Vad säger man....

I kväll skall jag på date, och var skall vi gå kanske ni undrar, vi skall gå hem till mig, jag skall bjuda på middag.

Hur gick detta till?

2 var en av de som jag skickat ett meddelande till då jag hade ”nät-dejt torka”, tänkte inte så mycket på det, hans profil stämde bra in på min, på vad jag önskade mig, eller som jag kände skulle passa mig och hur jag önskar leva livet.

Så i helgen började vi maila, det blev ett meddelande efter ett annat, vi ”pratade” om allt och när klockan nästan var 1:00 fick jag avrunda eftersom jag var på väg att somna, trilla av pinn. Men med en överenskommelse om att höras på söndag igen….

….på söndag hade mig prenumeration hos Match.com utgått, jag kunde inte komma in och läsa hans meddelande. Men jag hade hans mobilnummer så vi sms:ade ett tag. Han var borta i stunder och gjorde det han behövde och jag pysslade med mitt, men vi skickade ett meddelande lite då och då under dagen. Hans mamma hade ramlat och kunde inte ställa sig upp så han pratade mycket med sin far. Jag nämnde att jag jobbade på Vårdförbundet – i fall att.

Tillslut bestämde vi oss för att höras på måndag, via telefon….nervöst.

Så fick jag ett sms, där skriver han att han varit här hos oss för ett par veckor sedan för att prata med en av våra styrelseledamot. Han var själv förtroendevald hos oss! Av alla människor på Match.com vad säger man….ödet säger vi!

Han ringde på måndag kväll och vi pratade i över tre timmar, om allt, en sak ledde till en annan som ledde till en annan…..

Vi bestämde oss för att ses, han skulle ringa på tisdag, och det gjorde han, vi bestämde att vi skulle ses på onsdag, idag, och det skall vi.

Han är hembjuden till mig och jag skall bjuda på fiskgryta, och vet ni vad, han är allergisk mot pälsdjur :  ) vad säger man?

Så blev jag förvånad....och glad!

Det var lite överraskande att jag fann mig själv där på lördagen och skickade meddelande till en ny kontakt på Match.com, mest för att det utvecklade sig till ett utbyte som varade tills klockan nästan var ett på morgonen då jag var tvungen att sätta stopp annars hade jag ändå somnat i från, för ögonen hade gått i kors för länge, länge sedan.

Nu är kruxet att han bor i Vänersborg - jag vet - Vänersborg, det känns som om det är på andra sidan Sverige och när jag tänker efter så är jag inte riktigt säker på att jag vet vart Vänersborg ligger eller hur lång tid det tar att åka dit.

Men som vanligt rusar jag i väg, jag har fallit för hans sätt att kommunicera och vi delar en hel del intressen som vi pratat om. Jag har lärt mig en del som jag inte visste och han har plockat upp lite av mig - säger han i alla fall :  )

Han har två döttrar och bor  i ett hus vars fönster har spröjs och entredörr som är en dubbeldörr!

Viktiga grejer!

K ringde och det kändes bara obehagligt, innan vi ens sagt hej nästan, började han säga att han inte tyckte att jag skulle ”prata ner mig” och ja - jag hör dig Solrosen - men jag har faktiskt inte gjort det och verkligen arbetat med att akta mitt språk - för MIN skull. Efter det visste jag inte vad jag skulle säga, han hade en 5-6 minuters utläggning om detta nämligen. Sedan - vilket jag tyckte var roligt - frågade han mig varför jag var så tyst?!

Jag lät meddela att hans påståenden och ”råd” tog mig på sängen och jag blev verkligen förvånad att det var så ett samtal mellan oss skulle börja, för i ärlighetens namn känner vi inte varandra. Efter det fick jag verkligen anstränga mig för att hålla samtalet vid liv, han var oerhört svår att prata med.

Och till min förvåning så ringde han idag - och jag måste erkänna, jag ljög, jag ljög och sa att jag skulle iväg!!

Jinxa nu inte mig GUD - Låt mig få gå på date med J och D.....för D förgyllde min lördag och min söndag :  )

Awesome...

Jag har två personer som jag har kontakt med på Match.com, en som jag gärna vill träffa och en annan som verkar trevlig.  En som bor på andra sidan Älven och en som bor i Alingsås. En som har ett namn som jag kallar 1 och en som jag kallar.

