Vardagshändelser

Precis återkommen till kontoret efter en sen lunch satte jag mig tillrätta för att arbeta, radion på och klickande på tangentbord fick jag höra ett sårl som ökade i volym minut för minut. Tillsist kunde jag inte stå mot och öppnade mitt fönster för att titta ut över Brunnsparken.

Till min förvåning var det en hel hop med ungdommar utanför Nordstan, ElGiganten och vår port, poliser gåendes, i bilar, en lång buss stående väntandes, ridande poliser och civilklädda poliser, de försökte styra upp ungdomarna, försöka hålla dem lugna, undvika skadegörelse på person och material.

Jag avundades dem inte, jag kunde se hur vanliga julhandlande blev lite förvirrade över vilken väg de skulle ta, Mac Donalds stängde ner och Akademibokhandeln fick en lugn stund då kunder försvann ut ur butiken. Ljudnivån var facinerande för den var hög fast dov.

Det handlade om instagram, en app som jag är så kär i, det är som en bilddagbok där man med bilder och en kort kommentar kan dela med sig till andra. För mig är den en glädje spridare, ideè spridare och givare av skratt träning som fås genom de jag följer. Så används instagram på ett negativt och dyigt sett, ett destruktivt sätt. Det finns dem som alltid vill använda sociala medier i en negativ anda, hänga ut, förtala och göra sig bättre än andra, kränka och såra andra.

Det jag uppskattar som en positiv och glädjespridande app används på ett så lågt sätt av ungdomar/individer som inte tycks finns glädje och glimtar av guld i vardagen, som inte tycks kunna välja positivitet och kreaktivitet i stället för negativitet och destruktivitet.

Inte skall någon bli uthängd och kallad för kränkande namn, men jag undrar lite, nu är jag så kallad vuxen sägs det, men det tycks som ungdomarna kallar varandra för hora och slampa lite till vardags, vänner i mellan, nästan som när jag i den åldern sa "kompis, vännen min". Jag har blivit lite förvånad när jag sitter på spårvagnen och hör dem tilltala varandra på detta viset, med deras språkbruk är så olikt mitt och de jag umgås med, att det lika gärna kunde vara ett annat språk.

När de pratar med varandra står de givitvis inte nakna och orden sitter inte stämplade i pannan som det kan kännas via instagram, men, vad är skillnaden på mobbing i skolan, och nätet, är enslags utveckling av något som alltid tycks ha funnits.

Som skolelev fick jag också höra glirningar, ord som sas för att såra, upphängd på klädkrokar i korridoren och instoppad i mitt skåp. Jag vill inte på någotvis förminska det som sker via instagram och facebook, men jag är uppriktigt nyfiken på varför denna "manifestation" skedde nu, på detta vis på grund av instagram mobbing, för liknande grupper har funnits på facebook tidigare, varför blev det inget sårl om det? Manifestation för pojken som tog sitt liv, tjejer som blir kränkta och mobbade för att de vågar anmäla våldtäkt av en en annan elev?

Kan villigt erkänna att jag blev lite konfunderad igår eftermiddag, för en del av mig, den "osnälla" undrade om de visste varför de var i Brunnsparken, om orsaken inte tappades bort längst vägen och allt utvecklade sig till något annat, som ungtuppar på hönsgården egga de på varandra att vara utmanande, som man är i den åldern, tonåren där man fastnar i utmaningens tid, se vart gränserna går. Ungdomarna ropade, knuffade varandra mot polishästarna (här svor jag och tyckte synd om hästarna och önskade att de kunde få vara i fred i sina hagar så ingen gjorde dem illa), tog upp något att kasta, puffa upp bröstet och säga något "tufft" till en poils och inte backa när polisen ber dem - för att sedan få det där märket på västen - att de blivit arresterade/omhändetagna av polisen, det är tufft tycks det.

Så gick allt över till irritation, för spårvagnarna hade inte lyckats att säkert passera Brunnsparken så det blivit stopp i trafiken - och INGET skall stoppa mig när jag vill hem efter jobbet klockan 15.00, inte ens kränkningar på instagram - så egositisk är jag!