Friday, July 19, 2013

Älskade Träd och Styrka..........


Jag är fullkomligt förälskad i träden vid Hagakyrkan, de är så mäktiga, så lummiga och har sådana otroliga toner av grönt. Varje gång jag åker förbi tänker jag att jag måste ta ett kort, att sätta upp på väggen och minnas när vintern kommer. En påminnelse om förändring, att det träd jag ser idag kommer att se lite annorlunda nästa år, även om de bara är några fler eller mindre löv.

Så är det även med mig, förändringar, visst sker det en liten förändring varje dag, även fast jag inte uppmärksammar dem.

Alla det dejter jag har haft har lämnat mig med erfarenheter, jag kan inte sätta ord på det, men det har väckt tankar och en del begränsningar kom och en del lämnade mig. Ja, som en högt känslig person påverkar alla de nej jag fått, det lämnar en tyngd, jag har ett val, välja att släppa det eller välja att fokusera på det positiva som utvecklats. Men, erkännande, jag är duktigare att fokusera på det negativa. Styrka, att jag har utsatt mig för dessa möten fast jag varit så otroligt nervös, att jag genomförde dem istället för att avboka dejterna – det är jag stolt över!

Att inte ha DET känns inte lika ledsamt idag, visst det sköljer över mig då och då, men står lite stadigare på jorden. Kanske är det för att det är sommar och livet är lättsammare på något vis. Visst, jag tycker att jag ser par vart än jag går, men, nog för att jag är lite grön, så gräver jag inte ner mig för det – som det är idag. Men som jag sagt förr, jag har varit ensam länge nu, det är dags för en förändring!

Jag skall utmana min ”bekvämlighets zone”!!

Träden vid Hagakyrkan får mig alltid att må bra, de ger mig positiv energi och det skall jag hålla fast i!

PS/ Tobaksaffärs mannen kallade mig för vackra flickan och tillät mig att betala med kort fast jag endast handla för en tjuga. ”Bara för att du är så vacker!” jaayyyy!/DS

Monday, June 10, 2013

Sysselsättning, Tankespridnings försök...


I dag har jag varit ledig, och eftersom jag går runt och är ledsen var jag bestämd med att jag skulle sysselsätta mig ordentligt. Efter frukost satte jag på mig tåliga kläder och tog mig ner till den lilla rabatten utanför våran port.

Där började jag rensa, vi har fått nya grannar och de har gjort i ordning sin odlingslott vilket  fick mig och en annan granne att skämmas. Det fanns brännesslor där och andra saker med små, små taggar på. Men skam den som ger sig, fick bort allt och skall köpa odlingsjord och ett par stryktåliga växter.

Det tog hårt att han inte kände att vi skulle gå vidare, och visst anade jag det, oftast känner man sådant med hela kroppen, men jag ignorerade det, och intalade mig att denna gång var det annorlunda. Men, men.

Efter rensningen tog jag mig en promenad och köpte lite kattmat på vägen runt.

Alla frön som ligger på gatan gör så att det ser ut som vi har höga snödrivor, det yr och ser faktiskt sagolikt ut. Tycks som en hel del skolor har haft skolavslutning idag, för på min promenad cyklade de runt och firade. Månader av ledighet.

Jag har haft en bra dag, en liten ledsen dag men det är igen större fara, kan mycket väl vara hormonell. Men jag köpte mig en korsordstidning för att hjälpa mig fokusera på annat - men vet ni, jag är trött på att vara ensam och jag vill lära mig göra en fiskbens fläta!

Det kommer att bli bra - så det så!


Sunday, June 9, 2013

Att Leva På Hoppet gör Förbannat Ont, och jag vill att någon säger att jag är fin.....


Jag tyckte det kändes bra, det var lite svårt att prata på grund av studentflak och all trafik och sedan på restaurang var det en möhippa och de tjoa och skrattade så ett samtal kändes som en utmaning. Vi var tillsammans från 16:00 till lite efter 21:00. Jag visste inte vart jag stod med jag hoppades på en date nummer två.

För, vi promenerade upp till de vackra husen bakom konstmuseet, han bor i Johanneberg så när vi kom till gatan som ledde till hans hem stannade jag till, och vi stod där och bytte några staplande ord. Jag sa att det kanske var dags för mig att gå ner till Vasaplatsen för att ta spårvagnen hem - han följde mig en bit på vägen. Och så stod vi där vid vägskälet och vägde på trottoaren. Vi sa några staplande ord. Jag skulle inte haft något mot mer, men det var dags att gå hem. Jag gav honom en kram och det var gott där i hans famn.