I måndags skrev jag ett litet längre svar till J, jag hade tidigare försökt hålla mig ”kort” inte skrämma bort människor med ord. Men så vet ni, jag fullkomligt älskar att skriva, ord är mums. Men känn ingen fasa, för riktigt så långt var det inte, det var kanske tre paragrafer i stället för två. Lättsam läsning ingen ”Krig och Fred”.

Men inget svar kom på måndag och på onsdag skrev han att han vill svara på mailet och skall göra det fast tiden flugit från honom mellan jobb och träning. Men att han skulle skriva ett svar under kvällen, det var i går kväll. Men, inget svar kom - men, ser ni, jag hade släpp taget redan på tisdagen när jag inget svar fått, så när även i dag passerat utan svar så är det ok. Tråkigt men jag överlever! Jag är ”awesome” så hans förlust om han inte sträcker ut handen innan jag går runt hörnet.

3 han är lättsam, han har två små barn och en dotter på 18, han bor i Alingsås och är lättsam, tycks ha en humor likt min och följer mina mail med svar som bjuder på skratt och fniss och det är värt mycket det. Han har fått mitt nummer och han kommer eventuellt att ringa på fredag - jag använder ”eventuellt” fram för allt som har med män att göra.

Så tänkte jag, jag kör ut en mass”flört” igen, varför inte....

....men jag vill gärna möta 1, men jag skall vänta in honom, är det meningen så kommer han kontakta mig.....tålamod, som sagt inte min starka sida!

1 och 3 två av mina Match.com......

Tålamod Marie, tålamod Bah!!!

Jag är usel på att ha tålamod, urusel och medans jag verkligen sitter på mina händer lever de sina egna liv, tills jag presenterade mig för bita i läppen, nu går det lite bättre - men det är tråkigt det här med tålamod - kan det finnas någon där ute som inte har tålamod att vänta på mig?!

Kanske gör det det - det är bara att ge sig till tåls aghhhhh!

Taking it slooooow.......

Jag fick prata med en av de jag ”brevväxlat” med på Match.com, vi chattade i ett par timmar i går kväll, mellan hans tvätt maskiner, det är inte som att prata i telefon eller att skriva till varandra, känns som man får hålla sig till ett par ord, en rad. Men lite fick jag reda på i alla fall.

Han har två söner, en som är 15 år och en som är 17 år, slog mig att jag relaterar bra till barn, jag visste inte att jag hade en gräns, tonåringar känns lite främmande tycker jag, men nu blir det inget att ta ut i förskott då ingen vet vart hän det bär.

Efter nät dejt torkan skickade jag ut hur mycket flörtar och meddelanden som helst, en del har faktiskt svarat och en fråga om vi skulle ses över en fika, han är från Alingsås och sa att han kan ta sig till Göteborg - klart jag skall ta en fika med honom, vad kan jag förlora?! Har en annan jag skrivit något brev till som är en riktig akademiker, men det har varit tyst från honom nu under helgen.

Men han som har tonårs sönerna, han vill ta det lugnt, vilket är sansat, men jag är inte en tålamods person, men jag tänker fortsätta den läran, har kommit en bit på väg. Han får föreslå telefonsamtal eller en fika, jag tänker ligga lågt där, det är upp till honom. Men han är intressant.

Så har vi den där Fredrik - I ain’t holding my breath man!

Mod och lite draghjälp i nät dejtings meddelande torka

Har tappad modet, eller inte modet direkt, kanske mer hoppet, ingen som nappar på nät- dejting. Och även fast det inte är en tävling, så känns det som att Patrik kommer att träffa någon i dag, fria i morgon och ha sitt dröm förhållande i slutet av veckan - själv får jag vandra allena - och japp, här har jag varit förr! Och förr, och förr, och förr!!!

Tolv år av ensamhet, tolv år, nu vill jag ha sällskap, så är det!

Men varje morgon när jag skall till arbetet, eller rättare sagt, varje gång jag går ut genom dörren ser jag min mycket fina dikt om mod, och jag läser den för att påminna mig om att det tar mod att fortsätta, att även om det inte går vägen, ta en stund för återhämtning, inte allt för lång, och sedan på det igen, så jag inte hinner bli rädd.

Nu är det tyst på mail utbytet jag haft, saknar det, det fanns en ny intressant person, men, jag håller i mig - klapp på ryggen åt mig, jag skickar inget meddelande igen, jag skickade det sista, så för mig är det att vänta och släppa.

Ledsen får jag bli, men för att ta in Dr.Suess igen: ”When you get mixed up, or hung up or blue, remember there is always someone who’s pulling for you!”

