Hm...så var det skafferiet...

Började städa undan lite i skafferiet och upptäckte då att orsaken till att jag hade så mycket saker i skafferiet och att jag inte fick plats med det nya jag köpt, var för att 90 % av det jag hade i skafferiet var från 2007, 2010 och 2011.

Skafferiet var så fullt innan jag började röja att jag hade fått använda andra skåp för att förvara maten, jag menar hyllorna var helt packade med varor.

När jag nu är färdig ser mina hyllor ut så här, inte mycket kvar men det är skönt, för nu har jag en bättre koll på vad jag köpt. 

Det blev en stor kasse med all mat med de där bäst före datumen från gångna år, skäms lite efter som mitt första mål under och efter ”Leva Livet” projektet var att tänka på maten, vara noga att använda det jag köper.

Men uppryckning är på gång!

Att Missa en Spårvagn

Det finns stunder som jag funderar på om jag är bra på något, det finns stunder man får precis den frågan, som till exempel under en anställningsintervju, den kan vara en del i en fråga som fortsätter med ”vilka är dina starka sidor?”

Jag är väldigt duktig på att missa spårvagnen, tror faktiskt att jag kan vara ledande i just den här talang genren. Måste erkänna att det tycks vara en naturlig talang, medfödd. Det sker av sig själv, jag missar alltid spårvagnen med någon sekund så jag får vänta mellan 10 och 20 min till nästa vagn.

Eftersom jag förstått att jag har denna naturliga talang bär jag ofta med mig en bok, på det viset gör det faktiskt ingenting att jag alltid missar spårvagnen, jag har till och med en speciell bok för spårvagnen, en till spårvagnen och en innan jag lägger mig och sover.

Det finns säkerligen andra saker som jag är bra på men just nu är att missa spårvagnen främst i min tanke!

Lemon Meringue Pie, New York Cheese Cake

Idag slog jag till, jag hade ögnat den länge men nu kände jag att det var dags. När jag studerade i Australien brukade vi gå och ta en fredags fika, en lite längre fika än de andra dagarna och då slog vi alltid till med antingen New York Bake Cheese Cake eller Lemon Meringue Pie. Idag blev det så Lemon Meringue Pie.

Jag njöt av var tugga, länge, det fick ta sin tid att äta den, för här skulle det njutas.

Det är något speciellt med Lemon Meringue Pie, det väcker en massa härliga varma minnen, en sommar dessert. Lite surt så det suger till i kinderna, lite sött som tar udden av surheten och så den underbara botten, så där lagom hård att den nästan flyger in i väggen när jag sätter gaffeln i den.

Jag köpte den idag mycket för att det var min första dag tillbaka efter att jag varit sjuk i över en vecka. Men även för att jag bara ville.

Är inte det den bästa orsaken!?

Att laga mat

Att laga mat är det lite si och så med, men när jag väl kommer igång blir jag alltid lika förvånad över hur roligt det är. Jag tycker om att få äta god mat och när jag lagar mat blir det alltid över som jag dels kan ta med mig som lunch och frysa in. Ett litet sparkapital i min frys - för var gång jag lagar mat blir det lite mer i frysen - och det gillar jag!

I dag blev det chili.

Att Göra en Tavla

Jag har en tavla som jag håller på att måla, det tar lite tid, den har målats över ett par gånger, så många gånger att jag använt upp all vit färg. Nu har jag börjat med att göra färdig fjärilen, den står och torkar och jag sitter och funderar på vilken färg jag skall använda härnäst. Mycket att tänka på!

Att måla är underbart, färger, motiv, att klura ut vad jag skall göra härnäst. Men för mig handlar det också om mod, jag är så ”rädd att göra fel” att det hindrar mig, ett tecken på den osäkerheten är att jag målar över tavlor så ofta - i sökande efter perfektion.

Men nu har jag lovat mig själv att bara göra, inte tänka allt för mycket på det, givetvis kan jag tänka på färg och form, men inte slutresultatet för det är inte viktigt. Jag får se hur det blir när det är färdigt. Skall försöka kasta ut perfektion ur min hjärna.

Mina Änglar...

Inget Kan Vara Begravt för evigt, eller kan det?

Dessa åtta dagar som varit har väckt till liv ett kapitel av mitt liv som jag packat ihop i ett prydligt paket och begravt under en stor vacker ek mitt på en sommar äng, bland fjärilar, trollsländor, bin och blommor samt alla kor och getter. Där har den legat i många många år. Då den är begravd finns det inte längre.

