsladugård - är det verkligen för mycket begärt :  )

Söndags morgon

Trött, då passar det bra med regn, i dag blir det en lat söndag med återhämtning på menyn. Men jag har sällskap av den ej lurviga sorten och det tycker jag om!

Efter Mina Möjligheter

Att inte vara ekonomiska jämlika är en liten utmaning, det kräver lite tanke och flexibilitet och att förklara att jag inte kommer att ha samma möjligheter som han. Han vill ut och resa  i januari, han pratade om det som en otrolig längtan och jag uppmuntrade honom, för visst skall han ut och resa, men visst sörjer jag när han frågar mig om jag skulle kunna tänka mig en resa - jag tog ett andetag och sa att jag rent ekonomiskt inte har den möjligheten.

Det blev tyst ett tag, sedan återtogs samtalet om resa, jag frågade vart han vill åka, Syd Afrika kanske, så säger han att jag får följa honom på en reselogg.

Men allt detta är i januari eventuellt och varför blir jag lite ledsen nu? Vi kanske inte ens är tillsammans då? Vem vet vad som händer. Fast jag vill att vi skall vara tillsammans i januari.

Han har haft sin första kurs/konferensdag och vi talades vid ett tag, haft sms kontakt. Nu är han ute och äter med en arbetskompis.

Och här sitter jag och filosoferar, begrundar och tänker, tänker, det skall jag sluta med, släppa taget och leva idag.

Men...ja, äh, jag lever utifrån mina möjligheter, så är det, ta mig som jag är, eller lämna mig där hän!

Tiden är en Underlig Sak....

Tre veckor och det känns så skönt, avslappnat och tryggt. Men med pirr och en nervositet som kommer på de mest underliga stunder i vardagen. Det är underbart, när jag tänker på honom pirrar det till, jag längtar och blir alltid lika stort leende glad när jag får ett lite sms.

Nu är det första gången sedan vi träffades som vi är i från varandra en hel vecka, tänka sig, vem kunde ana att det skulle kunna bli så? Inte jag i alla fall. Och han är inte lik någon jag varit tillsammans med, min teori att man ofta söker sig till liknande män som den som var den första kärleken - och visst har det funnits likheter, tycks inte längre hålla!

Men han påminner som sagt mest om min kära kompis Axel, och han förberedde mig för honom, för han är lite speciell, på ett bra sätt för mig, men kanske skulle det finnas de som skulle finna honom svårt att riktigt förstå eller ”hänga med”.

Han kan saker och har sina specialiteter, han är smart, lugn och trygg som individ. Han håller mig, i alla fall inte ännu, ”tillbaka” utan han låter mig flyga i väg, lyssnar och sedan till min förvåning säger han något så logiskt, utanför det jag själv tänkt på, att jag stannar upp och funderar.

Jag gillar att han utmanar, dels med sitt harmoniska lugn men även med sin hela varelse, att han lyssnar och tänker efter och kan faktiskt ta upp det ett par dagar sedan - han lyssnade och han kommer i håg det mesta jag sagt. Lika gott minne som jag. Omtänksam och härlig, toppen att krama och har de bästa varma händer som värmer mina, och fötter som värmer mina.

Men, han snarkar, han kan somna så snart han lägger huvudet på kudden - hur avundsvärt, och hela hans kropp slappnar av, han är lealös. 

Som det är nu är jag förkyld, han är febrig och har sin infektion att brottas med, jag var i Löddeköpinge fredag till lördag, hos honom lördag till söndagsmorgon, så jag åkte hem med ett bankande huvud, illamående, rinnande näsa och matthet. Han somnade febrig i soffan, jag i min säng och vi hördes över telefon och tyckte synd om varandra - och nu, han är på kurs idag till och med fredag kväll - how rude!

Men jag tror det ger hos tid att krya på oss och längta vansinnigt - lidelsefullt underbart och magkittlande roligt - tänk att detta hänt mig?!

I fredags var jag och la ett hjärta och tände ett ljus för min lilla syster. Hon har varit borta länge men det känns som om det var i går, vissa dagar.

Men nu kan jag minnas min lilla syster Jenny med ett leende, allt det roliga vi haft för oss och de år i faktiskt fick tillsammans, de var kvalitets år. Så tack kära lilla syster för att du valde mig som en av dina systrar - det var och är en ära!

Bergsklättring som en darrig get....

Att hitta ut till naturen är underbart, att vandra runt och skutta på bergsknallarna som en get, än bättre.

Men det blev några "hariga" hopp mellan "bergsklyftor" och ett behov av tilltro till min egna förmåga.

