I bland slår jag knut på mig själv, vill lösa något på ett snällt sätt, på ett bra sätt, men finns den möjligheten när man skall berätta för någon att man inte känner att man vill fortsätta att träffas? Så under hela dagen funderade jag på hur jag bäst formulerar mig när jag skall berätta för J en gång till att jag inte vill fortsätta. Jag tänkte om och om igen.
Funderade på att ringa honom, men det ville jag verkligen inte - dålig karma skrämmer mig som sagt, men det är lite absurt hur ”noga” jag är med att sköta mig på bästa sätt för att undvika dålig karma. Så när klockan var runt 19.00 så skickade jag honom ett SMS och sa att jag inte kände att jag ville fortsätta, inte heller fortsätta prata, utan bäst att låta det vara.
Så snart jag skickade meddelandet stängde jag av mobilen eftersom jag är en fegis och ville inte ta chansen att han eventuellt ringde. Men han hade skickat ett meddelande där han sa ok och önska mig lycka till.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag var oberörd, fick ett litet nyp i hjärtat men påminde mig snabbt om att det var rätt beslut.
Bra stund att göra det på när min medicinering varit i olag och allt var upp och ner, jag har inget försvar, hudlös blir jag, tar saker lite väl hårt. Men det var ingen större fara med beslutet om J, men jag orkar liksom inte för mycket.
Var hos ännu en ny läkare, på en utredning och jag började givetvis gråta, det var för att jag får ta saker från början, varje gång jag skall till läkaren, och jag har haft en ny läkare vid varje besök de senaste två - tre åren, den tröttheten och sorgen att hela tiden behöva känna att jag inte har några fel utan jag bara hittar på, även fast jag har en diagnos, får mig att, när jag måste rabbla min historia än en gång, att känna en uppgivenhet.
Men jag har hållit fast vid ett bra beslut och tror att jag inte skadar min karma ; )
No comments:
Post a Comment