Men ibland blir det inte som man tänkt sig, ibland händer det något som är utanför ens kontroll och det bästa att göra är bara att släppa taget och flyta med.

Dessa åtta dagar som varit har jag mått så dåligt, sämre än på många år. En blandning av magkatarr och gastrit. Det var dessa två som bar mig tillbaka till den tid jag begravt.

Under mina behandlingar, för cancer, fick jag bland annat problem med magen, mycket halsbränna och tappade aptiten, blåsor i munnen och allmänt arbetsamt med allt som rörde magen. Inget hjälpte och tillsist sätter desperationen till, fast under cancer tiden, tiden jag inte vill tänka på, som är begravd, kom det alltid en annan smärta som tog över, mitt fokus skiftade.

När det började förra torsdagen gjorde jag tappra försök att ignorera smärtan, jag kände igen den på en gång, jag har haft problem med det tidigare till och från men det har alltid passerat under en dag. Jag gick runt och andades och masserade magen, vilade, men inget hjälpte.

Det blev bara värre och värre. På vägen hem stannade jag vid Apoteket och hämtade ut medicinen som jag fått utskriven åt magen. Det var en lång kö och jag kände att jag inte skulle klara att stå och vänta så länge, men efter en fråga om hjälp fick jag hela Apoteket runt mig - underbara medmänniskor som hjälpte en främling.

Då jag hade medicinen var jag säker på att jag skulle bli bättre under natten, om inte under natten så i alla fall under helgen.

Men det förvärrades, ringde sjukvårdsupplysningen och fick tillsvar att vila, stanna hemma och inte gå tillbaka till jobbet innan det lagt sig, så jag inte börjar om på en ond cirkel igen.

Jag berättade om hur jag reagerat under cancer behandlingen och att jag var orolig att det skulle bestå alla de månader till och från som det gjorde då - men en mjuk röst sa hon ”men du har inte cancer nu, du genomgår ingen behandling nu”.

Under tiden jag gick genom min cancer resa gjorde jag ett aktivt val att inte involvera någon, för om ingen utanför var involverad existerade inte cancern!

Ja, samma logik som  att om jag dricker en Cola efter jag ätit något onyttigt fräter det bort det och det blev som om jag aldrig ätit det - då blir jag inte tjock!!

Som ni ser är mitt intellekt beundransvärt.

Dessa åtta dagar som varit har lämnat mig i min säng, avskärmad från verkligheten, ensam i tystnaden och med en svidande värkande mage öppnade jag paketet igen. Det var synd att jag inte involverade någon utifrån under tiden jag var på behandling, för visst hade det varit skönt med en stödjande hand.

Ensam är inte alltid stark, men att vara beroende av en annan är något jag är rädd för, av den orsak att jag inte litar på att jag klarar att bli lämnad.

Det blev klart för mig att jag fick cancern tillbaka i tanken, magen öppnade paketet och jag har nu packat upp det och släppt det fritt, för bara för att jag ser på det betyder det inte att det kommer tillbaka, bara för att jag nu har problem med magen och mår sämre än jag gjort på många år - sedan cancer åren. Betyder det inte att cancern är tillbaka!

Jag mår dåligt nu, men det kommer att bli bättre, det kommer att bli bra.

The Other Boleyn Girl Film vs Bok

Jag köpte för länge sedan en film ”Den andra systern Boleyn” baserad på Philippa Gregorys bok ”The Other Boleyn Girl”. När man läser en bok får man mycket detaljer, boken tar en med på en resa som kanske varar över 500 sidor, man hinner lära karaktärerna, områdena och allt som finns där i mellan.

Det är nog svårt för en manusförfattare att få en bok på över 500 sidor till ett manus för en film på två timmar. Men att förändra boken så radikalt, att så mycket av de viktigaste händelserna gjorde att jag fick ställa om och acceptera förändringar.

Men det var svårt, när den yngsta systern Boleyn Mary, får en son först och endast en son, när boken säger att hon fick en dotter först och sedan en son. Filmen förtäljde inte att Marys första man dog i feber.

Ja, det finns en massa saker som var borta, som jag saknade, och jag hoppas att BBC gör en miniserie av boken och tar med hela boken, samt hur historien om Henry den åttondes kärleks förhållanden till båda systrarna.

Det hindrade mig inte från att tycka om filmen, det hindrade mig inte från att gråta på slutet och jag ångrar inte att jag köpte filmen för över ett år sedan, lustigt att det tog att läsa boken innan jag såg filmen, men jag är glad att jag läste boken först.

Historiska draman är underbart!

