Vi hade en första timme av Mindfullness på jobbet idag. Jag kände att jag inte riktigt rycktes med denna gång, jag brukar vanligtvis älska allt som har med själen att göra, om medvetenhet, om livet generellt och i detalj.
Men under avslappningsövningen, eller kanske skall jag kalla det medvetenhets övningen kände jag att jag tappade mig själv och mitt fokus. Jag ville inte mer så jag slutade. Det är som andningsövningar, jag fokuserar så mycket att jag näst intill glömmer att andas och gör mig yr i skallen, så jag gillar inte andningsövningar heller.
Det jag gör är sådant som passar mig, där jag befinner mig, att titta, betrakta, vara, det är min Mindfullness. Att inte få för mycket guidening för vad det skall vara, utan att veta att det inte finns regler för ”hur” Mindfullness skall vara för att gälla. Jag måste känna att jag är fri så många gånger är det därför jag checkar ut.
Inte för att jag blir tillsagd att det finns ett visst sätt för hur det skall göras, nej, inte alls så, utan för att jag skapar de reglerna jag tror de ger mig under dessa kurser, fast reglerna är mina efterkonstruktioner. Så jag måste släppa taget, ge mig tillåtelse att lyssna utan att tro att jag måste ”köpa” allt, vart ord som sägs.
Efter alla år av terapi som jag har haft förmånen att vara med om, har det varit en naturlig del, jag har mina sätt som passar mig som jag ”fram” arbetat under åren, de passa mig och jag känner en trygghet i de redskap jag givit mig själv.
För i dag känner jag mig nollställd, det är obehagligt, nollställd med en rejäl dos ångest om det är förståeligt!
Men jag skall fortsätta min resa med öppna ögon och öron, för det är den bästa gåvan till mig - och veta när jag skall dra ut kontakten.
No comments:
Post a Comment