My Way or Någon annan väg, men alltid Min väg...

Vi hade en första timme av Mindfullness på jobbet idag. Jag kände att jag inte riktigt rycktes med denna gång, jag brukar vanligtvis älska allt som har med själen att göra, om medvetenhet, om livet generellt och i detalj.

Men under avslappningsövningen, eller kanske skall jag kalla det medvetenhets övningen kände jag att jag tappade mig själv och mitt fokus. Jag ville inte mer så jag slutade. Det är som andningsövningar, jag fokuserar så mycket att jag näst intill glömmer att andas och gör mig yr i skallen, så jag gillar inte andningsövningar heller.

Det jag gör är sådant som passar mig, där jag befinner mig, att titta, betrakta, vara, det är min Mindfullness. Att inte få för mycket guidening för vad det skall vara, utan att veta att det inte finns regler för ”hur” Mindfullness skall vara för att gälla. Jag måste känna att jag är fri så många gånger är det därför jag checkar ut.

Inte för att jag blir tillsagd att det finns ett visst sätt för hur det skall göras, nej, inte alls så, utan för att jag skapar de reglerna jag tror de ger mig under dessa kurser, fast reglerna är mina efterkonstruktioner. Så jag måste släppa taget, ge mig tillåtelse att lyssna utan att tro att jag måste ”köpa” allt, vart ord som sägs.

Efter alla år av terapi som jag har haft förmånen att vara med om, har det varit en naturlig del, jag har mina sätt som passar mig som jag ”fram” arbetat under åren, de passa mig och jag känner en trygghet i de redskap jag givit mig själv.

För i dag känner jag mig nollställd, det är obehagligt, nollställd med en rejäl dos ångest om det är förståeligt!

Men jag skall fortsätta min resa med öppna ögon och öron, för det är den bästa gåvan till mig - och veta när jag skall dra ut kontakten.

Söndagslur, Eftermiddagslur...

Jag tycker om en hel massa saker, bland dem finns eftermiddagsluren, att lägga mig för att läsa men sedan låta mig släppa taget och driva in i sömn. Några få lampor tända och ett absolut lugn, det är som balsam för min själ, jag känner mig trygg och omhändetagen.

Än mer mysigt blir det om det regnar ute, att höra tunga droppar falla på fönsterbläcket. Rogivande, avslappnande och för mig en nödvändig återhämtning. Oftast tar jag mig dessa stunder efter jobbet, eller på eftermiddagarna under helgerna. På vardagarna blir det någon till några timmar som behövs för att landa i mig själv igen.

I eftermiddags la jag mig tillrätta med min bok, jag lutade mig tillbaka på mina underbara kuddar och njöt, jag började läsa, boken är bra och allt kändes lugnt och fridfullt, allt var bra i stunden. Att inte behöva göra något, att inte ha några förväntningar, att bara vara.

Det är vad söndagen betyder för mig, det är vad jag önskar mig av söndagar, de är dagen som lägger grunden för den kommande veckan, enligt mig.

Nu får jag se vad veckan har att erbjuda.

Stil

Jag börjar hitta min ”stil”, när det gäller kläder och allt det som hör till det, när det gäller mitt hem känner jag att jag vet hur jag önskar det runt mig och har haft de som jag önskar länge. Det har varit av största vikt att det är harmoniskt i mitt hem.

Har haft lite svårt att hitta de kläder jag önskar så nu har jag bestämt mig för att prova på att sy lite kläder, tror jag skall börja med en blus eller en tunika. Har hittat lite mönster. Mamma sydde mycket kläder när jag var liten, mycket fina kläder, tror att hon kanske har något mönster hemma, hos sig. Men jag tänker på mammas kunskap och hoppas att den på någotvis skall ha lämnat lite spår i mina ådror.

Symaskinen står klar för att användas på mitt köksgolv, jag tittade på den i dag.

Har varit så trött den senaste tiden, nu när jag har en infektion i kroppen känns allt så jobbigt och som om det kräver världens kraftansträngning. Så som jag sagt tidigare så lyssnar jag på min kropp och vilar, sover, softa om och om igen.

Det var länge sedan jag skapade, jag saknar det och behöver lite lugn runt mig för att få ett flow.....

Jag har som mål att sy mig en liten garderob - jag antar min egna utmaning, det är att prova på det jag inte kan som är en av livets guld kant.

Borta igen...

Han är borta igen, tala om att göra så jag längtar mer, klart att det finns en njutning i att längta, men nu har han varit borta så länge att jag vill att han skall vara hemma.....saknar honom och det är jag glad och hedrad över att få möjlighet att göra.

Men snälla kom hem!

Sjuk

Det har blivit mycket sömn i dag, sjuk och hemma från jobbet även i dag. Det är mycket tråkigt att vara sjuk, känner mig isolerad, äcklig och oren, mycket för att jag inte orkar ta mig till duschen. Ligger mest i sängen och soffan, tittar ut genom fönstret och lyssnar på spårvagnarna och vinden i knutarna.

Jag vill må bra igen, tycker inte om att vara hemma sjuk, känner mig så avskuren från livet. Mår illa och vill nu att det skall gå över.

Inget speciellt har blivit gjort i dag, men med hopp om en friskare dag i morgon!

Stå stilla en stund

Trött, dålig och lite sur på att vara dålig, men det går över, för det vet jag. Har spenderat dagen inne, i närheten av min säng, läst och varit.

