Friday, July 19, 2013

Älskade Träd och Styrka..........


Jag är fullkomligt förälskad i träden vid Hagakyrkan, de är så mäktiga, så lummiga och har sådana otroliga toner av grönt. Varje gång jag åker förbi tänker jag att jag måste ta ett kort, att sätta upp på väggen och minnas när vintern kommer. En påminnelse om förändring, att det träd jag ser idag kommer att se lite annorlunda nästa år, även om de bara är några fler eller mindre löv.

Så är det även med mig, förändringar, visst sker det en liten förändring varje dag, även fast jag inte uppmärksammar dem.

Alla det dejter jag har haft har lämnat mig med erfarenheter, jag kan inte sätta ord på det, men det har väckt tankar och en del begränsningar kom och en del lämnade mig. Ja, som en högt känslig person påverkar alla de nej jag fått, det lämnar en tyngd, jag har ett val, välja att släppa det eller välja att fokusera på det positiva som utvecklats. Men, erkännande, jag är duktigare att fokusera på det negativa. Styrka, att jag har utsatt mig för dessa möten fast jag varit så otroligt nervös, att jag genomförde dem istället för att avboka dejterna – det är jag stolt över!

Att inte ha DET känns inte lika ledsamt idag, visst det sköljer över mig då och då, men står lite stadigare på jorden. Kanske är det för att det är sommar och livet är lättsammare på något vis. Visst, jag tycker att jag ser par vart än jag går, men, nog för att jag är lite grön, så gräver jag inte ner mig för det – som det är idag. Men som jag sagt förr, jag har varit ensam länge nu, det är dags för en förändring!

Jag skall utmana min ”bekvämlighets zone”!!

Träden vid Hagakyrkan får mig alltid att må bra, de ger mig positiv energi och det skall jag hålla fast i!

PS/ Tobaksaffärs mannen kallade mig för vackra flickan och tillät mig att betala med kort fast jag endast handla för en tjuga. ”Bara för att du är så vacker!” jaayyyy!/DS

Monday, June 10, 2013

Sysselsättning, Tankespridnings försök...


I dag har jag varit ledig, och eftersom jag går runt och är ledsen var jag bestämd med att jag skulle sysselsätta mig ordentligt. Efter frukost satte jag på mig tåliga kläder och tog mig ner till den lilla rabatten utanför våran port.

Där började jag rensa, vi har fått nya grannar och de har gjort i ordning sin odlingslott vilket  fick mig och en annan granne att skämmas. Det fanns brännesslor där och andra saker med små, små taggar på. Men skam den som ger sig, fick bort allt och skall köpa odlingsjord och ett par stryktåliga växter.

Det tog hårt att han inte kände att vi skulle gå vidare, och visst anade jag det, oftast känner man sådant med hela kroppen, men jag ignorerade det, och intalade mig att denna gång var det annorlunda. Men, men.

Efter rensningen tog jag mig en promenad och köpte lite kattmat på vägen runt.

Alla frön som ligger på gatan gör så att det ser ut som vi har höga snödrivor, det yr och ser faktiskt sagolikt ut. Tycks som en hel del skolor har haft skolavslutning idag, för på min promenad cyklade de runt och firade. Månader av ledighet.

Jag har haft en bra dag, en liten ledsen dag men det är igen större fara, kan mycket väl vara hormonell. Men jag köpte mig en korsordstidning för att hjälpa mig fokusera på annat - men vet ni, jag är trött på att vara ensam och jag vill lära mig göra en fiskbens fläta!

Det kommer att bli bra - så det så!


Sunday, June 9, 2013

Att Leva På Hoppet gör Förbannat Ont, och jag vill att någon säger att jag är fin.....


Jag tyckte det kändes bra, det var lite svårt att prata på grund av studentflak och all trafik och sedan på restaurang var det en möhippa och de tjoa och skrattade så ett samtal kändes som en utmaning. Vi var tillsammans från 16:00 till lite efter 21:00. Jag visste inte vart jag stod med jag hoppades på en date nummer två.

För, vi promenerade upp till de vackra husen bakom konstmuseet, han bor i Johanneberg så när vi kom till gatan som ledde till hans hem stannade jag till, och vi stod där och bytte några staplande ord. Jag sa att det kanske var dags för mig att gå ner till Vasaplatsen för att ta spårvagnen hem - han följde mig en bit på vägen. Och så stod vi där vid vägskälet och vägde på trottoaren. Vi sa några staplande ord. Jag skulle inte haft något mot mer, men det var dags att gå hem. Jag gav honom en kram och det var gott där i hans famn.

Han var borta hela lördagen och jag sms:ade inte, i morse skickade jag ett för att önska honom lycka till vid spelningen, fick ett tillbaka - neutralt.

Något gnagde i magen, en stor knöl av ångest satt där.

Så öppnade jag upp min gmail. Han tackade för en trevlig kväll, och även fast han kände att vi hade mycket gemensamt så var det ändå något som saknades.

Jag skrev tillbaka att det var synd.

Så blev jag lika förtvivlad som när Patrik gjorde slut och det är ju helt galet, för fem timmar är inte tre månader - jag kan inte förklara varför det hände, men jag föll ihop.

Det hade givetvis inget med min date att göra, det var bara en förtvivlan. Jag bygger upp ett hopp, och så blir jag besviken, så blir jag ledsen, jag får en klump i halsen som gör så att det känns som jag vill spy!

Jag är förbenat less på att inte vara ”den”, att tro att jag är någon att ha, och sedan, date efter date få veta att jag inte riktigt passar, okej, jag har varit på fem dater, och två av dem har varit något jag hoppats på men inte blivit mer än en date, eller tre månader :  ) Men, vad fasiken gör jag för fel? Jag vet ett, men det är svårt att styra om just denna detalj för det är en del av den jag är - och jag känner att om jag helt ändrar på den jag är för att passa - då är jag inte snäll mot mig själv.