Vissa har det förspänt, Olivia tar mycket bra hand om sin lilla syster och mig,

Jag är ofta Azaleas ottoman eller annan behövd möbel,

jag var tvungen att reta henne, hon brukar väcka mig vi fem på morgonen för att kela, så varför

skall jag låta henna somna?

Halloooo, håller du på att somna, haloo!!!

Är du trötter? Skall vi leka ?

Men halloj!!! Vakna! Hur kan du somna när jag petar på dig hela tiden?

Äh, jag ger upp! Sov gott din lilla chinpansråtta!

Att Vara min Mage, Det är ett Öde Värre än Döden!

Jag trodde att när jag vaknade skulle det vara bättre, men så var inte fallet, utan så här kändes det att vakna vid fem på morgonen genom svettig, smutsig och allmänt ångestfull.

I går förmiddag small det till, och det var det minsta som jag ville skulle hända, när det började försökte jag tappert - faktiskt - tappert ignorera känslan. Men smärtan ökade med en stadig grad. Det börjar med en tryckande känsla i solar plexus. Det pressar och pressar och gör så att jag tar korta, korta andetag.

Jag gick runt i korridorerna, rörde på mig, masserade min mage som för en bebis med kollik.

Sedan gav jag mig, jag gick till vilorummet och la mig tillrätta på sägen och fortsatte att massera magen, runt, runt med varierande tryck.

Det har varit den enda negativa bi-effekten av Gastrick Bypassen, och här tror jag att jag är en högst bidragande faktor till att göra det värre för mig själv, förutom magkatarr så har jag ett stort problem med gaser.

Ja, kanske inte riktigt vad man bör prata om, men så är det, jag kan få ett otroligt tryck och en känsla av att magen kommer att spricka, att jag kommer att dö - nu har det hänt ett par gånger så jag vet att det går över, men när jag är mitt i det, ja då känns allt alltmer förgängligt.

När jag gick från jobbet i går var det viljestyrka som bar mig hem, som fick mig att hoppa av spårvagnen och gå till Apoteket för att hämta ut receptet till magkatarren. Men det var många före mig och jag hade börjat svettas det forsade (liten överdrift, dramatisk som jag är) efter ett tag frågade jag en kvinna som arbetade där om det var möjligt för henne att hjälpa mig. Hon stod i butik delen.

Helt plötsligt började medmänniskor surra runt mig ”behöver du vatten, skall du inte sätta dig?, behöver du ligga ner? Gå du före mig” Jag fick hjälp och under tiden receptarian skrev på etiketterna började jag gråta, inte en liten fin tår längs kinden utan böla.

Jag tackade alla för hjälpen och gick stor gråtandes från Apoteket och jag brydde mig inte för fem öre! Torkade bort tårarna med min handrygg, snoret på min tröja (blä) och bet ihop för den korta resan hem.

När jag kom hem tog jag två tabletter, kröp upp i soffan en stund men gick sedan till sängs.

Jag somnade, klockan var inte ens åtta på kvällen.

Sov till morgonen och vaknar till samma smärta, samma ångest, genom svettig och relativt uppgiven.

Men jag knuffade in mig i duschen, tog hand om mig och åt lite frukost. Sedan har jag bara varit, men jag har kommit på vad som bidrar till för mycket gaser i magen, och att jag skall över vinna denna magkatarr, jag skall göra allt jag kan för att undvika att hamna här igen.

Det är lite som att få mig att sluta spendera så mycket pengar. En utmaning att få mig att släppa denna  last för min egna skull, jag är inte så bra på att ta hand om mig själv!

Men, jag har i alla fall inte spenderat ett öre sedan i onsdags - de ni, det är liten seger i sig och den stoppar jag in i ryggen, i hjärtat som något att bygga vidare på!

För det är jag värd, detta kommer att gå över, det kommer att bli bra!

Det var en bra ide att ta en dusch, men fortfarande känns magen rå och fan vad det gör ont!! Det kommer att gå över - det vet jag!!

God Paj och Hund Parad

I eftermiddags fick jag ta med mig hem lite god paj, det var en kollega på jobbet som tagit med sig för att bjuda oss, och alla vet vi hur uppskattat hembakat är på jobbets fikaraster. Jag slutar vid 14:00 på eftermiddagen och missar då eftermiddagens fikarast, så jag lät mig fråga om jag fick ta med mig en bit hem - och med ett glatt ”självklart!” tog jag mina lilla plastlåda och tog en bit.

