Att hitta ut till naturen är underbart, att vandra runt och skutta på bergsknallarna som en get, än bättre.
Men det blev några "hariga" hopp mellan "bergsklyftor" och ett behov av tilltro till min egna förmåga.
Vi var ute i över två timmar och det var lite nostalgi att vara tillbaka på
Amundön eftersom vi haft många gymnastikpass och friluftsdagar där.
Solen sken, det blåste lite, och havet var spegelblankt.
Resan fortsätter, mitt nya äventyr fick sig lite törn då jag tänjde på gränserna och
tryckte på min självdestruktiva knapp, för jag hade det ju så bra, det är jag inte värd, så bäst förstöra.
Men jag har haft tur, en person som han tar tid att fundera, tänker mycket, delar kanske inte med sig av allt, men av det väsentliga.
Nu har vi pratat och tagit ett steg till, och det bästa med att jag berättat allt negativt om mig själv är: Nu är jag färdig med det!
Jag utvecklas och växer i en trygg miljö och det är inte alltid man har en sådan tur! Vem vet vart det bär, men det spelar inte någon roll, för vi är här nu!
Tog så många vackra kort på promenaden och allt känns som en harmonisk upplevelse som jag kommer att ha med mig länge!
No comments:
Post a Comment