17 Steps of Courage

Efter mitt lilla äventyr inom flört och önskan och hopp, så skrev jag detta för att få mig att släppa taget av besvikelsen och det ältande som går runt och runt att ingen kan finna mig tilltalande - Drama Queen that's me!


17 Steps of Courage

Feeling euphoric
Feeling elated
Feeling happy
Feeling giddy
Feeling brave
Feeling special
Doing it again
Longing for the unknown to become clear
Waiting, wondering
Doubt settles in
Feeling stupid
Doubting your senses, spirtit and soul
Feeling disappointment
Mourn the loss of hope
Feel done with it all
Sleep on it and release it!
For your sake!
And move on with your sensibility, spirit and soul bruised but intact
That's the way courage works!

Av Marie Gerahty
2012-07-26

Be Strong

Think before speaking

Smile

Work hard; but play harder

Don't whine

Always tell the truth

Be happy

Keep your promises

Help others

Love one another

Keep good friends

Use kind words

Dance in the rain

Lead by example

Just breath

Never give up!

Follow my bliss!

Hopp, förväntan, besvikelse och så om igen, och om igen. Det är som sagt tidigare, hoppet som sist lämnar mig. Och det är jobbigt, inte för att jag vill vara på något annat sätt, även fast jag är skit dålig på att hantera besvikelse - det får jag lära mig.

Follow your bliss!!

Det har jag tagit från Daniel en deltagare i ”Project Runway” även fast det innebär lite hjärta smärta. Och ont gör det så jag nästan vill kräkas och jag hamnar i läget ”jag är verkligen skit ful och motbjudande” kommer jag alltid vandra jorden ensam som en mammuth?

Ja, jag gör ”Drama Queen” bättre än någon annan - lita på det!

Men jag skall ge mig en klapp på axeln för att jag vågar, att jag inte känner om vattnet är lagom varmt innan jag hoppar. Jag vågade, jag satte mig i ett utsatt läge och det är skrämmande, hemskt och hjälp!!!!

Och jag blir ledsen när det inte blir som jag hoppades, som jag trodde, jag trodde att jag tolkat signaler rätt. Nu skäms jag för att jag trodde att någon man kunde finna mig attraktiv, söt. Hur dum får jag vara - ja, säger den där Marie med skinn på näsan som just nu gömmer sig bakom min högra lunga, hur dum som helst bara du är smart nog att inse det - och det är jag ju - upp med hakan!

Men, jag är allt lite ledsen, så är det!

...och så köpte jag en muta!

Jag köpte en leksak med kattmynta och en chans att boxa med backbenen

Den gick hem, poppis som bara den!

Ett Himla väsen för en hall...

Jag hade en mycket fin matta i hallen, en vanlig matta, du vet av tyg, mina töser fullkomlig älskar att rulla runt på den, upp och ner, fram och tillbaka, jag dammsuger upp all päls de lämnar efter sig, sedan, precis när jag stängt av dammsugaren för att gå och hämta något och kommer tillbaka - ja, då rullar de runt igen.

Kom till insikt att i stället för att bli vansinnig på allt katthår, beslöt jag mig för att köpa fler av de praktiska plastmattorna. De kostade 259 - 299 kr per matta 160 x 200 cm, så jag insåg att jag inte hade råd med de tre som jag skulle behöva, en fick duga.

Så när jag skulle följa med mamma till Jennys grav frågade jag henne om det fanns en möjlighet att stanna till vid Rusta. 

När jag kom in på Rusta så fanns mattan bara i en ljus, ljus ljung. Ok, det får bli den, så vände jag mig om och där!! Där fanns den typ av matta som jag har hemma och gissa - det kostade 49 kr, istället för 259 - 299 kr - hajar ni!!

Så jag köpte tre och fick dem fortfarande för halva priset jämfört med det ordinarie pris.

Det var skönt att få ta bort den andra mattan, göra ordning golvet, ta bort de klaffbord som jag inte gillar just nu, på med mattan och sedan dit med den underbara vita bänken, en lättnad att vara klar och veta att det inte ser ut som du stiger in på en stor björn liggandes på golvet.

Lättare att hålla rent och jag tycker om mattan faktiskt! Vad tycker ni?

Chansningar och framtida fniss

Jag har gjort många impulsiva saker i mitt liv, vissa gånger går det bra, andra gånger slutar det med att jag får ändra väg hem, sätta på mig en hatt och vinkla den över mina ögon. Men det dem ger mig mest, om än med viss distans är ett gott skratt, i bland även ett delat gott skratt. Oavsett hur det än slutade så var det värt det, det kan ta tid, men värt det är det.