Just nu känner jag mig inte åtråvärd, jag känner mig små fet, grå, illa luktande här där jag gömmer mig bakom min dörr. Och är desperat efter bekräftelse, så jag skickade ett sms till Jocke för att se om han kan berätta vad jag gör för fel eller vad det är som man kanske skall tänka på när man möter någon. Men jag är desperat efter bekräftelse, att jag ser bra ut eller att jag i alla fall inte är helt oattraktiv, att jag är en intressant person.

Så pass att jag lyfter upp Azalea och säger ”vad tycker du om matte?” och hennes enkla svar är att ”inte mycket då du envisas att försöka reda ut mina tovor!!!”

Jag tyckte det kändes bra och såg fram mot en date till. Men, bättre att det sätts punkt efter fem timmar istället för tre månader - skall slicka mina sår och borsta av mig grus, om en stund skall jag försöka ställa mig upp!


Wednesday, June 5, 2013

Jag tar min an det, så är det!


Jag har bestämt mig, tagit ett stort beslut - om det kommer ett erbjudande om fönsterputsning via en av de där rabatt ställena tänker jag moget överväga det, beror på vad det skulle kosta, annars överväger jag det inte och försöker mig på det själv. En fågel av ett större slag gick på toaletten på min fönsterruta, ok det vet inte alltid vart det hamnar så jag tar inte illa vid mig.

Det är tredje gången denna vecka som jag hoppade av vid Stigbergstorget och gick resten av vägen hem. Jag håller inte någon ”över fart” men i dag tog det min 10 minuter mindre än i går. Det kändes i kroppen att jag gick snabbare och det var så skönt att röra på mig efter en dag i kontorsstolen.

Nu har det gått så långt att jag måste stor städa, verkligen städa, min lägenhet är äcklig om jag får säga det själv. Damm över allt och mer blir det då jag älskar att ha fönstren öppna och jag anar att det kommer hela vägen från Oskarsleden. Trasa och spann kommer fram, skall gräva fram dem från deras gömma under diskhon!

Men jag har en liten katt tös som behöver ha lite tovor utredda, men det är inget hon gillar, hon bet mig idag faktiskt!

På någotvis, gör allt detta inte så mycket, jag tar mig an städningen och tovutredningen, jag tar min an nervositeten inför den eventuella dejten i morgon kväll, jag tar mig an livet och allt som kommer med det - för jag finns här, så är det!

Det är vad de som lämnat mig/oss lärt mig!


Tuesday, June 4, 2013

Fotavtryck på mitt Hjärta...


Jag har haft en bra dag, och har med bestämdhet bestämt att hedra Dennis med att leva som han lärde, och solen varm med på ett hörn. Jag har förmånen att få arbeta med en underbar person, som lär mig en massa, i bland gör det ont, men det är bara för att det hon säger är rätt men jag vill inte se det så. Hon är modig för hon säger till, hon markerar och ger, även när hon inte vet att hon gör det.

Hon har en underbar familj, en underbar mamma som jag önskar att jag fått en chans att träffa, om jag hade fått det skulle jag ha kramat henne i en timme - för det är hon värd, för jag har fått se, lite, lite av det som var en del av henne och jag är säker på att hon kunde lärt mig en massa - som Makrame till exempel, som jag inte kan lära mig själv.

Det är en fantastiskt att lära känna människor, och hela tiden lära sig nya saker om dem och om livet, deras erfarenheter och historier! Solrosens föräldrar lämnade en del av deras hjärtan känns det som, där vid en sjö.

Själv har jag tänkt på min syster, det var i dag, alla dessa år sedan, ett liv sedan som hon lämnade oss. Tänkt på Farmor och ler när jag ser det stiliga kort som jag har på min byrå, Farmor var en dam som betydde mycket, och måste säga att Farmor hade mostrar med underbara namn. En del av mitt liv.

Jag vandrade hem idag, och när jag gick genom skogsdungen/parken vid Stigbergstorget hade jag dem i tankarna - men för att få mig att landa hamnade jag visst för nära ett par trastars bo - för de dalade ner och gav mig en ordentlig utskällning - tala om en underbar stund i livet!

Kände att jag skickade ett tack till Dennis för den stund han lät mig ta del, jag tackar alla de som lämnat av sig intryck på mitt hjärta - undrar om de inte är vad som är meningen med livet - leva det så bäst man lär!


Monday, June 3, 2013

Dennis


I dag lämnade Dennis oss, tycker det är oartigt av Gud att ta en till, för året är inte gammalt. Jag vaknade i morse med en klump i halsen, det var svårt att svälja, det satt något i vägen - Dennis vandrade vidare vid 07.30. Han har levt dessa sista tre åren på ett otroligt sätt, han har verkligen sett till att vara med dem han älskar och ha underbara äventyr. Att få följa hans äventyr på facebook var en förmån.

Jag har fem stycken på min vän lista som inte längre finns i livet, nej sex stycken, jag kan inte ta bort dom, jag vill inte, det få tas bort av någon annan. Det facebook har gjort är en tidslinje, att se allt som hunnits med. Jag tänker på hans son, hans fru, hans extra barn och lilla Keso, tiden som ligger framför dem är inte den lättaste. Man minns knappt sedan vad man gjort eller varit med om, allt blir som ett svart hål.

Jag tackar Dennis för de liv han gav mig, de skratt, det lugn och hans villighet att dela med sig - en sådan förmån.

Jag har förmånen att gå och lägga mig i kväll, jag har förmånen att vara irriterad på katthår, jag har förmånen att vakna morgontrött i morgon och bre mina smörgåsar. Att sitta och lyssna på musik på spårvagnen - att få drömma.

Dennis - tack så väldigt mycket för allt du gav!


Sunday, June 2, 2013

Förhoppning, längtan efter Kärlek, är det inte Dags snart?


Så här är det, det finns en man på Match.com som heter Steve han tycks vara speciell och  ganska lik Patrik - där av dragningen. Men jag vet, vet väl att det inte skulle vara ett hälsosamt ”val”. Han har svarat på mitt mail och det är ganska klart att jag inte är vad han söker, han sa det mer eller mindre rakt ut - sved, gjorde mig än mer bestämd att han skulle välja mig! Skit konstigt!! Nä, inte så med tanke på sorgen som kom efter Patrik. Men att vara med en man som har en enormt lång lista på kriterier på en partner är dömt att sluta illa - för jag skulle göra mitt bästa för att passa in på hans lista - göra våld på mig själv.