Moster kom förbi med min andra mosters blombord och vackra lampa. Nu står blombordet i vardagsrummet och lampan i sovrummet och jag själv sitter och beundrar det från soffan.  Det är ett sådant vackert hantverk, och kupan till lampan är fantastiskt. Vad skall jag säga annat än att jag älskar dem, bordet och lampan, om man kan älska materialilska saker, vilket jag kan.

Har läst och bara varit i stunden, det är en konst skall jag säga, men en bra grund att stå på när jag vill krya på mig. 

Min underbara är borta igen så tar igen lite tid med mina töser, helgen som kommer har jag sagt att jag vill hem på lördagen så jag kan se till dem, det är en sak som är svår, att hela tiden känna oro i magen om hur mina töser har det.

För dem är otroligt viktiga, hoppas han inte är lika allergisk som han tror han är, för även om han säger att det kliar lite i näsan hos honom kan det lika gärna vara mitt hår som irriterar i ärlighetens namn. Sedan har jag stor respekt för att han inte gillar allt katthår - det är en helt annan sak än allergi.

Olivia och Azalea är otroligt viktiga för mitt liv, de har varit med mig de stunder allt känns hopplöst - jag tog in dem i mitt liv, det är helt och håller mitt ansvar att se till att de får det bra och inte lider nöd eller försummas - de skall aldrig försummas.

Han kunde väl flytta till Kungsladugård - är det verkligen för mycket begärt :  )

Söndags morgon

Trött, då passar det bra med regn, i dag blir det en lat söndag med återhämtning på menyn. Men jag har sällskap av den ej lurviga sorten och det tycker jag om!

Efter Mina Möjligheter

Att inte vara ekonomiska jämlika är en liten utmaning, det kräver lite tanke och flexibilitet och att förklara att jag inte kommer att ha samma möjligheter som han. Han vill ut och resa  i januari, han pratade om det som en otrolig längtan och jag uppmuntrade honom, för visst skall han ut och resa, men visst sörjer jag när han frågar mig om jag skulle kunna tänka mig en resa - jag tog ett andetag och sa att jag rent ekonomiskt inte har den möjligheten.

Det blev tyst ett tag, sedan återtogs samtalet om resa, jag frågade vart han vill åka, Syd Afrika kanske, så säger han att jag får följa honom på en reselogg.

Men allt detta är i januari eventuellt och varför blir jag lite ledsen nu? Vi kanske inte ens är tillsammans då? Vem vet vad som händer. Fast jag vill att vi skall vara tillsammans i januari.

Han har haft sin första kurs/konferensdag och vi talades vid ett tag, haft sms kontakt. Nu är han ute och äter med en arbetskompis.

Och här sitter jag och filosoferar, begrundar och tänker, tänker, det skall jag sluta med, släppa taget och leva idag.

Men...ja, äh, jag lever utifrån mina möjligheter, så är det, ta mig som jag är, eller lämna mig där hän!

Tiden är en Underlig Sak....

Tre veckor och det känns så skönt, avslappnat och tryggt. Men med pirr och en nervositet som kommer på de mest underliga stunder i vardagen. Det är underbart, när jag tänker på honom pirrar det till, jag längtar och blir alltid lika stort leende glad när jag får ett lite sms.

Nu är det första gången sedan vi träffades som vi är i från varandra en hel vecka, tänka sig, vem kunde ana att det skulle kunna bli så? Inte jag i alla fall. Och han är inte lik någon jag varit tillsammans med, min teori att man ofta söker sig till liknande män som den som var den första kärleken - och visst har det funnits likheter, tycks inte längre hålla!

Men han påminner som sagt mest om min kära kompis Axel, och han förberedde mig för honom, för han är lite speciell, på ett bra sätt för mig, men kanske skulle det finnas de som skulle finna honom svårt att riktigt förstå eller ”hänga med”.

Han kan saker och har sina specialiteter, han är smart, lugn och trygg som individ. Han håller mig, i alla fall inte ännu, ”tillbaka” utan han låter mig flyga i väg, lyssnar och sedan till min förvåning säger han något så logiskt, utanför det jag själv tänkt på, att jag stannar upp och funderar.

Jag gillar att han utmanar, dels med sitt harmoniska lugn men även med sin hela varelse, att han lyssnar och tänker efter och kan faktiskt ta upp det ett par dagar sedan - han lyssnade och han kommer i håg det mesta jag sagt. Lika gott minne som jag. Omtänksam och härlig, toppen att krama och har de bästa varma händer som värmer mina, och fötter som värmer mina.

Men, han snarkar, han kan somna så snart han lägger huvudet på kudden - hur avundsvärt, och hela hans kropp slappnar av, han är lealös. 

Som det är nu är jag förkyld, han är febrig och har sin infektion att brottas med, jag var i Löddeköpinge fredag till lördag, hos honom lördag till söndagsmorgon, så jag åkte hem med ett bankande huvud, illamående, rinnande näsa och matthet. Han somnade febrig i soffan, jag i min säng och vi hördes över telefon och tyckte synd om varandra - och nu, han är på kurs idag till och med fredag kväll - how rude!

Men jag tror det ger hos tid att krya på oss och längta vansinnigt - lidelsefullt underbart och magkittlande roligt - tänk att detta hänt mig?!

I fredags var jag och la ett hjärta och tände ett ljus för min lilla syster. Hon har varit borta länge men det känns som om det var i går, vissa dagar.

Men nu kan jag minnas min lilla syster Jenny med ett leende, allt det roliga vi haft för oss och de år i faktiskt fick tillsammans, de var kvalitets år. Så tack kära lilla syster för att du valde mig som en av dina systrar - det var och är en ära!