Året som varit

Snart är detta året slut, tiden går fort och det händer saker som ger året dess färg, dess form och minnena läggs till de jag har sedan tidigare år. Jag kommer inte ihåg allt, men det är som det skall, jag kommer ihåg det som är av vikt för mig. Året som har varit har inneburit en del förändringar för mig, i bland har jag inte riktigt hängt med utan fått följa efter mig själv så gott det går.

Beslutade för ett tag sedan att jag skulle sluta ångra saker som jag inte gjorde, jag har sysselsatt mig med det tillräckligt, jag har äntligen förstått att det finns inget att göra av det som aldrig blev gjort, eller av den tid jag tyckte jag slösade bort - för även den tiden hade sitt syfte.

Det är klart att jag har gjort saker jag ångrar, att jag önskar att jag hanterat situationer på ett bättre sätt, att jag tagit tid att tänka efter före, låtit det passerat lite tid innan jag agerade på min reaktion, men med mig går det snabbt, och även det är en del av den jag är och även här har jag beslutat mig för att inte ursäkta den jag är, jag är bra som det är.

Givetvis har jag alltid vetat, på en ”sansad” nivå av mitt medvetande att alla har sina stunder, saker som ångrats, saknas och önskas gjort, det är en del av livet - så är det.

Men jag har inte låtit mig själv se det - alla andra är perfekta, förutom jag, kanske är det så att vi alla är lite defekta, och det är lika bra det, för om man är perfekt stannar utvecklingen och det skulle vara ofantligt trist och tråkigt.

Jag skall ge mig tillåtelse att vara den jag är, vem det nu än är, eller rättare sagt, med allt vad det innebär, för när det väl kommer till - inte önskar jag vara någon annan än den jag faktiskt är, även fast den jag är kan vara arbetsam för mig och min själ!

Vikten av sömn...

När jag inte sover som jag bör blir min dag omtumlande och upp och nedvänd, jag orkar inte riktigt hela vägen och tålamodet flyger ut genom fönstret. I går natt sov jag inte mycket, sov, vakna, sov och vakna. När klockan var fem på morgonen gav jag upp, steg upp och ställde mig och tittade ut genom fönstret, mot himmeln och stjärnorna och den underbara månen. Det blir ljusare tidigare igen, ljuset börjar blanda sig med natthimlen.

Men jag längtade efter sömn, att få blunda och flyta bort ett par timmar, nu känner jag mig full, nu känner jag mig ur balans och det blir en tidig kväll för mig.

Nu är det mörkt igen, men denna kväll, denna natt tänker jag inte spendera vaken, i natt skall jag sova, ha det gott, bara ligga där i sängen och välkomna sömnen. Nu har jag Theralen som sällskap och som en god vän smeker den mig till sömns, med fingrarna görs det små ringar och dunlätta är rörelsean.

Ta min tid att vakna, en lång frukost och bensträckning.

Det skall bli människa av mig tillslut!

Glasyr....

Helt plötsligt ville jag dekorera mina pepparkakor, huvudet bankar, feber IGEN, tröttsamt och en hals som ger mig den där bas djupa rösten, Alvedon tagen, beslutsamhet som sitter hårt i käken, jag skall klara glasyren denna gång - så är det bara.

4 dl florsocker (ekologisk, enda som fanns kvar)

3 msk vatten ( blev typ 4 - 5 msk)

3 droppar ättika då jag inte hade citron

Och så var det bara att sätta på vispen och se vad som händer, och till min förtjusning blev det bra. Hade köpt en sprits, kunde inte stå i mot, så jag skopade i glasyren och började för glatta livet att dekorera, utan prestige, utan kravet att det skulle bli perfekt, allt jag ville var att få det på pepparkakorna och stanna där. Nu väntar jag för att se om glasyren stelnar, det är steg två i denna resa.

Passade på att duscha, ge mig lite lyx, öppnat fönster för att låta frisk luft komma in, och njuter av tystnaden, nåja, radion är på i köket och de pratar om kinamat och jag börjar bli hungrig - skall snart laga middag, steka kött, då sätter jag håret i en turban för inte vill jag lukta stekos när håret är rent och luktar underbart.