Men, dålig självkänsla för ögonblicket så straffar mig själv, hm!

Skrivit till de andra två också, måste säga att jag längtar efter svar från J, han, ja han tycks intressant och snäll.

Jag fick en förnyelse avi från Fantomen i posten i fredags, påminnelse om min julklapp till Patrik, och sär stod jag med avin i handen och funderade på att betala för ett halvår till som en gåva till honom - idiotiskt! Jag skrev till Fantomen för att vara säker på att de inte förnyar den utan att jag aktivt valt det! Det skulle de inte - phew!

Har så många önskningar, eller förhoppningar. Jag vill träffa en man, ett förhållande som varar. Att vara någon som någon vill vara med.

Match.com är en träning, förhoppning och längtan. För jag är redo, det är jag! Får se hur det utvecklar sig!



Saturday, June 1, 2013

Sovande Lördag och en Massa Strunt och Hopp...



I dag har jag sovit, hela veckan har jag varit helt slut, en del i det är värmen, att det tar ut sin rätt. Och en annan del var att veckan på jobbet har varit tung. Tyngre än på väldigt länge. Irritation, överbelastade och spända till bristning. Och jag har gråtit en skvätt till, för jag orkade inte, jag orkade inte höra mer av allt det vassa och hårda.

Så kanske är det inte så konstigt att jag sov till lunch i dag, sedan satt jag i pyjamas och arbetade på min tavlan, en tavla som kräver lite fokus men som är väldigt meditativ att arbeta med. Det blev ingen kiosklitteratur, solstol, Pink Lemonade och paraply, som var planen, som skulle avslutas med en lätt middag innehållande sparris och något annat.

Men det blev mest smörgåsar, frukt, delicatobollar x 3 och coca cola, inte den bantningsdiet som jag lovat mig, med kände för att kasta upp allt i luften och låta det falla där de ville. Men, nu är det över, nu har jag inte en ända onyttig sak i min lägenhet, nästa övning blir att inte introducera onyttiga saker in till min lägenhet.

Har arbetat med tavlan tills för en stund sedan, och nyss skickat mail till de två som jag nu har kontakt med, båda arbetar förvirrata nog på Chalmers, hm?! Initialer J och A, J är den som jag finner mest intressant fast han skrev att han har en del på gång som han ”pratade” med och att han inte svarade på mitt första mail för att han inte ville krångla till det då han inte visste hur de skulle utvecklas med de andra. Känner väl igen denna historia - men hoppet ni vet. Han har en son på 13 år, den andra har två söner 7 och 10 år.

Hoppet, längtan efter att möta någon och att det kan utvecklas till ett förhållande som varar vore underbart! Men....

Den ”andra J” är uppenbarligen inte intresserad av en relation med mig - men inte skall jag bry mig om det för jag ville inte ha ett förhållande, men mitt ego blev fullt med blåmärken igen, jag trodde att jag hade ”övertaget” men tji fick jag igen - so, who do I think I am!?

Dick, han vars dejt jag drog en ” en vän mår inte bra och vill att jag skall komma” på har kollat in på min profil medans jag var uppkopplad - hoppsan. Viktigt att vara rak och ärlig, med tanke på mina åsikter om krama!

Är det fel av mig att hoppas? Är det fel av mig att sova bort en hel solig lördag?

Jag behövde sova -  och jag bestämmer över min egna tid - så är det!


Wednesday, May 29, 2013

Rak snyting, Tårar, Jordgubbar, Melon och den där Saltlakrisen...


Andra gången på två veckor som jag gråter på jobbet, det var flera år sedan sist, hormonellt delvis och extrem trötthet på det. Känns lite så där, kanske inte min finaste timma men inte så mycket med det, ut ville det komma så ut kom det.

Är känslig för, allergisk mot, ”runt om prat” jag föredrar om man kommer och slår mig rakt i näsan och vi kan reda ut saker på plats och då det skett, än tjuvnyp - jag är allergisk mot tjuvnyp.

Okej - liten fuling där, för inte går jag in till en kollega och säger ”varför är du så otrevlig” det går jag och knorrar på, men jag bestämde under ett möte på jobbet idag att från och med nu skall jag säga till, och så får vi lösa problematiken om det går, eller så lämnar jag problemet åt den som äger det.

Stora ord...

Men, sedan en anonym person ringde in till Australiens immigration och påstod att jag arbetade illegalt, och immigrationen ringde mig om detta - fast det endast ville kolla stavningen på mitt namn, och vilket som var namnet jag kallades, de visste att jag jobbade inom de timmar jag fick som var godkänt med det visumet jag hade, så allt var okej där - ja, sedan dess är det en av de saker som får mig att gå från lugn till rosenrasande inom en minut.

Har du något att säga - säg det till mig, fråga mig, ta reda på om det kan röra sig om ett missförstånd i stället för att anta! Runt om prat får mig att bli misstänksam och är jag misstänksam, ja då vacklar jag och det vill jag inte!

Lämnade lättsamt jobbet i dag, köpte med mig melon - Cantaloupe och jordgubbar och andades ut, så snart jag kommer till Stigbergstorget släpper jag andetaget jag hållit. Som jag sagt så många gånger förr.

På nätdejting sidan är det lugnt, skrivit till tre fått svar från två, varav en av de två sa att de hade flera konversationer på gång och ville se vart de skulle leda - så det lämnade jag därhän. Såg då att ”J” var aktiv på sidan, skickade honom ett litet mail och visar sig att han kanske letar vidare...och, lite kanske jag ville bry mig, men jag fick liksom inte upp energin, gott nog.

Nu fått vi se, det blir vad det blir!

