Att inte vara ekonomiska jämlika är en liten utmaning, det kräver lite tanke och flexibilitet och att förklara att jag inte kommer att ha samma möjligheter som han. Han vill ut och resa i januari, han pratade om det som en otrolig längtan och jag uppmuntrade honom, för visst skall han ut och resa, men visst sörjer jag när han frågar mig om jag skulle kunna tänka mig en resa - jag tog ett andetag och sa att jag rent ekonomiskt inte har den möjligheten.
Det blev tyst ett tag, sedan återtogs samtalet om resa, jag frågade vart han vill åka, Syd Afrika kanske, så säger han att jag får följa honom på en reselogg.
Men allt detta är i januari eventuellt och varför blir jag lite ledsen nu? Vi kanske inte ens är tillsammans då? Vem vet vad som händer. Fast jag vill att vi skall vara tillsammans i januari.
Han har haft sin första kurs/konferensdag och vi talades vid ett tag, haft sms kontakt. Nu är han ute och äter med en arbetskompis.
Och här sitter jag och filosoferar, begrundar och tänker, tänker, det skall jag sluta med, släppa taget och leva idag.
Men...ja, äh, jag lever utifrån mina möjligheter, så är det, ta mig som jag är, eller lämna mig där hän!
No comments:
Post a Comment