Då min käresta inte är här i Göteborg, och har varit borta från mig i 10 långa dagar, så tänkte jag steka med timer, som han gör, bara för att det påminner om hans små rörande egenheter. Han tycker att min egenhet är att jag alltid tar mitten skivan ur Skogaholmslimpe påsen, för mig är det självklart - börja med det godaste, inte vara duktig och börja från början - när man kan få det som är godast på en gång! Ok ingen smakskillnad, men det är mer bröd, storleken är trots alt större!

De små irritationerna blir det som jag saknar när personen i frågan är borta, jag saknar dem, längtar efter att få ”irritera” mig över dem igen, för sanningen är att inte skulle jag vilja vara utan dem, för det är en del av helheten, en del är kärleken.

Nu kommer han hem i morgon eftermiddag, men jag tror det inte för ens jag står där framför honom. 

Nu har mina pepparkakors glasyr stelnat och vad fina de blev, katten fick jag av Brith, tycker den passar bra med den ängeln jag själv redan hade. En av dem skall han få, den har fått hans initial - inte en katt, för han tycker ju inte om det, utan en ängel, för det passar honom bra - han är en ängel i mitt liv, precis som solrosen.

Nu skall jag avsmaka en pepparkaka med glasyr, sedan blir det middag - börja med godsakerna först!

Julafton

Jag hade tänkt gå ut en sväng och hälsa på min morbror och hans familj i går eftermiddag, men vid tre somnade jag till och när jag vaknade lite efter fem var jag ganska seg och blev bekväm, eftersom jag var hungrig tog jag min jultallrik och hade det gott här hemma, i en tyst uppgång där mina grannar lämnat mig tidigare på förmiddagen. Mina pepparkakor låg och svalnade så jag kan glasera dem i dag - fast florsockret jag trodde att jag hade fanns inte till, så det skall jag gå och köpa idag tror jag minsann. Det var länge sedan jag dekorerade mina pepparkakor, brukar inte lyckas så bra med florsockret, men skam den som ger sig, prova mig fram kan jag, det är det som är det roliga faktiskt.

Har det bra här hemma och njuter av julledigheten, att få vandra runt, plocka och försöka få ordning på ett hem som varit lite ”uppe i luften” sedan i början av oktober. Nu är inte jag den som städar regelbundet, men även jag kan se att mitt hem behöver en hel del vård, sådan vård som är tråkig men går fort när man väl bestämt sig. Har kommit en bit påväg så det är den där förbenade dammsugningen kvar.

Julen har varit på mina villkor i år och det är jag tacksam över, jag behövde det, ingen stress, inga måsten utan lugn och ro, ta det som det kommer. Nu har jag haft kvar den där eländiga förkylningen som ligger och retas till och från, men det är inget problem egentligen. Tycker julen skall vara en lugn tid, en tid av värme och återhämtning, av varma filtar, en god bok, själslig tystnad.

Vi får se om jag kommer ut idag, för att inskaffa florsockret, en liten utflykt skall jag nog klara av, men nu är det dags för lunch - hm, kom på att jag inte druckit någon julmust i år!

Nu skall jag vara varm och go resten av juldagen - hoppas det samma för alla där ute.

Trevlig förmiddag i Narig Vind...

I dag gav jag mig hemifrån relativt tidigt, mitt mål?! Sofinas, för att hämta min jultallrik och jag kände att jag ville vara där när de öppnade, för det brukar vara en massa andra som, som jag, skall hämta de delikatesser som Sofina serverar oss Göteborgare. 

En narig vind bet tag i mig så snart jag steg utanför min port, bet tag i kinderna, näsan och om jag inte snabbt satt på mig mina vantar är jag kanske säker på att mina fingrar skulle fryst till is, (ok, en liten överdrift, men det är jag som berättar och jag tar mig små, små friheter).

Det var inte mycket människor på Sofinas, en gemytlig stämning fanns där, så den lilla stund jag väntade var inte så dum, glögg, pepparkakor och clementin fanns tillhanda, en ”gåva” under tiden vi väntade. Det luktar alltid så gott där och jag kunde inte motstå att köpa med mig en halv limpa vörtbröd MED russin. Det blev lite dyrt, men jag tror dock att det är billigare än om jag själv köpt och lagat all mat. Nästan 360 kr med halva vörtbrödet, nu när jag skriver det undrar jag lite - med äsch, jag ångrar mig inte, för gott kommer det att bli och det brukar räcka till två eller i bland tre måltider.