Och ja, jag köpte några salta godisar - svag som jag var ”som tröst” för att jag blivit ledsen, undanflykter, undanflykter, men tack vare solrosens stöd idag höll jag mig borta från tårta och det är jag stolt över!

Nu...sömn!

I morgon är en annan dag, förhoppningsvis!


Tuesday, May 28, 2013

Match.com, Undran och Lilla Jag...



Min självkänsla har fått sig en törn, har lagt på mig några kilon och det är jag faktiskt inte allt så glad för, så det skall jag arbeta med från och med nu, tänka till lite extra. Har också varit tröttare när jag kommit hem från jobbet att det är svårt att motivera mig till att gå ut efter det att jag kommit in genom min dörr - så rörelse i form av promenad måste ske innan jag kommit innanför min dörr.

Skall därför minimera vad jag har med mig till jobbet och välja smarta skor på morgonen så det är bra skor att gå med på eftermiddagen.

Har aktiverat Match.com kontot jag har, men, jag vet inte, skickade i väg två meddelanden i går, den ena var in och titta på min sida såg jag, men han svarade inte på mitt brev - självkänslan=törn. Nu är det inte värsta fotomodellen som jag svarar på utan en helt vanlig man som tycks intressant.

Någon annan som har tips på en sidan jag kan prova, seriös sida helst!

Jag vet vad jag helst önskar, men här kan jag inte göra så mycket mer än vad jag gör, ta det lugnt och ta tillvara de ögonblick som bjuds när jag råkar på honom. Men, här på gården skall vi ha sommarfest om någon vecka....

När jag nu bär på de där kiloan så mår jag inte bra, jag vet att det är det där dumma socker suget som skälper det för mig varje gång, så nu har införskaffats hårda nektariner och i morgon skall köpas melon, bättre än choklad!!

Det är så också de män som jag ser på Match.com är inte riktigt, ja, du vet, ”du är ingen toppen pingal själv!” säger elaka jag - men ut-med-tungan-plutta-dig ljud säger jag för jag duger alldeles utmärkt jag....

....och jag har i alla fall kommit halvvägs med min disk, det skall jag klappa mig på ryggen för och låta det bygga på självkänslan!

Kärlek.....


Sunday, May 26, 2013

Megaloppis, Oas och Match.com






I dag var det dags, Megaloppis, och det regnade inte som det stod i förra veckan, fast det är klart, det borde jag förstått eftersom jag hade beslutat att inte sälja något. Tror dock att det var ett bra val för mig - det tar på krafterna och att haggla priser och få så mycket stimuli på en gång tar på krafterna. Men, jag beslöt att gå en runda, se vad jag kunde hitta!

Började med att ta ut pengar på Effkås, fick stå i kö för att komma till bankomaten. Det var längre kö till bankomaten än till kassorna på ICA. Så började min vandring från Kungsladugårdsgatan fram.

Så mycket krimskrams det finns, och jag måste erkänna att jag var frästad att handla ett par gånger, men en ny inflyttad medlem i familjen har flyttat in bakom mitt öra, fröken Spara. ”Behöver du verkligen den?”, ”Vart skulle du ha den tänkte du?”, ”Har du inte redan den där?” - Verkligen irriterande!

Finner mig alltid lika förundrad över barnvagnarna, föräldrar om kör sina barnvagnar som om de är en sådan där ”platta till asfaltsbil” och viker jag inte undan blir mina sandalbeklädda fötter överkörda. Det gör ont, extra så då ingen sa förlåt när jag sa ja. Kanske var det barnvagnar och små hundar en del av orsaken till att jag inte gick ett andra varv och ett positivt resultat blev att jag kom hem med en piråg i min magen och en Cola Zero i min hand.

När jag kom in på min gård blev det som att stiga in i en lund, grön, buskig, träd, syren och fåglar i våra träd - och som ni vet bor jag inte i den tystaste delen av Kungsladugård. Men det var tyst, fåglarna hördes, två mammor satt vid utemöblerna med barnen i knät och fötter på en annan stol och kaffe i termos - harmoniskt!

Efter en sådan lugn och harmonisk dag så tänkte jag att, ”äsch, jag provar match.com” Har skickat ut två meddelanden, en av dem var ”online” men han svarade inte - sådant är livet, men jag måste erkänna att match.com inte har ett spann som är lätt att hitta någon i, men jag vägrar att ta mig till ”Mötesplatsen” då det fortfarande är lite ömt, och om jag skulle se P profil och att han sedan träffat någon - vilket han kan ha gjort redan givetvis - mer än mitt ego kan ta som det är i dag.

Självförtroendet är lite kantstött måste jag erkänna - hur skall det gå mån tro?!



Tuesday, May 21, 2013

Vad en klok pojke på P1 sa "Jesus är ingen person, utan en tanke...kanske"

Åska, Paket och Väder


Jag låg underbart skönt där i min säng läsandes en bra bok och helt plötsligt ”kaabom” kändes som åskan slog ner på vagnsgården, det luktade bränt. Solen sken, solen sken?! Torråska det var länge sedan jag var med om det. 

Åska älskar jag, fast jag blir lite rädd när blixtrar och dunder kommer allt närmre. Det är som att flyga, jag älskar flygplan, de möjligheter de erbjuder, styrkan, pondusen, fast jag är lite rädd för att flyga. Undviker inte att flyga och sitter gärna bakom fönstret och tittar på åskvädret, här har jag kommit fram tillslutsatsen att jag är i händerna på krafter som jag inte rår på, som är starkare. Är inte det underbart! Jag lämnade vädret för länge, länge sedan - för jag kunde inte påverka det, så varför streta mot!

Om jag kunde föra över detta till andra delar av mitt liv vore fantastiskt!

Jag oroar mig för det mesta, jag föreställer mig händelser som jag inte vet om de kommer att inträffa, har arbetat med att dela upp saker jag oroar mig över i olika paket och sedan packa undan de paket jag inte har någon kontroll över och sedan prioritera det jag kan göra något åt och ta tag i det. Beta av en sak efter en annan.