Känner på något vis att det är lika bra att ”köra på” för vem vet hur resultatet blir och det är alltid bättre att våga - så känns det i alla fall för mig.

När det gäller att ta chanser med mänskliga relationer är jag fegast för jag vet inte riktigt vad jag kan och inte får göra. Vill inte skrämma livet av någon eller få dem att ansöka om en order att jag skall hålla mig 100 meter från dem. Det skulle bli jobbigt!

Oavsett hur min sista chansning - som jag just tagit - chansen alltså - slutar så får det bli bra, inte älta det, släppa taget och fortsätta vidare.

Men jag önskar så att det skall gå bra, men vem vet, och jag måste erkänna om det inte går bra kommer jag att bli besviken, men jag är bara mänsklig after all!

Egensinnig

(Baronen från "Karins Konstgrepp)

Egensinnig - en som följer endast sin egen mening utan att lyssna på andras råd.

"Självrådig = JAG"

Vad kan man göra med en PET - flaska tro?

Söndagen har spenderats tillsammans med min limpistol och en massa strass och andra stenar. Tänkte att jag skulle prova på hur det skulle bli att göra ett armband av en PET - flaska.

Klädde det med ”målar” tejp först, så det skulle vara lite mjukare mot huden, sedan målade jag den vit och lät torka över natten.

Sedan var det bara att sätta igång, sten efter sten, efter sten.

Nu torkar det och även fast det kanske inte blev exakt som jag önskat beror det mer på att jag använde mig av den strass och de stenar som jag hade hemma.

Nu vet jag hur jag skall göra och kanske provar jag på det en gång till i framtiden!

En Dröm Av Maräng, Vanilj och Hallon...

Jag tog det jag hade hemma, maräng, hallon och vaniljglass!

Jag försöker dra ner för mitt sötsaks begär, jag har klarat det innan så jag tvivlar inte på min förmåga att klara det igen. Men, det brukar vara efter måltiden på kvällen blir som störst.

Så i kväll gjorde jag min egna variant på glass med maräng, tog den marängen som fanns kvar sedan jag gjorde tårtan, vaniljglass och lite varma hallon.

Det blev gott men oerhört sött, nästan så jag snörpte på läpparna.

Nu känner jag bara blä. Hade föredragit min melon, men den ligger kvar i kylskåpet på jobbet och den har nog vandrat vidare till gynnsammare melon leverne i plasten den ligger i - vad jag menar är att den nog inte längre är ätlig.

Cantaloupe, min favorit melon.

På tisdag skall jag köpa en härlig melon och njuta i fulla drag.

I kväll blev det en för söt efterrätt, men jag har hallon kvar så i morgon om suget kommer efter middagen, kan jag ta enkel vaniljglass med hallon. Ett sådant besvär för en som älskar sötsaker men mår oerhört dåligt av dem!

Husera Mera

Har huserat bland mina smycken, mina accessoarer, alltid lika roligt att titta på vad jag har, plockat bland färger, metaller, allt som glittrar. Jag vill använda allt jag har, göra mitt liv lite glittrande, mer strålande. Accessoarerna är som färger där kläderna är en canvas med en grundfärg redo att få sig ett mer djup, ett klarare budskap.

För tillfället tycker jag om stora halsband, stora glittrande halsband, gjorda av plast. Det finns en fasetterad pärla som heter Aurora, den har en liten ”lack” av regnbågsskimmer och den är en favorit, jag skall köpa ett par påsar av dem och göra ett stort, stort halsband - vänta skall ni få se!! 

Har lite underliga pärlor och stenar kvar, mitt förråd har sinat, fast jag tror faktiskt att jag kan få ihop ett ganska häftigt halsband av dem, det är det jag tycker bäst om. Jag brukar ta sönder andra halsband jag gjort för att göra ett helt nytt. Jag har mina favoriter.

Funderar även på att dekorera ett skal till min telefon, fast här är jag lite sisådär, så det får ligga på hyllan tills andan faller in.

Jag har varit i fred i dag, gott för själen, min telefon har saknat täckning vilket har varit ganska skönt faktiskt, ok, det finns vissa saker som jag inte kan ta mig för men i det stor hela gör det inget.