Kände mig så positiv och glad, tog mig ner till Valands spårvagnshållplats för att vänta på trean, nio minuter stod det att det skulle ta. Det kändes än kallare, fällde upp jackans huva och försökte hålla värmen. Men tiden gick och ingen spårvagn - och så kommer den där signalen och meddelandet om att det varit en olycka och att det var stopp i trafiken.

Jag började promenera ner för Avenyn, men det kom en spårvagn, jag kom hem och det var bara att byta strumpor, på med benvärmana och varma tofflor - sedan har jag lufsat runt min lägenhet och haft det gott, tittat lite på julmaten men inte nallat - mycket bra gjort av mig!

Så nu sitter jag här inomhus i värmen och njuter av att titta ut och se snö yra och lägga sig vit på gatan.

Varm och gå - i hemmets lugna vrå!

En Ensam Jul i Lugnets tecken...

Du vet den där känslan av total bekvämlighet och en gnutta harmoni, den som kommer överraskande i bland och sätter sig i ditt hjärta, den har kommit på besök hos mig, den kom när jag vaknade, tidigare än vanligt på en helg, och det gick upp för mig att jag kunde ligga och dra mig lite i min underbara säng som alltid är som bäst när det är dags att stiga upp.

Det blev risgrynsgröt, korsordslösning och lyssnande på P1 till frukost, det hade börjat snöa med små, små flingor och det var så skönt att sitta vid köksbordet i värmen och titta ut över Vagnhallen Majornas fönster och valvdadel tak. Älvsborgsbron i bakgrunden med ett torn och vit tjock rök vispande från dess topp.

En lång frukost, för att jag kunde, för att det föll sig naturligt.

Jag tog mig ut för att göra några ärenden och återigen slog det mig hur lycklig jag är att jag bor här i Kungsladugård, den känslan kommer ofta, när som. Promenerade upp Älvsborgsgatan, genade över Silverkällan och ut på Slottskorsgatan, första stopp Apoteket. Klockan var tio så det var lugnt och gick snabbt och lätt.

Eftersom jag skall hämta min jultallrik från Sofinas i morgon ville jag ha kontanter, det blev ett uttag vid automat för att förenkla för mig att hämta ut, så det inte tar allt för lång tid, när jag står där i morgon, slippa betala med kort, jag skall åka in till staden så tidigt jag kan, se när de öppnar. För jag firar julen här hemma i älskade Kungsladugård, jag har valt det själv.

Önskan om att ha det lugnt, ingen stress över transport och förseningar, ingen stress med alla ”måsten” jag lägger på mig själv, utan en ”kan gå i pjamas hela dagen” stämning. Men lite jul vill jag ha, julmat tackar jag aldrig nej till, klart att jag det skall ha - och då är Sofinas ett bra val, för att stå och laga till mig själv blir allt för dyrt. Olivia och Azalea skall få tonfisk som en liten julklapp, även fast det brukar vara deras lördagsgodis.

Köpte tillochmed en Aladdin ask och en Amaryllis, från den fina men lite dyra blomsteraffär på Marinplan, för att förstärka julen än mer, jag har även planen kvar att baka mina pepparkakor och kanske även ge mig på lusskatter. Vill gärna ha egna i stället för att känna mig dum när jag tar en från de vi bakade tillsammans Patrik och jag. Vill ha egna att ”bestämma över”. Inte för att Patrik skulle neka mig - skall tilläggas.

Coop hade i höstas fina glasburkar för sylt etc. Jag skall göra två egna julklappar och tänkte att de burkarna vill jag ha, för de är så fina, men hyllan där de stod var nu fylld med julsaker och när jag frågade visste de inte om de hade några kvar - det var mest julpersonal tror jag, men så kan det vara. Har någon burk här hemma, får köpa en till under mellan dagarna.

