Jag har varit på min första ”date”, den första på en ofantligt lång tid. Den bestämdes i går kväll och jag försökte att inte bli nervös, i går satt jag och tänkte att det är inte i morgon än.
Min nya levnads strategi är att bara leva ögonblick till ögonblick, att inte springa i väg för långt framför händelser.
För jag kan faktiskt inte veta vad som skall hända härnäst.
Vi bestämde att vi skulle mötas vid Järntorget, vid fontänen, han skulle ha hatt, hatt och skägg tänkte jag - äh!
Fick springa på toaletten allt för många gånger och jag var nervös så det kändes som om magen skulle göra mardröms saker, göra mig så gasig att jag går runt och fiser till höger och vänster. Eller att jag helt plötsligt måste börja rapa i alla charmig oändlighet.
Lev i ögonblicket, jag förberedde mig dock, satte inte på mig kläder som skulle kännas obehagliga, gick av spårvagnen vid Masthuggstorget för att hämta pengar, för att undvika betala med kort som tar tid. Men, givetvis funkade inte den maskinen. Så jag gick till den andra automaten vid Myrorna.
Det var bra på det viset att jag rörde på mig, gick av oron, fick magen att landa så gott det går. Lev i stunden, lev i stunden, mitt mantra.
Så såg jag honom, tömde min skalle och andades, det kommer att gå bra.
Jag var på väg att sträcka ut min hand för att hälsa men han gav mig en kram, om en svag en, om en snabb en. Jag ville inte gå för långt in i Haga, för det blir mer människor, trängre. Så vi tog första kafet vi kom till, köpte lite gott och satte oss ut.
Vad var det första jag gjorde?! Jo jag pratade, åt och andades på en gång, och slutresultatet blev att jag satte i halsen och fick ta ett par klunkar av den varma, varma chokladen.
Som det brukar var samtalet lite ryckigt men jag kände mig trygg med honom, fast nervös, och jag tar det som en komplimang att han ville träffa mig fast jag har katt och han inte tål katter. Fast när jag mötte honom hade han förmildrat det med att han tålde vissa katter. Jag tänkte på mina hårbollar hemma, som fäller en ofantlig massa hår.
Innan jag träffade honom hade jag spenderat tid med att rolla mig.
Vi tog en lång promenad och när vi skildes åt fick jag en snabb kram, men inget mer, inget vi syns igen eller liknande.
Så vad gör en tös som jag?! Jo, hon skickar ett sms och skriver att jag hoppas du inte tyckte jag var för hemsk, och att jag varit nervös. Det kändes liksom som han inte ville träffas igen. Fick ett svar, som tyder på att vi skall synas igen.
Phew vad skönt att han inte tyckte att jag var en oger!
No comments:
Post a Comment