Han var borta hela lördagen och jag sms:ade inte, i morse skickade jag ett för att önska honom lycka till vid spelningen, fick ett tillbaka - neutralt.

Något gnagde i magen, en stor knöl av ångest satt där.

Så öppnade jag upp min gmail. Han tackade för en trevlig kväll, och även fast han kände att vi hade mycket gemensamt så var det ändå något som saknades.

Jag skrev tillbaka att det var synd.

Så blev jag lika förtvivlad som när Patrik gjorde slut och det är ju helt galet, för fem timmar är inte tre månader - jag kan inte förklara varför det hände, men jag föll ihop.

Det hade givetvis inget med min date att göra, det var bara en förtvivlan. Jag bygger upp ett hopp, och så blir jag besviken, så blir jag ledsen, jag får en klump i halsen som gör så att det känns som jag vill spy!

Jag är förbenat less på att inte vara ”den”, att tro att jag är någon att ha, och sedan, date efter date få veta att jag inte riktigt passar, okej, jag har varit på fem dater, och två av dem har varit något jag hoppats på men inte blivit mer än en date, eller tre månader :  ) Men, vad fasiken gör jag för fel? Jag vet ett, men det är svårt att styra om just denna detalj för det är en del av den jag är - och jag känner att om jag helt ändrar på den jag är för att passa - då är jag inte snäll mot mig själv.

Just nu känner jag mig inte åtråvärd, jag känner mig små fet, grå, illa luktande här där jag gömmer mig bakom min dörr. Och är desperat efter bekräftelse, så jag skickade ett sms till Jocke för att se om han kan berätta vad jag gör för fel eller vad det är som man kanske skall tänka på när man möter någon. Men jag är desperat efter bekräftelse, att jag ser bra ut eller att jag i alla fall inte är helt oattraktiv, att jag är en intressant person.

Så pass att jag lyfter upp Azalea och säger ”vad tycker du om matte?” och hennes enkla svar är att ”inte mycket då du envisas att försöka reda ut mina tovor!!!”

Jag tyckte det kändes bra och såg fram mot en date till. Men, bättre att det sätts punkt efter fem timmar istället för tre månader - skall slicka mina sår och borsta av mig grus, om en stund skall jag försöka ställa mig upp!


Wednesday, June 5, 2013

Jag tar min an det, så är det!


Jag har bestämt mig, tagit ett stort beslut - om det kommer ett erbjudande om fönsterputsning via en av de där rabatt ställena tänker jag moget överväga det, beror på vad det skulle kosta, annars överväger jag det inte och försöker mig på det själv. En fågel av ett större slag gick på toaletten på min fönsterruta, ok det vet inte alltid vart det hamnar så jag tar inte illa vid mig.

Det är tredje gången denna vecka som jag hoppade av vid Stigbergstorget och gick resten av vägen hem. Jag håller inte någon ”över fart” men i dag tog det min 10 minuter mindre än i går. Det kändes i kroppen att jag gick snabbare och det var så skönt att röra på mig efter en dag i kontorsstolen.

Nu har det gått så långt att jag måste stor städa, verkligen städa, min lägenhet är äcklig om jag får säga det själv. Damm över allt och mer blir det då jag älskar att ha fönstren öppna och jag anar att det kommer hela vägen från Oskarsleden. Trasa och spann kommer fram, skall gräva fram dem från deras gömma under diskhon!

Men jag har en liten katt tös som behöver ha lite tovor utredda, men det är inget hon gillar, hon bet mig idag faktiskt!

På någotvis, gör allt detta inte så mycket, jag tar mig an städningen och tovutredningen, jag tar min an nervositeten inför den eventuella dejten i morgon kväll, jag tar mig an livet och allt som kommer med det - för jag finns här, så är det!

Det är vad de som lämnat mig/oss lärt mig!


Tuesday, June 4, 2013

Fotavtryck på mitt Hjärta...


Jag har haft en bra dag, och har med bestämdhet bestämt att hedra Dennis med att leva som han lärde, och solen varm med på ett hörn. Jag har förmånen att få arbeta med en underbar person, som lär mig en massa, i bland gör det ont, men det är bara för att det hon säger är rätt men jag vill inte se det så. Hon är modig för hon säger till, hon markerar och ger, även när hon inte vet att hon gör det.