Det går lite hand i handske med de ”7 Goda Vanor” kursen vi fick gå på med jobbet, om att skapa en ”ledare” i sig själv och ta styrka från det - i korta drag och ur mitt perspektiv. Det är lättare sagt än gjort och jag är expert på att ta in en massa bra saker och sedan inte anstränga mig ett litet stycke mer för att göra en liten justering som kan påverka mitt liv positivt. Det är upp till mig - hemska tanke!

Åskan har en naturlig kraft och det har jag med, det gäller bara att jag anstränger mig den där lilla biten som kan leda till större bitar, bitar som är en del av mitt liv.

Mitt liv blev inte som jag tänkt det, vissa saker hade jag ingen kontroll över, som jag inte kan ändra, men det mesta var val jag gjorde antingen aktivt eller per autopilot.

Nu skall jag köra på egna aktiva val - än är det inte försent med livet!

Underbara åska! Underbara liv - för tusan och attans hans moster!!


Monday, May 20, 2013

Mardrömstanke


För en snabb sekund tänkte jag, att jag kanske måste omplacera töserna
men - att inte veta att de är trygga, tillsammans och får
den omvårdnad de skall ha...ja, mardrömms tanke!
Ekonomin råder inte över hjärtat denna gång!
Denna gång!

Tankar För Dagen...eller nått....mer nått kanske?!


Till middag åt jag jalepeneo poppers, friterade, smält ost och chili - resultat, jag mår super illa, visste det, men orkade inte laga middag. Nu kan jag inte annat än skratta, för visst tillhör det lite av mänskligheten?! Goda planer brister i bland, men det underbara är att det finns möjligheten att välja om! Oftast.

Nu finns det inte fler jalepeneo poppers i min frys, och jag har inte någon längtan efter fler - för nu!

Det var lite jobbigt på vägen hem idag, utvecklat en övergående allergi mot människor, det där konstanta ljudet av röster, tonfall, och att människor stanna framför mig utan förvarning, stod i vägen med barnvagnen och flyttade inte på sig när jag sa ”ursäkta mig, kan jag få komma förbi?” En äldre herre gick så långsamt att jag kände det som det kokade inom mig och jag kunde inte komma förbi honom - under hela denna resa pratade jag med mig själv, inom mig.

Andas, andas, ta det lugnt!

Var mycket trött när jag kom hem, jag har dessa dagar och en del av ljudkänsligheten har jag alltid, det brukar få mig att tänka att tystnad är en lyxvara.

Nu har jag ro, det är relativt tyst ute och det börjar mörkna, snart skall jag krypa till sängs och läsa en stund. Snart börjar vagnarna köra in i vagnhallen men är van vid det ljudet så jag knyter det till ”hemma” världen - även fast gnisslet i bland får tänderna att ila!

Har haft sms kontakt med J en stund i kväll, har släppt taget där och det känns som att det verkligen är bra nu. Han är lite underlig måste jag säga, kontakten mellan oss ebbar ut. Det är underligt att jag överhuvudtaget fortsatte att träffa honom efter den första daten, att jag sedan tog kontakt igen - nog att jag förstod vart jag kom från när jag skickade det där sms:et. Men J är inte en person som ger mig något positivt utan det blir bara tungt och arbetsamt - han behöver träffa någon annan som inte är jag - och inga mer ”booty calls” kommer att ges! Knäppskalle, att jag ens fortsatte...

Skickade ett sms till H, han börjar på en mycket intressant rehabilitering idag så jag ville bara önska honom lycka till, han är värd en givande och närande miljö som stärker innefrån ut, men, inte mer inte mindre bara ett ”lycka till” utan krav, kravlös, utmaning och något nytt för mig att lära och hur jag skött denna kontakt är jag mycket stolt över - goda grannar behövs!

Köpte idag 1.6 kg nötfärs från Irland och nästan ett kilo kotletter som kostade 28 kr då det var kort datum, mer än halva priset, de skall jag frysa in en och en så är det lätt att använda. Samt de där nudlarna som skapar studieminnen, 5 min med räkbuljong, brukar ha i lite grönsaker och något protein så är det mycket gott faktiskt. Har även varit i kontakt med Carl Johansförsamling för att se om de kanske kan hjälpa mig betala de tre räkningar som jag ligger efter med. 7700 kr är inte mycket att leva på.

Har skickat in en ansökan om bostadsbidrag, allt för att hjälpa mig och jag vet att situationen jag lever i är skapad av mig, som ett resultat av den jag är som jag sagt så många gånger - det är bara de 1700 kr som jag ligger efter med är till viktiga saker som jag inte kan missköta.

Men, att hitta nästan ett kilo flärskkotletter för 30 kr är lyx, att ha över ett kilo nötfärs är himmelskt och jag har planer för hela kilot och ett halvt. Sedan, Palt, här skall köpas potatis och fläsk för palt.

Det som också är himmelskt är den otroliga förmånen jag har i att jag har ett arbete att gå till, att vara en del i den vardagen är underbart - även när jag är morgontrött och morrar, så mår jag allt gott när jag står vid spårvagnshållplatsen Ostindiegatan och morrar med mina ”medresande till jobbet polare” som jag ser under vardagarna. Det blir ett igenkännande nick med huvudet - upptrasslande med hörlurar och pekfingervals i Spotify för att hitta morgonens soundtrack!

Skönt, nu är illa måendet borta, precis i tid för nattning! Vilken tur jag har!



Sunday, May 19, 2013

Mitt kök berättar historien om mig...

Men vad den berättar är för i morgon!

Dags att Doppa tån!?



Tror det är dags att ge mig ut igen, se om jag kan träffa och lära känna någon intressant person via nätet. Har haft en paus, men jag skall inte rusa i väg, vill landa lite på mina fötter, öva lite mer med min eyeliner och kanske se om jag kan få tag i rött läppstift. Leendet har jag, håret har växt och bäst av allt, jag vet mitt eget värde....gör du?! Det gör du nog! (Jag skall fortsätta säga att jag vet mitt värde, så landar det till slut!) 

Saker och ting, oreda och reda, saknad av äventyr samt bakgrundsmusik!