Har vandrat runt bland väskor, kläder, smycken och mina material som finns i mina lådor och skåp. Plockat lite här, plockat lite där. Broderat klart den lilla tavlan till Molly, skall nu sy bakgrunden, sedan skall här målas och klistras.

Och tejpas!

Skall husera mera och se vad jag kan hitta, vad jag kan flytta.

Hudlöst levene

När stunden är inne så känns allt förstört, all tid jag spenderat för att hålla i alla mina delar, bort kastat, jag kan förstöra allt jag byggt i en handvändning. Det är min största rädsla, min mardröm. Men jag försöker inte tänka på det allt för mycket.

Men när jag åker in i min ysterhet försvinner all vett och etikett och mitt omdöme är som bortblåst inte ens ett minne av det består. 

Jag sitter här ensam och det är vad jag behöver, tysthet och ro, ingen som är runt mig, inget sorl, inget ljud som jag själv inte önskar. Ingen utmaning och ingen vänskap som jag så lätt kan förstöra fast det är det sista som jag vill.

Jag har sovit när det behövdes, vilat och lyssnat på ingenting.

Att finnas till mitt i en depression är svårt att förklara för någon som aldrig har varit riktigt så här långt nere - där inget spelar någon roll, där inget tycks värt det. Där jag inte orkar något, där det spinner runt i huvudet i en sådan fart att det trycker i bröstet, jag kan inte sova, jag kan inte sitta still, inget stannar i huvudet.

Farten bara accelererar och jag vet inte vad jag skall göra för att få mig att sakta ner, göra en mjuklandning i stället för den krasch som brukar bli finalen på denna match.

Jag vill inte förstöra vänskap, arbetsron för mina arbetskamrater, men mest av allt vill jag inte förstöra för mig - utan spara mig, för just nu lever jag hudlöst och jag tar in allt, blir ledsen för/av allt.

Jag behöver ta hand om mig själv fast jag är rädd, fast jag är i total oreda.

Klia, klia övertrött!

När jag är för trött, över trött då kliar det på hela kroppen, det känns som jag invaderats av miljoner löss och de finns inte en ända del på min kropp som de inte befinner sig på, så jag kliar och kliar, lämnar stora röda märken efter mig. 

Håret höll på att driva mig till vansinne, mer än resten av kroppen, nej det stämmer inte, hela kroppen, allt jag vill göra är att skrika rakt ut.

Så, jag hoppade in i duschen, skölja av mig alla miljoner löss, de ”inbillande lössen”.

Men blev det verkligen bättre - nja, lite bättre, hårbotten känner sig i alla fall lugnare men det finns kvar klia, klia mig!!!

Strax skall jag gå och lägga mig och jag ser fram mot att få sova gott.

Har fortfarande ont i kropp, ont i hals och huvudet, men det är väl bra så vet jag att de finns där!!

Internetdating och IRL tycks inte fungera för mig...vad göra?

Internetdating tycks inte fungera för mig heller, som i det verkliga livet har jag ingen framgång och jag undrar, vad är hemligheten? Men jag tänker fortsätta detta äventyr för att se vart hän det bär.

Som till exempel, den 19 september är det möte i vår lokala Hyresgästförening, för vår gård. Där kommer en visst person eventuellt att vara med då han är suppleant, jag funderar på att gå, jag är trots allt medlem i Hyresgästföreningen och detta är ett bra sätt att lära känna hon..jag menar lära känna fler av mina grannar!

Hur modig är jag?

Tidigare i mitt liv har jag gjort otroligt modiga saker, utan att tänka för mycket på vad det var jag gjorde. I bland gick det bra, i bland gick det ganska illa, men jag har överlevt även fast det har varit en hel del pinsamheter längs vägen. Fast i dag får jag mig ett otroligt gott magskratt fniss anfall när jag tänker på det - så visst var det värt det.

Men hur mycket kontakt skall jag som ”kvinna” ta, hur ”drivande” skall jag vara? Och varför kan inte någon göra små gester åt mig, överraska, glädja, förvåna positivt?!

Just nu är det som det är, men inget står still och varför inte våga för att göra något? Skapa lite fler roliga minnen - livet är trots allt kort!

Han, Hon, Hen?

Det är relativt sätt en produktiv dag när jag tvättar, mellan var maskin hinner jag inte slå mig till ro utan känner att jag lika gärna kan diska, bädda rent sängen, plocka ordning på bordet och göra i ordning garderoben, hänga tillbaka alla kläder.