Vi var ute i över två timmar och det var lite nostalgi att vara tillbaka på

Amundön eftersom vi haft många gymnastikpass och friluftsdagar där.

Solen sken, det blåste lite, och havet var spegelblankt.

Resan fortsätter, mitt nya äventyr fick sig lite törn då jag tänjde på gränserna och

tryckte på min självdestruktiva knapp, för jag hade det ju så bra, det är jag inte värd, så bäst förstöra.

Men jag har haft tur, en person som han tar tid att fundera, tänker mycket, delar kanske inte med sig av allt, men av det väsentliga.

Nu har vi pratat och tagit ett steg till, och det bästa med att jag berättat allt negativt om mig själv är: Nu är jag färdig med det!

Jag utvecklas och växer i en trygg miljö och det är inte alltid man har en sådan tur! Vem vet vart det bär, men det spelar inte någon roll, för vi är här nu!

Tog så många vackra kort på promenaden och allt känns som en harmonisk upplevelse som jag kommer att ha med mig länge!

Hur Fördelar jag Tiden mellan de Kära...

När man är så trött att ögonen nästan går i kors uppkommer det ord som kommer där de inte hör hemma, jag hör saker som inte blir sagda, eller rättare sagt jag tror de säger en sak, fast det passar liksom inte in i det jag tror de pratar om, det är som att jag behöver ruska om skallen lite så att bitarna faller på plats!

Men det har skapat mycket skratt som bidrar till den allmänna välmåendet.

Nu när det skett en sådan radikal förändring i mitt liv har jag haft lite svårt att planera min tid, jag vill så gärna, men jag känner att mina katter är primära, men det går nog att hitta en balans i det, tiden är ung. För även han är primär på ett litet vis.

Det har rusat fram och det kanske är dags att trampa lite på bromsen och sakta farten, fast här tar viljan, lusten och kroppen över - när det gäller känslor kan man inte alltid styra vad man gör i stunden, i stundens hetta.

Jag har det bra, det är lugnt och harmoniskt, det är endast jag som har lite brottning med fördelningen med tiden och där gäller även att ta hand om mig, för det har jag glömt i den lilla oron gällande katterna och han.

Unga dagar än......härliga dagar!

Så Fortsätter den Nya Erfarenheten

Internet datingen gav resultat, det har gått väldigt snabbt sedan den söndagen jag hade min första date. Nervositeten sitter i, inte lika stark men ack så närvarande. Vi har setts en del, just spenderat en helg tillsammans. Jag åkte hem i förmiddags. 

Jag har lite skuldkänslor för att jag lämnat mina töser ensamma så mycket nu den senaste tiden. Han är känslig för katter, eventuellt allergisk. Har alltid varit så hård när jag läst annonser i tidningen om omplacering av katter för att sambon är allergisk. Jag tänkte hur kan man göra ett sådant val?

Men vad gör man, om man tycker så mycket om någon att man bestämmer sig för att ta ett steg närmre? Och man har katt?

Det är något jag inte vill tänka på, jag behöver inte tänka på det heller eftersom det inte är aktuellt.

Men, jag känner mig kluven, för jag vill inte vara borta för mycket från mina katter, de förtjänar den bästa omvårdnaden. Och det finns, i framtiden, eventuellt, vem vet var, ett alternativ - särbo!

Men, att leva ögonblick till ögonblick är vad som gäller, jag rusar lite för fort fram!

Onsdag

Det har varit ett par upp och nedvända dagar, saker har tagit oanad vändning och jag är inte riktigt säker på vad som händer egentligen. Förstår inte riktigt, kan inte få tankarna runt det.

Nu skall jag inte tänka för mycket, det vet jag med mig själv, utan ta det som det kommer. Men inte kan jag stoppa allt som snurrar runt i rasande fart i skallen, kan nästan höra suset när de tar svängen runt öronen.

Känner mig lite splitrad och osäker.

Men, när en stor förändring kommer snabbt är det kanske inte konstigt att jag känner mig lite förbryllad och kluven.

Ta det med ro - känner jag, och se vart hän det bär, det hjälper inte att Solrosen är på semester, hon är bra att bolla med!

Ack ja....

Om du inte vill bli sviken, svik inte andra

Första träffen, First Date...

Jag har varit på min första ”date”, den första på en ofantligt lång tid. Den bestämdes i går kväll och jag försökte att inte bli nervös, i går satt jag och tänkte att det är inte i morgon än.

Min nya levnads strategi är att bara leva ögonblick till ögonblick, att inte springa i väg för långt framför händelser.

För jag kan faktiskt inte veta vad som skall hända härnäst.

Vi bestämde att vi skulle mötas vid Järntorget, vid fontänen, han skulle ha hatt, hatt och skägg tänkte jag - äh!