Sedan var mina ärenden avklarade, jag gick förbi bageriet vid ”Kardemumma” kände doft av vörtbröd, och sedan kände jag åter hur värme och kärlek till mitt område spred sig över hela mig, jag är så glad och så lyckligt lottad som får bo i Kungsladugård, och det också i ett hus som jag ögnat och beundrat i 12 - 13 år. Livet är allt snällt!

Nu skall jag förgylla denna känsla med att lyssna på ”På Minuten” och sedan en varm, lång dusch.

Lugnet ligger över oss och töserna ligger förnöjt och snussar!

Så var den här...Julledigheten

Då var min sista arbetsdag inför Julen avklarad och det var riktigt skönt att ta sig hem, andas ut och bara låta blicken svepa över det Göteborg som åker förbi utanför spårvagnsfönstret. En slags meditation, vilsam ned räkning, och friheten arbetet ger mig att njuta av ledighet med gott samvete, jag har ”tjänat in den”, jag får nu belöningen för den insatsen.

Jag stannade på vägen hem och handlade några småsaker, för jag skulle handla mer över nätet och få någon annan att plocka i hop påsarna och komma hem med dem till mig. Det blev lite Cola, en hyacint, och några onödiga jordnötter som nu fått mig att må illa, för att jag inte stannade i tid, det är alltid så gott i början men nu säger jag som jag brukar, det kommer att dröja innan jag äter det nästa gång - en dag i alla fall, eller kanske någon timme.

Just nu ligger de i min mage och påminner om magkatarren och löftet om att vara aktsam med saltet, jag mår dock bara hederligt illa och inte magkatarr illa och tacksam för det är jag!

Efter att jag la in den där orden hos Mathem.se så tog jag mig en fingervandring på älskade Etzy för att hämta hem inspiration, för att få de skapande krafterna inom mig att komma i gång. Jag har intentionen att ta mig an ett projekt för jag har varit väldigt inaktiv de sista månaderna och jag saknar det.

I morgon skall jag baka pepparkakor, det är kreativt tycker jag, med florsocker dekorationer spritsade över mina gubbar, änglas och katter.

Då var julledigheten här och jag skall lägga mig tillrätta och läsa mig till sömns.

För nu tar jag jul!

Vardagshändelser

Precis återkommen till kontoret efter en sen lunch satte jag mig tillrätta för att arbeta, radion på och klickande på tangentbord fick jag höra ett sårl som ökade i volym minut för minut. Tillsist kunde jag inte stå mot och öppnade mitt fönster för att titta ut över Brunnsparken.

Till min förvåning var det en hel hop med ungdommar utanför Nordstan, ElGiganten och vår port, poliser gåendes, i bilar, en lång buss stående väntandes, ridande poliser och civilklädda poliser, de försökte styra upp ungdomarna, försöka hålla dem lugna, undvika skadegörelse på person och material.

Jag avundades dem inte, jag kunde se hur vanliga julhandlande blev lite förvirrade över vilken väg de skulle ta, Mac Donalds stängde ner och Akademibokhandeln fick en lugn stund då kunder försvann ut ur butiken. Ljudnivån var facinerande för den var hög fast dov.

Det handlade om instagram, en app som jag är så kär i, det är som en bilddagbok där man med bilder och en kort kommentar kan dela med sig till andra. För mig är den en glädje spridare, ideè spridare och givare av skratt träning som fås genom de jag följer. Så används instagram på ett negativt och dyigt sett, ett destruktivt sätt. Det finns dem som alltid vill använda sociala medier i en negativ anda, hänga ut, förtala och göra sig bättre än andra, kränka och såra andra.

Det jag uppskattar som en positiv och glädjespridande app används på ett så lågt sätt av ungdomar/individer som inte tycks finns glädje och glimtar av guld i vardagen, som inte tycks kunna välja positivitet och kreaktivitet i stället för negativitet och destruktivitet.

Inte skall någon bli uthängd och kallad för kränkande namn, men jag undrar lite, nu är jag så kallad vuxen sägs det, men det tycks som ungdomarna kallar varandra för hora och slampa lite till vardags, vänner i mellan, nästan som när jag i den åldern sa "kompis, vännen min". Jag har blivit lite förvånad när jag sitter på spårvagnen och hör dem tilltala varandra på detta viset, med deras språkbruk är så olikt mitt och de jag umgås med, att det lika gärna kunde vara ett annat språk.