När jag var färdig gick luften ur mig och innan jag la mig för läsa för en stund tittade jag ut genom fönstret.

Tycker att det var ganska roligt,

Jag tvättar kläder

Han tvättar bilen

Det är alltid tillfredsställande när jag tvättat och allt är undan plockat, känns ansvarsfullt på något vis.

Phew vad trött jag är, vill så gärna ”skapa” men har ingen energi till det. Men idag har jag i alla fall lagat middag.

För att få in lite aktivitet har jag borstat bort katthår från min soffa och Olivias täcke, det blir en del. Det är faktiskt ett underligt nöje att göra soffan katthårs fri, den blir så fin och lyser i sin rödhet.

Men det är allt jag gjort efter jobbet idag, skall gå och lägga mig tidigare i kväll, läsa lite mer, det finns ändå inget att titta på, på TV:n.

Så blir det i kväll, hur det blir i morgon vet inte jag!

Att tänka för mycket...Japp, det är JAG!

Det tycks att jag är fullständigt normal, överkänslig men fullständigt normal om jag tar alla mina fyra mediciner mot/för min själ, fullständigt normal. Men jag vet inte om det känns bra. Vet inte om det känns som jag? Kanske är det så att jag vill vara lite underlig, lite egen så jag slipper följa de ”sociala regler” som inte finns konkret ned skrivna, men som ändå finns där, på kanten av syret! Så omger oss alltid.

”En sådan bok finns ju inte” säger ni, men det gör det, det gör det jag lovar, det är när man inte följer dem som man ser ”boken med reglerna” det är som det undermedvetna blinkar varnande som en neon skylt att ”Akta!! Varning!! Du håller på att gå åt fel håll!” men jag undrar om jag någonsin skulle välja följa dessa regler? Jag tror inte det, för det skulle ta sådan tid, så mycket energi - jag orkar inte!

”Du tänker för mycket!” Japp, det vet jag och jag har spenderat en massa år i tron att detta är fel, att det betyder att det är något karaktärsfel på min part. Det grundar sig i tonen som det är sagt till mig, oftast. Det känns alltid som det är negativt att tänka för mycket, att vara en analyserande person.

Men, i eftermiddags landade jag tillbaka i känslan av att jag slog näven i bordet och meddelade stolt, ”Det kan du ge dig F-N på, och vad har det med dig att göra ?, mina tankar, mina funderingar och min tid! Jag älskar att tänka även fast det kan ta mig till mörka, mörka platser!

”Du förstår inte för du har inte barn!”

Detta är en oerhört öm punkt för mig, det gör så svidande ont att det är svårt att förklara, det jag kan säga är, jag förstår att jag inte ”kan förstå för jag har inte barn”, men jag säger, ”Du kan inte förstå för du HAR barn!” Jag spelar lite ”Allan” här och skämtar bort det med en axelryckning. Men sablans så ont det gör - ni som har barn kan inte förstå HUR mycket det svider!

Men i dag tog min hjärna över, ”nej Marie, du förstår inte för du har inte barn! Men det är ok, så, du förstår inte, lämna det, vad spelar det för roll egentligen? Du förstår hur du känner det när man lever utan barn eller möjligheten till barn i framtiden.” Jag bestämde mig för att acceptera att det gjorde ont att höra, förstå vart det kom från, inget illa menat, acceptera att det gjorde så ont att jag mådde fysiskt illa - men, det ändrar inte den jag är, eller vad jag kan ”känna in”. Det får vara så!

Jag fransar lite i kanterna för tillfället, det känns som en stickad tröja där en maska gått upp och garnet tar sig löst i en tråd som bara blir längre och längre med ett hål som blir bara större och större. Det är oerhört jobbigt och jag ligger precis på gränsen. Det skrämmer mig faktiskt skall jag villigt erkänna.

Så utöver min överkänslighet har jag lagt på vanlig känslighet och jag tror inte att jag kan ta mer. Det får vara bra här!

Måndag morgon

Arbetsdag, jag var trött när jag vaknade i morse så jag är väldigt glad för att jag duschade i går så jag fick några extra minuter i sängen. Det är en lyx att få vara morgontrött och på väg till jobbet. Jag minns hur det var när jag inte hade något arbete att ta mig till. Att vara hemma då var inte avslappnande.

Jag lyssnade på uppiggande musik och njöt fullt ut på hög volym, men mina bästa hörlurar.