Men jag har blivit sorglig igen, men de sorgliga stunderna kommer inte lika ofta nu, och det är bara att fortsätta leva, leva så ordentligt jag kan!

Dr. Seuss - livets klokheter....

Dr.Seuss ”träffade” jag på när jag var barnflicka i Australien och sedan dess har han varit en klar favorit tillsammans med Ronald Dahl och Micheal Leunig. När det gäller Dr.Seuss kan hans klokhet överföras till det mesta i sitt liv.

Som tillexempel, du är ledsen och tårar rullar längst dina kinder - 

”The storms starts, when the drops start dropping, when the drops stop dropping then the storm starts stopping”

Logiskt eller hur! När man börjar bli ledsen - börjar tårarna falla, när det börjar kännas bättre börjar tårarna torka! Logiskt!

Som tröst när jag känner att nätdejtingen inte tycks fungera för mig - bara för alla andra - 

”I am weird, you are weird. Everyone in the world is weird. One day two people come together in mutual weirdness and fall in love”

Skönt att veta att även fast en tycker man är konstig och underlig finns det någon annan som också är konstig och underlig och vi kan bli underliga och konstiga ihop! För alla är vi konstiga litet till hens!

Och de dagar, som förra veckan, när jag gick runt och kände mig sorglig - 

”When you’re in a Slump, you’re not in for much fun. Un-slumping yourself is not easily done.”

Som sagt, att det kan vara svårt att ta sig ur sorgligheter i bland, att det är som det är, men att man kan ta sig ur det! Detta kan även leda till - 

”I know, up on top you are seenig great sights, but down here at the bottom we, too, should have rights!

Jag kan fortsätta i all oändligheten, jag brukar regelbundet läsa ”Oh The Places You’ll Go!” Speciellt när livet knuffat runt mig lite grann, den är alldeles, alldeles underbar! I dag har det varit en Dr.Seuss dag och det ser inte bättre ut än att det blir en vecka full av honom, underbart!

Hemma vid....

Vi hälsar när vi ser varandra på gården, vi stannar ibland till och byter några ord, vi har liknande filosofi - att, om vi tänder grillen och lägger på lite korvar, ja, då kommer våren snabbare! Och grilla korv skall vi göra nästa helg!

Jag mår gott av att bo här, att höra till vår lilla del av Kungsladugård, och än bättre mår jag av att vara en del av hela Kungsladugård, speciellt när jag är sorgsen, då är det manna för själen.

Att höra barnen stoja på gården, kanske till och med bli lite irriterade på dem, fast säger en utomstående till så står vi där bakom ”våra barn”, men stojet, även om jag blir irriterad ibland är även det hemma trevligt!

Min lägenhet är varm, rymlig, charmig med sin brist på garderober, knarrande golv och en backe till golv i hallen och tröskeln som är som ett trappsteg in till badrummet. Att höra min granne över mig åka fram och tillbaka med sin kontorsstol - irriterande vissa stunder, charmigt och lugnande andra.

Att det bara är tre lägenheter i vår trappuppgång, att vi känner varandra och trivs ihop.

Det är den perfekta platsen för mig, när jag är glad, när jag är arg och när jag är ledsen och sorgsen.

För jag kan ställa mig i sovrums- eller köksfönstret och titta ut över älskade Vagnhallen Majorna, den vackra byggnaden med sina underbara fönster. Jag kan sitta i sängen och höra gnisslet från de nya vagnarna när de åker in i Vagnhallen och även fast jag biter i hop i bland och svär - ja, de hör till.

I dag, söndag, när jag tvättar och går fram och tillbaka över gården får jag hälsa ofta och le, jag får känna mig hemma - och det är inte illa det!

The River

Jag Är.....

Ok, meningen är att jag skall vara stark och modig, hålla huvudet högt och inte vika undan, jag skall släppa taget och inte bry mig, men låt mig berätta att jag fallerar ”Big Time”! För i dag har jag varit sorglig.

Jag var sorglig när jag åt frukost, löste korsord och lyssnade på Spanarna, jag var sorglig när jag diskade veckans disk och städade ordning köket. Jag var sorglig när jag flyttade om mina blommor och blåste bort jord från fönsterbänken. Jag var sorglig när jag flyttade runt saker i min bokhylla, när jag ställde tillbaka skrivbordet, när jag lade i ordning kablarna.

Jag var sorglig när jag gick ut och hämtade mina packet, när jag halkade runt på vägen som Bambi, när jag passerar A-lagarna i spårvagnshållplatsen. När jag kom hem och gick upp med saker på vinden och när jag satt i soffan med en skål popcorn, ett glas Coca Cola och tittade på ”How I met Your Mother” och kände det som om jag var där med dem, att de är mina riktiga kompisar.