Jag är beroende av ”How I met your Mother” jag vet inte ur många gånger jag har tittat på serie 1 till 7 på Netflix. Sedan de nya avsnitten på söndagar. Det är något så harmoniskt oskyldigt över det, som tilltalar mig, gör så jag mår bra helt enkelt. Och saker som gör att jag mår bra skall jag göra mer av.

Som i helgen, i fredags fick jag för mig att möblera om igen, så med mycket envishet och irritation flyttade jag in mitt skrivbord till sovrummet och jag fick plötsligt en större yta för mina accessoarer i sovrummet och öppnare ytor med bättre ljus i vardagsrummet, bättre ljus för min målning. När jag drog runt med mina saker och försökte göra mig av med en massa onödigt, hade jag på ”How I met” i bakgrunden.

Jag bar upp lampor, sängkläder som jag inte använder och vinterjackorna, tittade över förrådet och funderade åter på om jag inte skulle delta på Megaloppis ändå, kanske skulle jag tjäna en liten slant och få mer utrymme på vinden, lite ordning igen. Men, när jag deltog på loppisen sist så blåste det och var kallt, så året efter bestämde jag att inte delta då var det soligt - men, jag plockar i ordning lite saker, har det redo i fall att, lämna det till ödet att besluta, enklare så.

Men det blev inte så mycket mer plockande efter Göteborgs varvet, det var varmt och jag liksom sjönk i hop och bara mådde gott, med solbränd arm och mat i magen.

Som soundtrack i dag har jag haft lite ”How I met”, lite regn och fågelsång och lite må gott knorr! Det blev inte mycket mer eller mindre gjort, men så är mina söndagar.

Dock helt utan romans och lite less på saknad av äventyr, skall dock jobba med klass frågor och mer tid åt fågelsång.....


Saturday, May 18, 2013

Uppe med Tuppen, Varv, Sol och en fråga om Klass Kanske....














Vad gjorde töserna under varvet....Sov!




Jag var uppe med solen i dag, kändes det som i alla fall, vid 8:00 var jag på väg ut för att köpa smör och bröd, det var redan varmt och det var förvånansvärt mycket människor ute. Jag vinkade till H på väg till affären, gav en vink även fast jag var nära nog att stanna för att byta några ord, men han satt med vänners barn och pratade med vännerna som stod i kö:n, och jag kände mig inte speciellt presentabel.

Smutsigt hår - på grund av min ”bara tvätta håret en gång i veckan”, oborstade tänder och med glasögon denna morgon, vinkade jag och fortsatte vidare.

Varmt ute, när jag tog min stol ner för att sätta mig utanför vårt hus och titta på loppet, var nere lite tidigt så jag satte mig ner i min stol, med ett paraply över mig för att hjälpa till att ”blocka” solstrålarna, lite skugga är min medicin och passade på att läsa en stund.

Sedan kom dem, de afrikanska löparna, farten de håller imponerar alltid, och eftersom det är en vattenstation vid våra hus så trodde jag att de skulle sakta ner med de tog inget vatten de fortsatte vidare - själv tog jag en lång klunk vatten.

En strida ström av löpare sprang förbi, och jag såg så många vackra människor och hur olika varandra vi är, och hur lika i ”hår och skägg” val vi kan vara trots allt!

Det slog mig där och då att jag inte är i samma ”klass” som H, jag hade trott det, men fel kan vi alla ha i bland. När jag såg H springa över vägen med en gitarr i hand, så blev det ett, just det Marie,jag är inte i samma ”klass” om han och hans vänner, i min värld ligger de över, typ adeln.

Att springa Göteborgs varvet tycker jag är helt fantastiskt, jag satt ute i nästan två timmar men när deras startnummer började gå över 50 000 så gav jag mig - för jag hade inte ätit lunch och även fast vattnet och solen gjort att jag inte kände hunger så visste jag att det måste vara dags för mig att äta - medans jag stod och vänta på att maten skulle bli varm stod jag vid vardagsrumsfönstret och hejade på löparna från en höjd.

Gick ut en snabbis igen och tackade dem som stått ”i” vattenstationen för det fantastiska jobb de har gjort ståendes i solen utan mycket skugga.

Nu är jag duschad, snart skall jag borsta tänderna och lägga mig för att läsa en stund innan jag somnar - kanske är det så att jag inte är i samma klass som H, men jag är i min klass - vad den än är!

Bra blir det nog ändå och hoppet lämnar mig aldrig  - så är det!

Jag älskar att leva på hoppet!





Monday, May 13, 2013

Den Blåa Linjen och Sockersug


Jag har mina egna vårtecken, tecken som får mig att känna att nu är det vår. Den blå linjen på vägen, den jag kan följa, se, ända fram till jobbet, nästan. Är mycket förtjust i den blåa linjen, den är hoppfull.

Har nu avslutat min första dag utan sötsaker, har varit frestad, dagdrömt om chokladöverdragna russin. Så mycket att jag kunde känna smaken på tungan. Men jag köpte inte något, även när jag var på ICA, kom jag därifrån utan en ända godisbit eller sötsak i någon skepnad. Stod faktiskt mitt i mot Godishylllan och spanade efter något gott, ”kom i håg, kom i håg” repeterade jag i mitt huvud, kom i håg att inte köpa någon sötsak!

Nu när jag tittar på mig själv i spegeln tänker min otänkande del av hjärnan att jag borde se en skillnad, men 24 timmar, lite mer tid tar det allt - tyvärr, jag vill alltid att allt roligt skall hända på en gång, jag har svårt att vänta - instant gratification - är vad jag lever efter, fast jag vill inte, öva, öva bort det!!!

Som en bonus för att jag inte köpte något godis råkade jag på flera av mina favoriter utanför min port, H och H, Tora och Astrid - pratade med H ett tag och fick lite pussar av hans underbara vovve! Tror att mitt leende var från öra till öra, vilken fin början på sen eftermiddag.