Gjort min arbetsdag och tog mig trött och varm hem.

Sedan har jag kollat edarling, svurit, funderat, tittat edarling, svurit och valt att titta på etzy i stället!

Ingenting!

Jag har gjort nästan ingenting idag, ingenting. När jag tar Theralén på natten blir jag oftast väldigt trött dagen efter, men ibland som natten till i dag var det väl värt det! Sover tungt och vaknar inte under natten, som jag annars kan göra ett par gånger och varje gång tar det lika lång tid att somna om.

Har inte dammsugit som jag lovat mig själv i sju veckor, har dock sopat,har inte fortsatt att sortera, men det sista med garderoben i går var ett bra arbete måste jag säga! Har lite soppåsar att bära ner i morgon innan jobbet.

Men har faktiskt tagit mig en kvälls dusch och en liten ansiktsmask och skall nu måla mina naglar gröna - så lite har jag allt gjort!!

Internet dating

Jag har bestämt mig för att börja vara mer aktiv i den romantiska delen av mitt liv, eller det finns ingen romantik i mitt liv för tillfället. Eller mitt hjärta slår allt lite snabbare vid tanken på en viss person och mina kinder blir varmare. Men, det tycks som jag inte är tilltalande för honom.

Så, det är dags att prova vingarna och jag tänkte börja via internet och via en sida med det bekanta namnet edarling. Jag fyllde i den långa, långa frågelistan och svarade så ärligt jag bara kunde, satte dit ett foto och lämnade sidan. Vid denna tid hade jag inte betalat någon avgift.

Men i dag, då jag hade fått en del svar, som jag inte kunde se då jag inte var medlem, betalade jag för en månad, det kostar 350 kr, det är mycket pengar och impulsen tog över och tanken på att HAN eventuellt kan finnas bland medlemmarna betalade jag.

Nu känner jag mig skit dum, verkligen skit dum!!!!

Jag vet att jag inte är en skönhet, jag vet det, och det yttre skall inte vara de primära, men, när jag tittade igenom de som svarat tappade jag hoppet. Jag är över 40 år, de flesta män har nu med sig barn i bagaget, och det är ok, men jag har lite svårt för män som ser äldre ut än de är, för jag kan inte få det att passa med min egna självbild. Jag vet att jag är äldre, men jag vill inte vara med äldre, äldre män och till och med inte män som har tonårsbarn. Det känns för komplicerat.

Sedan är alla sportiga, tränar flera gånger i veckan, åker skidor, golfar, seglar, åker på solsemestrar, vandrar i skogen , renoverar hus, umgås med vänner, dricker vin, går på bio, teater, konserter, restauranger, med mera.

Jag kände hur jag försvann djupare och djupare ner i soffan. Jag orkar inte med all de aktiviteterna, jag har inte råd med alla de besöken, jag dricker inte vin och äger varken bil eller hus. Jag vill inte ha ett liv till bredden fullt med aktivitet och rörelse, jag behöver tid att bara vara, filosofera lite, ta det med ro och inte ha livet allt för inrutat.

Många ser så främmande ut för mig, inte någon som ”talar” till mig, utan jag blir förvånad och känner att det inte finns någon där ute. Hur kommer det sig att andra har träffat intressanta män och män som tilltalar dem?

Jag vet att det tar tid, jag vet att jag endast varit ute och tittat en dag, men det är inte det som får mig att känna mig lite uppgiven och dum, skit dum faktiskt, förutom de 350 kr jag spenderat, men även för mitt gensvar, min uppgivenhet, vart träffar jag de som talar till mig? Tilltalar mig - fast det är klart en finns det, men som sagt, jag tycks inte tilltala honom, är det inte alltid så?

Tårta

I dag hade jag semester, min sista semesterdag, jag passade på att sova och sova, och sedan har jag fortsatt att rensa bland alla mina saker, och mycket saker är det! Tog det lugnt och haft det skönt faktiskt.

Tog mig en kort promenad och handlade lite, behövde köpa eller ville köpa lite bär till tårtan jag har att baka.

Tårtan skall jag ta med mig till jobbet i morgon, som en månad sen födelsedags fika.

Allt är förberett, allt är färdigt. Hoppas de tycker om den!

Konfunderad

Jag pendlar fram och tillbaka, fram och tillbaka och efter jag initierat kontakt har hopp och förtvivlan förstärkts. Otålig, saknad och en desperation som jag inte alls trivs med, för den skrämmer mig, för jag vill inte vara desperat efter kärlek. Desperation känns inte ärligt på något sätt. Hur kan jag veta att känslorna är baserade på ”äkta” känslor och inte känslor av rädsla för att vara ensam?