Fick springa på toaletten allt för många gånger och jag var nervös så det kändes som om magen skulle göra mardröms saker, göra mig så gasig att jag går runt och fiser till höger och vänster. Eller att jag helt plötsligt måste börja rapa i alla charmig oändlighet.

Lev i ögonblicket, jag förberedde mig dock, satte inte på mig kläder som skulle kännas obehagliga, gick av spårvagnen vid Masthuggstorget för att hämta pengar, för att undvika betala med kort som tar tid. Men, givetvis funkade inte den maskinen. Så jag gick till den andra automaten vid Myrorna.

Det var bra på det viset att jag rörde på mig, gick av oron, fick magen att landa så gott det går. Lev i stunden, lev i stunden, mitt mantra.

Så såg jag honom, tömde min skalle och andades, det kommer att gå bra.

Jag var på väg att sträcka ut min hand för att hälsa men han gav mig en kram, om en svag en, om en snabb en. Jag ville inte gå för långt in i Haga, för det blir mer människor, trängre. Så vi tog första kafet vi kom till, köpte lite gott och satte oss ut.

Vad var det första jag gjorde?! Jo jag pratade, åt och andades på en gång, och slutresultatet blev att jag satte i halsen och fick ta ett par klunkar av den varma, varma chokladen.

Som det brukar var samtalet lite ryckigt men jag kände mig trygg med honom, fast nervös, och jag tar det som en komplimang att han ville träffa mig fast jag har katt och han inte tål katter. Fast när jag mötte honom hade han förmildrat det med att han tålde vissa katter. Jag tänkte på mina hårbollar hemma, som fäller en ofantlig massa hår.

Innan jag träffade honom hade jag spenderat tid med att rolla mig.

Vi tog en lång promenad och när vi skildes åt fick jag en snabb kram, men inget mer, inget vi syns igen eller liknande.

Så vad gör en tös som jag?! Jo, hon skickar ett sms och skriver att jag hoppas du inte tyckte jag var för hemsk, och att jag varit nervös. Det kändes liksom som han inte ville träffas igen. Fick ett svar, som tyder på att vi skall synas igen.

Phew vad skönt att han inte tyckte att jag var en oger!

Olivia och Azalea vem skall se efter er...

När jag är på medarbetardagar i Stockholm i tre dagar.....

Älskade dun bollar, galna dammtussar

Tålamod inte min Starka Sida

Jag kan inte förneka att jag träffat på tre stycken killar som jag tycker är intressanta på Mötesplatsen, jag vill gärna lära känna dem bättre, men nu måste jag ta det lugnt för jag har en tendens att bli ivrig. Dags att prova på tålamod, vänta, låta det ha sin gång eller vad det nu är för klok saker som brukas sägas.

De jag är intresserade av svarar, vi har brevväxlingar, men de svarar kanske inte så snabbt som jag skulle önska, men, jag vet att en del av dem har barn varannan vecka och självklart skall de prioritera barnen, inget mer med det, det är inget att snacka om.

Men jag längtar efter respons, bekräftelse kanske, det är roligt att få kontakt med andra människor, lära känna, del två för mig blir att träffas, öga mot öga.

Jag undrar om det kommer att hända?!

Tålamod, vänta in, tålamod Marie - prova något nytt!

Dating on-line...

Ja, har kontaktat en ny man, men har ännu inte varit på någon date IRL. Kanske nästa vecka då vi är tillbaka från medarbetardagarna?! Vi får se, kommer någon att fråga mig (en har frågat och jag sagt jag, men ingen tid satt ännu) eller måste jag blotta mig själv och föreslå en fika?

Skall jag göra allt eller :  )

Parfymeri...

Var tvungen att fira att den snälla kvinnan på NK gav oss gratisprover,

blev så glad!

Palermo och Green

I bland är det ytterst lite som kan betyda så mycket och som kan ge en det största av stora leenden. 

Vi är på parfym jakt solrosen och jag, en vetenskap och det gäller att låta parfymen vara på huden ett tag innan man vet om den verkligen passar, om man tycker om den. Jag har min favorit Chanel Chance och tänkte att det skulle vara spännande att prova en annan parfym.

Efter förslag från en kollega gick solrosen i väg på lunchen i går för att prova den föreslagna parfymen och när hon kom tillbaka och jag fått lukta på hennes arm blev jag inspirerad - Jag ville också prova.

Så på lunchen i dag gick vi till NK, jag hade inte satt på mig någon parfym på morgonen just för att prova mig fram, utan att parfymen jag provade skulle mixa med den parfym som jag använder nu.