Jag är sorglig när jag går in på Match.com i hopp om brev och visat intresse från någon man och känner mig än mer värdelös och oattraktiv när ingen svarat på mina flörtar och brev - när jag tyckte jag skrev med glimten i ögat! Jag är sorglig när jag jagar runt desperat låtsandes att jag inte är desperat, och jag är en sorglig person att jag sitter här och saknar...

Men jag är inte sorgsen över att Fredrik inte hört av sig, eller att jag faktiskt genom tidigare berättad metod lyckats släppa taget om den desperationen. Jag är öppen, vid öppen och klart jag kan och kommer att göra mig illa - och visst jag kan vara en sorgsen typ och känna mig sorglig - men det får inte vara för länge - det får inte ta över, men jag skall veta att det går över och det kommer att bli bra.

Men i dag får jag känna mig sorgsen för det är ingen idé att kämpa mot en så stark känsla - i bland är det bäst att bara glida med.

Life is like a river....

Favoritlåt och text av Garth Brooks!

Inför Fredag...

På fredag får jag komma med till mina kusiner och morbror och mosters

fredagsmiddag, jag vill gärna bidra så för mig blir det Cheese cake.

Jag hade alla ingredienser hemma och började jobba,

så, när jag skulle lägga botten - jag hade inte kvar kakformen med löstagbar botten!

Vad göra - improvisera!

Så jag fortsatte med fyllningen,

Men lät min älskade köksmaskin göra grovjobbet.

Japp, det blev en kakbruk från Lagerhaus som fick bli formen,

Frågan är nu bara,

hur får jag ut den?

I Bästa Bridget Jones Anda....

I äkta Bridget Jones anda har jag frossat i onyttigt sedan jag blev dumpad, och nu har jag gått upp i vikt, så jag arbetar nu på att åtgärda det. Inte är det flera kilon men jag har lovat mig att inte passera en viss vikt och jag börjar komma nära. Så fredagar får jag äta gott, men resten är återhållsamhet som gäller - för min skull.

Jag tar alltid trapporna upp till kansliet, vi sitter på andra våningen och måste säga att jag är stolt över mig själv för även när jag är jättetrött så tar jag trapporna - det känns bra. Och för tillfället så är det Zara Larsson som hjälper mig upp i en liten raskare fart. Jag hittade henne via Spotify - underbar sak det där. Det har även lett mig till The Swedish House Maffia.

Behöver all positiv kraft som jag kan få, verkligen pumpar i mig positivitet för att inspirera till nya utmaningar, så jag inte blir feg, så jag inte går och gömmer mig igen.

Att gå ner det jag gått upp är målet, så sluta äta godis etc varje dag och ta en promenad när möjlighet bjuds, det är vad jag behöver.

För likt Bridget Jones så har jag hjärtesorg, men samtidigt kan jag inte tillåta mig drunkna i det, för det finns så mycket mera där ute - flera trappor, fler möjliga dejter och andra äventyr!

Flirting with Busy Hands...

Har försökt vara aktiv med att flörta på internetdating sidorna, men inte några napp, men skam den som ger sig, min filosofi tycks ha blivit - kör på, var aktiv och ha kul. Men mellan varven fortsätt måla, pyssla och arbeta med händerna. Ja, nu har jag eventuellt en date på lur i nästa vecka, och jag fortsätter skicka ut lite flörtar så får vi se hur de landar (än så länge tycks det inte landa väl)!

Under tiden fortsätter jag med min tavla, låter den stå mellan varven, är där och lägger till, ta bort. Funderar, tänker och gläds. Och så händer det att blicken hamnar på skrivbordsytan, där fanns det två turkosa fläckar, de hade torkat in och jag kunde inte tvätta bort dem.

Så vad gör jag, jag hade lim och lack och en bunt silkespapper, så jag börjar limma och lacka och på med silkespapper, och det arbetet fortsätter då det behövs lite mer, och sedan en sista lackning - spännande att se hur det blir.

För inte vill jag bli desperat, eller rädd för att bli ensam resten av livet, så den rädslan lyser igenom, som jag pratade med Solrosen om i kaffesoffan i dag, rädslan i sig kan lägga krokben, så jag skall ha det roligt, känna att det ger och att jag lär, det får aldrig bli destruktivt - utan skall vara konstruktivt.