J och jag har haft sms kontakt, han hade ont i magen igen, han har också gjort en gastrik bypass så han borde veta, jag menar det var sju år sedan, så han borde veta vad han skall avstå från, eller i alla fall inte äta mycket av! Jag vet vad som får mig att må dåligt och har blivit bättre på att undvika mat/godis som får mig att må dåligt. J har haft dessa magsmärtor varje dag sedan jag börjat prata med honom, han säger alltid att han åt dum mat - men varje dag upprepas det. 

Jag skall klappa mig själv på ryggen - för här blir jag bättre och bättre på att äta som jag bör för att må bra.

Så på lördag skall jag heja fram alla de som springer Göteborgs varvet, de börjar sin sakta uppstigande väg mot bron utanför mitt fönster. Men fram tills dess skall jag njuta av min blåa linje och kanske promenera efter den i veckan!

Det har varit en bra dag och jag har njutit av regnet - för allt väder är bra väder!


Sunday, May 12, 2013

No Poo...och sju dagars metoden


Att inte tvätta håret på en vecka började som ett test, har haft problem, till och från, av en kliande hårbotten. Så för att ”avfetta” min hårbotten började jag prova metoden med att tvätta det endast en gång i veckan - som jag har fått tips om.

Det är svårare än man kan tänka sig. Redan dag två börjar jag ”känna” av det, mest att jag tycker att det ser trist ut, nästan törstande efter vatten - inbillar jag mig, lite väta för att ”resa sig” igen som kallan jag har hemma vars blad slokar när det är dags att vattna (underbart när växterna säger till).

Så börjar det, dag tre, jag får för mig att det kliar, att det kliar väldigt mycket lite över vänster öra, ju mer jag tänker på det ju mer kliar det (ursäkta användningen av ”ju” ser inte vackert ut, men i brist på annat!) Jag gör en snabb klining, men det gör att det blir värre, men jag skall stå ut, detta var första veckan, på min prövotid som jag gav mig, den på en månad.

Nu har det passerat mer än en månad och det är en viss skillnad, eller om det bara är så att jag vant mig, det ser inte lika trist ut, jag har lättare att hantera håret som, inget att hymla om, inte känns vidare värst fräscht dag tre, jag sätter upp det. 

Men denna vecka pressade jag förbi sju dagar och det blev åtta, de sista två dagarna innan jag tvättade håret i kväll, var vedervärdiga. Jag stod framför spegeln i går eftermiddag innan jag skulle till tvättstugan, jag måste ju fixa det på något sätt så det inte blir så synligt - skapa en illusion.

Inget huckle hade jag så det blev en mycket stram knut. Med en snygg man boende precis ovanför tvättstugan kan inget lämnas åt slumpen!

I går natt lade jag mig med den härliga tanken att jag i morgon äntligen kan tvätta håret, det är bara jag som sätter stopp för tvättning av håret innan de sju dagarna, men jag vill se vad som händer. 

Så duschade jag för en stund sedan, njöt, sköljde håret noga och får som tack för veckan ett väldigt tacksamt ”gung” det är spänstigt, lockigare än vanligt och är så tacksam att det är väldigt lätt att ha med att göra.

Denna veckan har jag funderat på om jag verkligen skall fortsätta? Men jag ger det en stund till och sedan byter jag kanske till den metod som härliga kusin Lisa berättade för mig i fredags. Från sidan No Poo som jag själv läst, men jag bestämde mig för att prova sju dagar utan tvättning först.

Gå gärna in och läs på www.nopoo.se



No Poo

Skit också att Jag är En Sådan Gottegris och Kärlekskrank...


Min kärlek till Pasta...

Jag har tagit ett beslut, och det beslutet blir alltid en utmaning på en gång, för tanken, planen är att göra gott för mig, hjälpa mig nå ett av de mål jag har, men jag är omöjlig att ha att göra med, en så envis typ är jag - fast jag tror att det handlar om att pressa vidare, att pressa vidare och inte ge upp. För det blir tillslut en gåva till mig själv och min hälsa - jag måste tygla min inre gottegris!

Men en förhandling utbröt, och efter en jobbig förhandling så får jag ha kvar Cola Zero för annars kommer jag inte lyckas - det vet jag.

Försöker att hålla min hjärna upptagen med annat, för att inte tänka på män, kärlek och relationer hela tiden - och med dessa tankar kommer automatiskt de funderingar kring min ekonomiska situation och leverne. Om jag fastnar allt för mycket i de sista tankarna får jag snabbt andnöd och börjar hyperventilera. Men drömmen kvar står, som den skall.

J har haft sina barn i helgen, eller en av sina två söner, vi har haft sporadisk kontakt och jag klurade på om han eventuellt skulle höra av sig i kväll och önska att jag kom över till honom. Men jag sitter inte och väntar utan jag gör det jag planerat så får det bli som det blir.

Han hörde av sig via sms vid 19.30 och undrade vad jag gjorde, det visade sig att jag inte kunde komma över och nu ger han mig ”the silent treatment” men, men. Orkar inte, fast det kommer naturligt för mig att ”fixa” denna situation men skall hålla mot denna gång, eftersom jag ändå inte riktigt vet vad jag håller på med så är det bästa att bara flyta med.

Men, det är alltid något tänker jag, kanske är jag inte ”värd” en sådan man som jag längtar efter, han som är svår att beskriva eftersom det handlar mest om känslan.

Jag skall fokusera på min utmaning, och vara öppen för det som kommer till mig längst vägen.

Mest av allt skall jag göra gott för och mot mig och andra!

Så är det!


Wednesday, May 8, 2013

Halv Dag i Regn...


Det var halvdag idag, hade tänkt mig en lång promenad, vädret var så vackert igår så jag tog föregivet att vädret skulle vara lika idag, men det mulnade på mot eftermiddagen och så började det regna - men, det är mysigt väder det med.

Nu ligger det fyra lediga dagar framför mig, ja, jag har planer, och här gäller det fokus, för det händer så lätt att jag inte gör något av det som jag planerat, men nu är det en hel del roliga saker som jag vill göra.