Parfymen vi provade är Svensk, redan här var jag intresserad, sedan hade var doft en så underbar förklaring att jag blev förälskad i den för det. 

Den heter Byredo Parfums och jag provade Green och en som hette något liknande ”Imortal”. Green gillade jag genast, citrus, jasmin, svagheter för mig, de finns även i Chance. Den andra blev allt för tung och den gav mig tillslut en huvudvärk.

Det som skapade lycka, det som gjorde oss så glad var att den dam som hjälpte oss gav oss små prover att ta med oss hem, Palermo och Green. Skall prova Palermo i morgon och se vad jag tycker om den.

Att lukta gott är som jag nämnt tidigare en oerhört viktig sak för mig, vilken mardröm att vara den som stinker svett och sedan sulfur ur munnen utan att någon nämner det. Gå runt och tro att jag luktar som en sommarmorgon så luktar jag som en stinkgrop för vårtsvin!!

Men det blev huvudvärk, allt för mycket dofter för mig, tror nog jag skall vara doft fri i morgon, försökte tvätta bort parfymen när jag kom hem, men min tvål rådde inte på doften in på djupet, det är som om parfymen har gjort sig hemma i mina porer, de blir dock vräkta i morgon - I have given them due notis!

Internet dating

Har skickat ut 14 meddelanden till olika män, av de har fem har svarat... jag fortsätter att tråla och hoppas...

In och ut andnings dieten!

Jag tror handen går till magen många gånger under dagarna, tror även att jag allt för ofta tittar ner på den och skakar på huvudet åt mig själv, ack, ack, men det har ingen effekt på min mage.

Så jag ställde mig framför spegeln och gjorde min favorit

In - inte så hemskt

Ut - Helvete Marie

Så håller jag på ett bra tag, jag ledsnar bevisligen aldrig, in, ut, dra in luft, släpp ut!! Lyfter upp bysten lite till, och hoppsan, inte illa.

Att gå så ute bland allmänheten jag höja ögonbryn - lita på mig jag har provat!!

Ut

In

Flörtskolebetyg hittills IG

Jag har som sagt gått med ”Mötesplatsen” för här skall lite kontakt med män ta plats och flört träning. Här har jag mycket att lära, skriver jag för mycket? För lite? Berättar jag för mycket eller för lite? Har jag fel foton eller för många foton. Så är det det där med tre brevväxlingar för att sedan ta stopp - här försöker jag att inte vara den som tar kontakt igen om de inte svarat på ett par dagar fast det syns att de varit inne på sidan. I bland kan jag dock inte motstå, speciellt om de skrivit om ”ärlighet, vara rak och säga om intresse för fortsatt kontakt önskas eller inte” Tycker att pratar man om detta får man följa upp sina ord med handling.

Jag har inte skickat några hytta med näven mail till dem utan ett enkelt ”var det mina choklad cheesecake muffin som gjorde det?!”

Så här har jag skrivit på min sida (jag har tagit bort hälften av det jag skrivit innan):

”Jag försöker underhålla min nyfikenhet, tycker om att våga mig på och om det inte riktigt går vägen så skapar det goda skratt"bara" minnen vid ett annat tillfälle - att tas fram när jag behöver ett gott skratt.

Jag är en person som ofta är glad, har inget mot regn då jag har världens snyggaste regnkappa ;  )

Att lära känna nya människor tycker jag är som att åka en helt vansinnig attraktion på Liseberg - jag går in med övertygande steg, blir lite tveksam innan jag sätter mig och när det väl drar igång så är det ojojo - men efteråt är jag så där yster som en kalv!

Jag tycker om att lära känna människor, ser mig som en social människa, bara jag får lite tid att ladda batterierna.

Mest tycker jag om nyfikenhet - jag är nyfiken på dig!”

Jag har även lagt in en massa foton på mig och andra saker jag tagit kort på, men, ack, men Halloo!!! Jag började med Mötesplatsen i helgen och vad är det idag? Jopp tisdag!

Otålig - och vill så gärna få en möjlighet att prova om jag KAN det här med dating fortfarande, eller om jag kanske är för ”intensiv” när jag är som jag är, vill att den JAG är skall vara den de är intresserad av inte av den jag tror, de vill att jag skall vara, för att fånga deras intresse - för då är det inte mig de är intresserad av.

Givetvis behöver jag ”marknadsföra” mig bättre - har ni några tips?

Bilden ovan är min profilbild!

Tänkte att jag kunde lägga ut ganska många bildet och byta ut dem då och då, för i denna smarta plan uppdateras min sida och då hamnar min profil långt uppe igen!!

Smart cookie I am!!

Nå? För mycket? Fast som sagt, jag har tagit bort hälften av texten!