Hon har en underbar familj, en underbar mamma som jag önskar att jag fått en chans att träffa, om jag hade fått det skulle jag ha kramat henne i en timme - för det är hon värd, för jag har fått se, lite, lite av det som var en del av henne och jag är säker på att hon kunde lärt mig en massa - som Makrame till exempel, som jag inte kan lära mig själv.

Det är en fantastiskt att lära känna människor, och hela tiden lära sig nya saker om dem och om livet, deras erfarenheter och historier! Solrosens föräldrar lämnade en del av deras hjärtan känns det som, där vid en sjö.

Själv har jag tänkt på min syster, det var i dag, alla dessa år sedan, ett liv sedan som hon lämnade oss. Tänkt på Farmor och ler när jag ser det stiliga kort som jag har på min byrå, Farmor var en dam som betydde mycket, och måste säga att Farmor hade mostrar med underbara namn. En del av mitt liv.

Jag vandrade hem idag, och när jag gick genom skogsdungen/parken vid Stigbergstorget hade jag dem i tankarna - men för att få mig att landa hamnade jag visst för nära ett par trastars bo - för de dalade ner och gav mig en ordentlig utskällning - tala om en underbar stund i livet!

Kände att jag skickade ett tack till Dennis för den stund han lät mig ta del, jag tackar alla de som lämnat av sig intryck på mitt hjärta - undrar om de inte är vad som är meningen med livet - leva det så bäst man lär!


Monday, June 3, 2013

Dennis


I dag lämnade Dennis oss, tycker det är oartigt av Gud att ta en till, för året är inte gammalt. Jag vaknade i morse med en klump i halsen, det var svårt att svälja, det satt något i vägen - Dennis vandrade vidare vid 07.30. Han har levt dessa sista tre åren på ett otroligt sätt, han har verkligen sett till att vara med dem han älskar och ha underbara äventyr. Att få följa hans äventyr på facebook var en förmån.

Jag har fem stycken på min vän lista som inte längre finns i livet, nej sex stycken, jag kan inte ta bort dom, jag vill inte, det få tas bort av någon annan. Det facebook har gjort är en tidslinje, att se allt som hunnits med. Jag tänker på hans son, hans fru, hans extra barn och lilla Keso, tiden som ligger framför dem är inte den lättaste. Man minns knappt sedan vad man gjort eller varit med om, allt blir som ett svart hål.

Jag tackar Dennis för de liv han gav mig, de skratt, det lugn och hans villighet att dela med sig - en sådan förmån.

Jag har förmånen att gå och lägga mig i kväll, jag har förmånen att vara irriterad på katthår, jag har förmånen att vakna morgontrött i morgon och bre mina smörgåsar. Att sitta och lyssna på musik på spårvagnen - att få drömma.

Dennis - tack så väldigt mycket för allt du gav!


Sunday, June 2, 2013

Förhoppning, längtan efter Kärlek, är det inte Dags snart?


Så här är det, det finns en man på Match.com som heter Steve han tycks vara speciell och  ganska lik Patrik - där av dragningen. Men jag vet, vet väl att det inte skulle vara ett hälsosamt ”val”. Han har svarat på mitt mail och det är ganska klart att jag inte är vad han söker, han sa det mer eller mindre rakt ut - sved, gjorde mig än mer bestämd att han skulle välja mig! Skit konstigt!! Nä, inte så med tanke på sorgen som kom efter Patrik. Men att vara med en man som har en enormt lång lista på kriterier på en partner är dömt att sluta illa - för jag skulle göra mitt bästa för att passa in på hans lista - göra våld på mig själv.

Men, dålig självkänsla för ögonblicket så straffar mig själv, hm!

Skrivit till de andra två också, måste säga att jag längtar efter svar från J, han, ja han tycks intressant och snäll.

Jag fick en förnyelse avi från Fantomen i posten i fredags, påminnelse om min julklapp till Patrik, och sär stod jag med avin i handen och funderade på att betala för ett halvår till som en gåva till honom - idiotiskt! Jag skrev till Fantomen för att vara säker på att de inte förnyar den utan att jag aktivt valt det! Det skulle de inte - phew!

Har så många önskningar, eller förhoppningar. Jag vill träffa en man, ett förhållande som varar. Att vara någon som någon vill vara med.

Match.com är en träning, förhoppning och längtan. För jag är redo, det är jag! Får se hur det utvecklar sig!