Men i eftermiddags tog jag mig hem, kröp ner i soffan och lyssnade på regnet, öppnade fönstret - för att höja volymen. Det är lugnande att höra regnet, och jag hade inget mot att bli genomblöt. Även fast det regnade en riklig skur blev jag faktiskt inte så blöt!

Jag blev så glad faktiskt, för äntligen avslutade jag min tavla - ett projekt avslutat, nu kan jag planera för ett nytt. Det var mycket för regnets skull, regn tenderar att ge näring till min kreativitet. Det är också skönt att sitta och arbeta med ett projekt, låta hjärnan vara i fred för större tankar åtminstone.

Men, J, han frågade om jag ville komma över - jag sa nej.

Lustig jag är, som att så länge jag vet att han vill träffa mig, så vill jag inte och när han inte tycks önska träffa mig - ja då undrar jag, sådant är livet!

Nu är det trastkör utanför, det har slutat regna, snart dags för mig att gå till sängs, en vilsam halv dag!


Tuesday, May 7, 2013

Tankemolns Blockning och Andra Metoder....



Jag tycker mycket om husen här i Kungsladugård, det finns så mycket vackra detaljer, fönster, dörrar och andra små krusiduller - jag ser nya saker varje dag, speciellt nu när jag börjat stiga av spårvagnen ett par hållplatser före min. Många av fasaderna håller på att rustas upp och takpannor läggs om, odling pågår och det blir bara vackrare och vackrare. Och att promenera är underbart - det är meditation.

Dagens vackra sak var ett fönster ovanför en dörr, och Blomsteraffären på Mariaplan. Fotograferar de detaljer som jag ser, fönster och dörrar och andra vrån.

Funderade givetvis och som jag gör mestadels av tiden gör jag en inventering av mig själv, mitt inre och yttre. Jag tog mod till mig och tittade på mig själv i skyltfönstren jag passerade och insåg till min förskräckelse över reflektionen som kom åter - en kvinna med kilon för många, fortfarande! Första reaktionen var sorg, andra tanken var plan, plan att göra saker som är bättre för mig, min själ och mitt yttre.

Dessa tankar kunde jag visualisera, speciellt när jag gick in i godsaffären, jag puttade undan tankemolnen under tiden som jag plockade godis i min påse för 30 kr. Sedan ignorerade jag skuldkänslorna av köpt godis, ignorerade väldigt passionerat, men...det går inte att blunda för verkligheten, jag hade fortfarande ett val - och jag valde att äta mitt godis med ett dåligt samvete, än utan godis och gott samvete!!

Jag hade bestämt att hjälpa mig själv fram i livet med de bästa förutsättningarna, och jag får förstärka det och det kommer att kräva hårda tag och offringar som jag inte gillar och kommer att streta mot - socker har mig i sina nypor, men jag kan nog nypa tillbaka!! Och JA jag vill gå ner ett par kilo till så jag är attraktiv för killar som min granne till exempel! Samt, det skulle vara underbart att träffa en man, att ha presterat en nedgång på ett par kilon. Inte för den potentiella mannen skull utan för min självkänsla, jag skulle vara oerhört stolt och rakryggad om jag når mitt mål, jag kommer att vara stolt.

Att vandra i Kungsladugård - det kommer att vara mitt gym, att stiga av spårvagnen tidigare och tidigare för att öka längden av promenaden. Men jag skall nog pröva en annan internet dejtingsida, men jag skall vänta ett slag till. J smsar men föreslår inga möten längre, men vi byter ord med varandra via sms - vet inte vad han tänker sig och jag vet inte längre vad jag tänker - för sista gången jag var med J så blev jag äcklad och tyckte att det var jobbigt - men ändå finner du mig här undrande varför J inte vill träffa mig - komiskt!

Jag har dock mitt Kungsladugård - och jag funderar på om jag faktiskt inte skall vara med på Megaloppisen i alla fal?! Kan kanske tjäna en extra slant och samtidigt bli av med lite saker. Skall ta mig en titt nå när jag är ledig!



Monday, May 6, 2013

Jag Tror på Skators Bon...och Kärleken om Vädret känns Rätt...




Jag tycker att skator är underbara, de är smarta och använder verkligen de talanger de föddes med och det dem lärt längs vägen.Utanför mitt sovrumsfönster har jag haft förmånen att följa ett par skators arbete med deras bo. I bland hämtar de sina kvistrar från marken, i bland tar de direkt från trädet, och de har en helt otroligt finessen - tänk, där skall de bo, där kommer ägg ruvas på och det skall klara vädret. 

När jag är ute och promenerar brukar jag titta upp i trädkronorna för att se om ett husbygge är på gång, för snart när löven brustit ut så kommer jag inte se dem längre. Jag verkligen älskar fåglar, de är så tuffa, så ”gillar du inte mig - mähä” precis så där lite nonchalant att de inte behöver andras bekräftelse för att ta sig genom livet - och så skall det väl vara eller hur.

Alla har vi våra dagar...

Det är något hoppfullt med djur som har vingar - som enhörningar till exempel!

Eftersom solen strålade och det var så underbart ute, hoppade jag av spårvagnen ett par hållplatser tidigare i dag, och efter jag köpt några saker jag behövde, valde jag vacker musik och började strosa hemåt. Solen värmde mina kinder och det kändes skönt att röra på mig efter en sittande arbetsdag.

Det hjälper mig att vädra skallen, men jag skall inte förneka att jag ofta hamnar tillbaka till P, nu vet jag, gammalt blä och inte väsentligt längre, känslan kommer upp om och om igen eftersom jag saknar en relation, någons värme och närhet, så den längtan har bara hans namn eftersom han var den senaste relationen jag hade. Innan Patrik hade den känslan namn K. Så inte personsbundet utan känslobundet - och det känns ok i magen, jag vet att det inte är en längtan tillbaka till P utan en längtan efter kärlek.

Men, jag njuter av fåglar, skator, trastar och att kanske, kanske få en liten blick på H och H, det som gör morgonen underbart klar! 

Jag fortsätter att längta och önska och leva, vad mer kan jag göra?!