Så jag hade min egna lilla eftermiddags fika här hemma, efter jag försökt mig på en attack på dessa förbenade fruktflugorna. Det gäller att ta bort saker på en gång, annars över en natt har man ovetandes fött upp en fruktflugskolloni. Boven i dramat för mig var att jag glömt kasta det jag ansat av jordgubbarna i går kväll.

Hade mig en god fikastund - efter fruktflugorna fått smaka på diskduken - utan mycket nytta märkte jag för de var snabbt tillbaka - köpte glass i går vilket var ett utmärkt tillbehör till pajen - pajen var jätte god!

En förvånande sak är att jag lyckats ta mig genom en hel dag utan att spendera ett öre!

Och som belöning för det möttes jag av Astrid och hennes matten när jag kom hem, tredje gången i rad som Astrid mött mig när jag kommer hem. Det var nästan som ett hund möte på gården, alla gårdens hundar tycktes vara ute. Men jag fick en kram av Astrid och ett par pussar av Harry!

Så en alldeles härlig dag helt gratis!

Flygande Tankar och Ögonblick av Stolthet

Var lite oinspirerad på jobbet idag, fick mina saker gjorda, men var liksom lite här och där i tankarna. Satt stolt och klappa mig själv på ryggen för att jag äntligen betalat den stora räkningarna från Länsförsäkringar och tandläkaren. Jag hamnade där ganska ofta, så stolt var jag, jobba, jobba, tappa fokus, le fånigt, fniss, fniss, jobba, jobba!

Hade även turen att totalt missat att jag skulle sitta med telefonen på lunchen, så när det uppdagades sprang jag snabb och köpte något att äta och sedan fick jag sitta vid skrivbordet och äta - men på detta sätt sparade jag pengar!! Jag handlade inget.

Gick tillochmed in hoss Ebbes hörna, men kom där i från med ett par böcker för 60 kr, fyra tjocka underbara böcker!

Sedan kom ett test, jag behövde handla lite mat så jag gick in hos Hemköp, tänk efter Marie, tänk dig för!!  Jag hade stenhårda nektariner på min önskelista och köpte lite över ett kilo, ett kilo kostade 20 kr. Sedan blev det exklusiva ostkex och en ny produkt som jag önskade prova, den påsen kostade 10 kr så jag tyckte det var överkomligt.

Det blev lite över 300 kr, allt som allt, mer än jag tänkt när jag gick in i affären och jag ser nu vad jag gjorde för misstag, jag gick in när jag var hungrig, ojoj vad min mage önskade mycket, tur att jag var lite orolig för hur mycket pengar som fanns kvar på kontot efter jag så glatt betalat av de överhängande räkningarna.

Så kontentan är, jag gjorde bra ifrån mig idag, jag kan vara nöjd med med mig själv, även fast mina tankar flittrade förbi och flög ut ur kontorsrums fönstret och tog en vända över Trädgårdsföreningen innan de kom tillbaka till mig.

Pantbank

Av bekvämlighet mer än sparsamhet brukar jag samla på mig en svart soppåse full med två kroners PET-flaskor. I går räknade jag dem för att se hur mycket pengar som låg i den svarta soppåsen. Summan blev 56 kr.

Jag behövde huvudvärkstabletter eftersom jag åter igen vaknat med en wopper till huvudvärk och jag hade bara två tabletter hemma. Jag hade lite pengar kvar på mitt konto så jag stoppade kortet i bakfickan, men även fast det tog i mot, även fast jag tycker att det är tråkigt att stå och mata in flaska efter flaska, så till min förvåning gick min hjärna över min bekvämlighet och tog den stora soppåsen med mig.

Det gick snabbare att mata in flaskorna än jag trott, och eftersom jag var tidig så fanns det inte någon som stod och andades mig i nacken, så jag kunde ta det med ro.

56 kr, det var inte illa det!

För pengarna kunde jag köpa huvudvärkstabletter, men den ologiska delen av mig tog vid och jag köpte blomjord och cola zero samt mjölk. Det som var nödvändigt av det jag köpte var mjölken och huvudvärkstabletterna det andra var onödiga ”lyxvaror” som kunde väntat tills lönen kommer.

Även fast jag använde min pant för att betala fick jag betala 56 kr utöver det!! Det som förklarar det är att huvusvärkstabletterna i sig kostar 42 kr.

I maj sparade jag alla kvitton för att se hur mycket onödigt jag köpte för mina pengar, det var mer än jag önskade veta.