Så jag skall fortsätta flirta fortsätta ”fiska” för vem vet  - en dag händer det!

Himla tjat...Men saknar värmen och Armarna....

Var gång jag går in på Mötesplatsen så hugger det till i mitt hjärta när jag ser Patriks foto, nu vet jag faktiskt inte om det är Patrik i sig som jag saknar, om jag var mer kär i honom än vad jag trodde, men så tänker jag ett steg till, det är värmen, kramarna, de små meddelandena som kom då och då – det saknar jag, sammanhörigheten.

För visst har jag börjat med listan av saker som jag kände lite motigt med när det gäller honom.

Hans behov av ”kontroll”, användningen av timern till allt,

Hans behov av rutin, tvätt samma tid varannan vecka, samma mat på samma dag i veckan, oxfilé med potatissallad lördag, köttbullar och spagetti torsdagar etc.

Hm, för tillfället får jag visst anstränga mig för att hitta fel….

Att han var lite oerfaren i ”höstacken”

Att han var oerfaren och kanske inte den bästa kyssaren – kunde bli jobbigt

Att han inte kommunicerade, inte gav en möjlighet till diskussion, dialog och arbeta sig genom det som var ett problem

Att han inte tyckte om mina katter, han kunde vara allergisk eftersom hans bror är det, och han ville att jag skulle rolla min innan jag kom in

Att han var än värre än mig när det gäller sjukdomar, allergier och eventuella allergier

Att han använde allergifritt tvättmedel i fall att han var allergisk eftersom hans bror var det

Han var rätt stel

Ville mycket men på hans sätt och med det han ville

Att igår inte fanns för honom, vi skall inte prata om saker som hänt eller lämna ut för mycket om sig själv – han kallade det integritet, jag kallar det mänsklig nyfikenhet på vem du är, givetvis respekt för de delar som inte vill delas med av.

Men, jag saknar hans kramar, värmen och närheten – men för den sakens skull skall jag inte stressa på, hetsa mig och bli desperat – för desperat vill jag inte bli, så jag trycker på sakta ner knappen. Samtidigt som jag erkänner att, visst jag saknar Patrik, men han är den senaste relationen jag haft, så klart minnet reser dit – för det är inte så långt, och bara för att jag inte matchade hans lista – så kanske passar jag bättre för någon annan.

Så jag går snabbt in på Mötesplatsen för att se om jag fått något meddelande och försöker tvinga ögonen att INTE titta på hans stiliga foto.

Men…broschen är hittad, i Solrosens rum – Gudarnas vad skönt!

Skalbaggsbroschens Saknad.....



Jag har tappat min skalbaggsbrosch, jag vet inte om jag har tappat den hemma (vilket jag hoppas) eller på vägen till jobbet. Jag försöker inte ta ut något i förskott, men med tanke på den jag är, sörjer jag den redan. Lovat mig själv att jag skall köpa en ny av Karin. Har valt ut en och skall beställa den när löningen närmar sig. Men vem vet, kanske, kanske ligger den där hemma och väntar på mig, på golvet, alldeles allena.

Mötesplatsens inbox är tom, min mobil har inget sms meddelande och jag har flaggat mig själv! Nu går plan ”distraktion” i gång, här skall lim köpas och arbetet med att göra om mitt skrivbord fortsättas, jag finner det lugnande att stå och arbeta med mitt silkespapper och decoulpagelim/lack. Fick färg på skrivbords yta här i helgen och kom på att jag kan klä om ytan och dölja fläckarna – smart va!

Tavlan står där bredvid, som om den vill säga, ”du tror att du är färdig, men det är du inte, moahahaha”, så när jag satt där på toaletten och tittade igenom ”Sköna Hem” då såg jag den, tavlan som har ljuset jag är ute efter och det skall efterliknas, så arbetet fortsätter. Tror det är staffliets förtjänst som gör att jag tar mig tid, för jag kan arbeta med tavlan i en behaglig arbetsposition.

Skalbaggsbroschen, den saknas, jag satte på mig min svarta kofta så att den skulle glittra där på min skuldra. Men än är inte allt hopp ute – för vem vet, den kan ligga där hemma på golvet – bara Olivia och Azalea inte uppmärksammar den, då kan den ha överlevt sitt äventyr utan mig!

Väntan, undran och lite nervigt....

Nu har Fredrik kommit hem och han skickade mig faktiskt ett meddelande via Mötesplatsen sent i går kväll, såg det inte för ens i eftermiddags, givetvis skickade jag snabbt ett svar, och nu som en dumbom har jag kollat till och från under dagen om han skrivit tillbaka - men nej. Så nu, nu har jag skickat honom ett SMS och inom mig blir jag orolig att han inte kommer att besvara SMS:et.