Nej, jag tycker inte om desperation eller att jag skapar en relation i mitt huvud som nästan får mig att tro att jag har eller har haft en relation i realiteten, men så inte är fallet.

Sedan är jag ganska rädd för att jag skapar känslor som egentligen inte finns där, bara för att det är roligt med en flört. Sedan en rädsla att jag tror att han är intresserad för att jag känner en energi, uppfattar ett beteende som jag tolkar som ett intresse. Men är inte det att tro att jag är någon som jag inte är egentligen? Att män skulle finna mig attraktiv?!

Känner att just nu snurrar det runt en hel del och jag vet inte om denna längtan är så rolig!?

Hur gör jag för att ”glömma bort det?” går det över huvudtaget?

Kan jag släppa det och vandra vidare?

Men jag vill så gärna få en chans att prova, att se hur det kan vara - begär jag för mycket för mig själv? Är jag verkligen värd det?

Trött

Visst är det givande att vara på träffar med sina arbetskamrater, speciellt när vi är utspridda i hela Sverige. Det var utveckling, erfarenhets utbyte och en massa med information.

Men till saken hör att det kan bli informations översvämning, det finns bara en viss del man klarar att ta in, eller som jag kan ta in. Vi sitter och grupparbetar, diskuterar i stor grupp och funderar.

Samtidigt umgås vi socialt, äter god mat och lär känna varandra än mer, och det tycker jag alltid är trevligt.

Jag är dock relativt känslig och det tär, så mycket intryck, så mycket ljud.

Och jag, och många med mig, blir mycket trötta, speciellt när man lägger till den tid det tar att resa, den tidiga ”uppgången”. 

Det har varit givande dagar, och även fast jag är oerhört trött är jag glad att jag var med, få ta del av diskussionerna, säga hur jag tror och tycker. Men när sista dagen börja rinna mot sitt slut bli var minut till sluttiden till år. Jag kan inte hjälpa att titta på klockan om och om igen. Jag längtar till tåget, till hemresan.

I dag blev det nära i tid, hade bussen lämnat Bergendal vid 15.30 som planerat, innan jag sa till, skulle vi ha missat tåget, nu kom vi just i tid, och jag är överlycklig att vi hann med. När jag kom fram till Göteborg så möttes jag av en taxi chaufför som var missnöjd med att jag inte kommit i tid och sedan inte svarat i telefonen när han ringde.

Här blev jag lite irriterad, tåget kom in några minuter sent, sedan gick jag in på pressbyrån för att köpa en sak och när jag kom ut till taxinranken var chauffören borta. Men han kom tillbaka och då fick jag en föreläsning. Jag förklarade att eftersom jag suttit på tyst del av vagnen hade jag mobilen på tyst och därför glömt att slå på den när jag hoppade av tåget.

Han förklarade att han sett när de andra passagerarna lämnat tåget och det tycktes som alla kommit av som de skulle, när jag inte kommit provade han att ringa och då jag inte svara var han på väg att åka. Förklarade igen att jag glömt att sätta på ljudet och att jag faktiskt var endast en minut sen.

Men han började om på harpan att jag inte hade mobilen på när jag gått av tåget, bla, bla. Orkade inte med honom längre utan satte mig tyst tillrätta i en ”otäck” hemresa.

Nu är jag här i mitt hem och ser fram mot att sova och att ta igen min missade semesterdag i morgon!

Arbetsutveckling och trötta ögon!

Morgonen började redan vid 04.30 och nu är jag redo att sova!! Mycket intryck så skallen är mosig. Bra samtal, för gott fika, underbar lunch och fantastisk middag!!

Skolstart

Jag var inte mycket för skolan, det var inte en trevlig upplevelse för mig

efter 6:e klass. Men något som jag alltid tyckt om är

skolmaterial.

Att köpa plast för att klä in mina skolböcker, nytt pennskrin, luktsuddgummi, pennvässare.

Och om jag har tur en ny skolväska!

Detta sitter i, så när katalogerna kommer ut från bokaffärerna kan jag

inte motstå att plocka till mig ett exemplar för 

att bläddra genom.

Få mig en liten skolmaterial fix!

En trött dag som började med bus...

Ett paket med glädje och bus levererat!