När lönen kommer nästa vecka skall jag göra som skuldrådgivaren föreslagit, jag tar ut de pengar jag har kvar efter jag betalat alla räkningar och lägger det som är över i fyra olika kuvert, ett kuvert per vecka och i dessa kuvert finns matpengar och det jag eventuellt har över för nöjen, även fast det inte är mycket så skall det nog räcka till ett nöje som kostar pengar per månad.

Eftersom det är min födelsedag den 10 augusti vill jag gärna gå ut och äta en liten lättare måltid, som Tapas eller bara en förrätt med Solrosen. Skall föreslå det och höra vad hon säger.

Det gäller att jag håller i mig denna månad som kommer för att ge mig själv en möjlighet att se hur det kan vara om jag tar vara på min lön, min ekonomi.

Ur Frysens Djup, ett Magplask...

Jag försökte verkligen att tänka på vad jag kunde använda från frysen för att laga min middag med. Så ut med ett fruset pitabröd för tining och tanken att steka upp köttfärs med tacokrydda och lite grönsaker och feta ost.

Låter gott i mitt huvud, men det blev inte gott alls, jag försökte verkligen få i mig det jag lagat men det gick inte. Så det blev pizzasallad, och ett hörn av en gammal pizza. Det var ok men ingen jublande god middag.

Tyvärr blev det inte mycket med den sallad som jag själv odlat, jag var ner i förmiddags och rensade och såg efter hur det låg till. Men det var inte mycket kvar, mest ogräs. Men nu har jag rensat bort det som inte är till ”nytta” och hoppas på att rädisor och rödbetor kanske tar sig bättre. Mina örter växer bra, men det blev som sagt ingen middag av det jag gror själv.

Så, det blev så, jag har kastat en hel del mat idag, men imorgon skall jag tillaga kycklingen som tinar i kylen, till det skall jag använda en indisksås som jag har och tror nog att det kan bli en bra middag av det. Tror nog jag kan köpa en påse ris i morgon.

Att handla mat med tanke är en fördel, speciellt om jag utgår från vad jag har i frysen och skafferi och när jag handlar nytt att tänka på hur det skall användas. Inte ta fram saker från frysen och tina om jag inte har en plan - för annars kan det bli som idag, mycket av inget vidare värst.

Jag Har en Plan...

Jag är hopplös när det gäller att följa en budget, tror att det hänger ihop med att jag inte tycker om när någon säger åt mig hur jag skall leva. Jag tycker inte om när någon ger ”vänskapliga råd” som de ser det, utan att jag frågat dem.

Fast det bekräftar för mig att jag känner mig bättre än jag tror, att jag faktiskt litar på vad jag tycker och inte tycker om. Lever efter mina egna val - vad än konsekvenserna är och även fast valen lett mig till en skral och ångest fylld vardag.

Att arbeta med att utveckla mig ekonomiskt, att lära mig att välja annorlunda och lita på att jag kommer att klara att ändra min livsstil till det ekonomiskt tryggare.

Jag har ett tankesätt som knyter mitt värde med vad jag äger, ju dyrare eller exklusivare en vara är ju mer är jag värd - är min logik. 

Men det har börjat ändras, jag är mer än mina saker, mer än de pengar jag har i min plånbok eller i kläderna jag bär, smyckena runt min hals.

Det har kommit ur det faktum att jag lever på existensminimum, och att jag funnit ett nöje i att handla second hand för att spara ekonomisk men även miljön. Jag har dock fortfarande ett sug efter att shoppa, jag har låtit impulserna styra och hamnat utan pengar nästan tre veckor innan lön, kanske en hundralapp till mat per vecka.

Som en eloge till mig själv skall jag nämna att jag alltid betalar mina räkningar, jag har hamnat efter, men hittills lyckats komma ikapp. Att förlora mitt hem för att stilla ett shoppingbegär känns inte riktigt värt det.

Men jag fullkomligt älskar suget och tillfredsställelsen av att shoppa, men som med vilket beroende som helst lämnar den en bitter eftersmak och leder ner i depressionens träsk, luktandes på sulfur för en oändlig period. 

Jag kan inte skylla på att jag är Bi-polär, manisk depressiv, men där av kan jag följa upp och nedgångarna lite bättre efter medicinerna som stabiliserat mig på ett bättre sätt. Men det kommer alltid finnas, och jag åker upp och ner, upp, upp och ner, ner, ner. 

Saken är den, jag har klurat på en sak, att göra sökandet efter alternativ, ett billigare alternativ till det jag behöver eller önskar, det kan kanske hjälpa styra om min ysterhet när lönen kommer - då när jag är som farligast - för mig själv.

Jag har en plan...