Samtidigt så är det viktigt att jag inte bygger upp detta till något som det inte är, utan försöker hålla mig lugn och fortsätta söka och växa men mest av allt ha det roligt - även fast det är lätt att glömma i bland.

Skickat ett meddelande till Dick, vill inte ”jinxa” mig själv som sagt. Har inte läst hans svar så jag vet inte hur det gick, men jag hoppas bra så jag inte drar på mig ”bad luck”.

Har varit trött idag, vaknade alldeles för tidigt och kunde inte somna om, tror klockan var 05:00. Så jag vände mig om, försökte somna om, men det gick inget vidare, men även fast jag vaknade så tidigt så kom jag till jobbet den vanliga tiden - vart tog tiden vägen?!

Lämnade tillbaka min ”fågel blus” från Zara i dag då jag hittade tre blusar hos Cubus för samma pris som den enda blusen - se, inte dumt allt!

Så var Det Där med Deijten....

Jag hade förberett mig väl, duschat, målat och sett till att jag luktade gott - vilket är viktigt.

Så där satt jag med spänd förväntan på spårvagnen, men när vi kom in mot Järntorget och jag så en man, kort man med svart mössa tänkte jag - ”nej, det kan inte vara han, kan det?!” Samtidigt - vem är jag?!

Efter en blixt ide att sitta kvar på spårvagnen, inte gå av, gick jag av och hade då beslutat mig för att göra det så trevligt som jag möjligtvis kan. Stort leende, handen utsträckt och prata på.

Vi promenerade mot ett fik vid Hotel Avelon, vi pratade om förväntningar man har på hur den andra personen som man pratat med ser ut och om vi prickat in det eller inte. För min del stämde det inte överens alls. Han var kortare, spinkigare, och såg äldre ut än jag trott och gissat på - via hans foto på Match.com. Han såg ut som en plockad kyckling.

När vi kom till kafet så bjöd han vilket var mycket snällt, men det var inte lätt att sitta och prata där, ljud nivån var så hög, men det blev lite samtal om katter och tatueringar. När smörgåsen var äten och kaffet drucket bestämde vi oss för att gå någon annanstans.

Men, under promenaden och de samtal vi hade kände jag att jag inte ville mer, men jag visste inte hur jag skulle dra mig ur det - så jag gjorde en super dum sak. Jag låsades som jag fått ett samtal och sa att jag behövde ringa tillbaka - sedan sa jag att det var en väninna som var ledsen och ville att jag skulle komma.

Jag bad om ursäkt och la till att jag verkligen behövde åka, men kanske kan vi ses på söndag, tror dock han anar oråd.

Nu är det så att jag har det här med ”jinx” något som jag anammat på senaste tiden. Jag vill inte ”jinxa” ett framtida förhållande eller flört. Samt detta med ”instant krama” jag behöver sköta saker snyggt och inte såra eller göra andra illa. Nu tänker jag att jag gjort dumt - men samtidigt så känns det än värre att säga ”nej hörrö, det här känns inte bra, tror jag säger tack för fikat men jag åker hem!” Kanske hade det varit rakare, snällare och bättre - jag var feg!

Jag vill så gärna träffa någon att krama och pussa bakom örat.

Nu får vi se om det blir någon dejt med Fredrik, två veckor har gått och han har kommit hem från Thailand, jag kommer att vänta på att han hör av sig, för jag vet känslan, när jag varit ute och rest, speciellt resor med långa flygsträckor, då känns det som jag behöver en semester igen när jag kommer hem, så bättre vänta och låta honom landa.

Sedan efter det, om det inte heller går bra, jag då står jag på ruta ett, för det finns ingen på lut, de jag har kontaktat har inte hört av sig tillbaka och till Mötesplatsen vill jag inte gå för där finns Patrik och att se hans foto gör ont - tänk när jag ser att han träffat någon. Nä, jag fokuserar på Match.com även fast det har varit en utmaning - och det med Dick hände för att jag tog kontakt.

Men, får släppa det.

Har nu blivit medlem hos West Coast Jitterbugs, och väntar fortfarande på en plats i en kurs, men tills dess så kan jag vara med och njuta av energin. Vara med på aktiviteter, allt som behövs är mod - jag vill...

Jag vill även träffa en man, som tycker om mig, tycker om att krama och vara med mig!

Så är det!