När de pratar med varandra står de givitvis inte nakna och orden sitter inte stämplade i pannan som det kan kännas via instagram, men, vad är skillnaden på mobbing i skolan, och nätet, är enslags utveckling av något som alltid tycks ha funnits.

Som skolelev fick jag också höra glirningar, ord som sas för att såra, upphängd på klädkrokar i korridoren och instoppad i mitt skåp. Jag vill inte på någotvis förminska det som sker via instagram och facebook, men jag är uppriktigt nyfiken på varför denna "manifestation" skedde nu, på detta vis på grund av instagram mobbing, för liknande grupper har funnits på facebook tidigare, varför blev det inget sårl om det? Manifestation för pojken som tog sitt liv, tjejer som blir kränkta och mobbade för att de vågar anmäla våldtäkt av en en annan elev?

Kan villigt erkänna att jag blev lite konfunderad igår eftermiddag, för en del av mig, den "osnälla" undrade om de visste varför de var i Brunnsparken, om orsaken inte tappades bort längst vägen och allt utvecklade sig till något annat, som ungtuppar på hönsgården egga de på varandra att vara utmanande, som man är i den åldern, tonåren där man fastnar i utmaningens tid, se vart gränserna går. Ungdomarna ropade, knuffade varandra mot polishästarna (här svor jag och tyckte synd om hästarna och önskade att de kunde få vara i fred i sina hagar så ingen gjorde dem illa), tog upp något att kasta, puffa upp bröstet och säga något "tufft" till en poils och inte backa när polisen ber dem - för att sedan få det där märket på västen - att de blivit arresterade/omhändetagna av polisen, det är tufft tycks det.

Så gick allt över till irritation, för spårvagnarna hade inte lyckats att säkert passera Brunnsparken så det blivit stopp i trafiken - och INGET skall stoppa mig när jag vill hem efter jobbet klockan 15.00, inte ens kränkningar på instagram - så egositisk är jag!

I vinterns första kyla

I går när jag väntade på spårvagnen höll jag på att frysa sönder. Men i dag hade jag svurit på att klämmig varmt.
Mössa, halsduk, kofta och på det min varma, varma jacka - så mycket bättre kändes det!

Önskan om ... vad och allt annat, samt lussekatt!

En sockerbagare...

Allvar i lussebullsbak skall bli bättre en förra

året!

Instagram - here they come, innan ugnen!

De blev underbart goda, men nu ligger de i frysen hos en hjärtlig person,

så jag får baka en omgång till, till min frys! Jay!!

Jag har inte hittat en ”rutin” för min nya situation i vardagen och det handlar mest om det som sker inom mig. Att komma överens med mig själv att ta den tid jag behöver för att klara var dag på bästa sätt möjligt.

Har känt en ändring i min tolerans och känslighet, samt haft svårt att orka ända fram. Är nedstämd och lite vilse och upplever det som jag inte kan prata med någon om det, för första gången har jag funnit mig i den situation att den jag behöver prata med eller som jag önskar att jag kunde prata med inte känns öppen för det, och jag är rädd för att bli avbruten och det jag pratar om bagatelliserat.

Så jag är tyst, det pyr och bubblar och som en syra i min magsäck fräter den sig rakt igenom. 

Men jag beslutade idag att jag skall ta hand om mig, ta tid och njuta, ha det bra. Att säga nej, att föreslå något annat i det goda namnets sak. Men givetvis så skulle jag inte vara jag om jag inte hade stor ångest. Hur skulle det vara annars?! (skämt och sido).

Skall försöka att inte gräva ner mig för mycket, samtidigt skall jag lyssna på mig och lära mig nya saker. Som att det faktiskt blev underbara lusskatter bakade i lördags, fluffiga men lite degiga i mitten - precis som jag vill ha dem. Jag hade för första gången denna höst på mig en mössa och lärde mig att det är bra att inte glömma vantarna.

Men jag har lärt mig att bäst är hemma med töserna, men andra ställen kan vara näst bäst dem också...

Tävling hos Karin - jag vill vinna!!

www.karinskonstgrepp.se/2012/11/utlottning.html