Rätt Beslut?

Beslut är en underlig sak, för när jag tagit ett beslut och landat i det så smyger de fram, tviveldjuren, under huden upp mot hjärtat, gnager de, stadigt tar de sig fram, tills de hittat sitt nya fäste. Där sitter de och biter tills det ömmar, vad göra?

Klart vet jag att jag tagit ett rätt beslut när jag sa till J att jag inte kände att vi skulle fortsätta. Men så är det det där med Karma. Måste vara noga med hur jag bemöter mina medmänniskor och samtidigt komma i håg hur jag skulle önska det när någon känner att ett förhållande inte kan fungera. Det finns inte ett bra sätt, de kommer att kännas hur som haver.

Så ute för en kort promenad där jag möts av unga föräldrar, par som håller varandra i handen, barnen som leker på gården och motorcykeln som körde förbi. Våren är på väg och jag är ensam igen. Men bättre ensam och harmonisk än i ett förhållande där inget känns rätt och ångesten gror.

I dag blev jag nedstämd av allt det kärleksfulla, så jag gick in i min port och upp till mitt hem, stängde dörren med intentionen att inte gå ut igen, gömma mig hemma tills det känns bättre, för bättre brukar det bli. Just nu orkar jag inte, det är tungt och även fast jag vet att de finns dem som har det värre, människor som har så mycket liv i sig som inte kommer att finnas inom en snar framtid - jag har det bra, och det bästa som jag kan göra är att leva helt enkelt, och nedstämdheten kommer att vara en del av mig, för den är där, min gamla vän.

Beslut är en underlig sak, för när jag bestämmer mig för att bli vän med hela mig, ja då flyttar tviveldjuren österut.

Beslut är bra - även när de känns dumma och felaktiga, men det underliga är, att jag kan ändra mig och revidera mitt beslut - och vad mer kan man önska sig - ja, en hel, men små önskningar växer och blir fler, men i det stora hela så är det människor och vänner som hägrar, för beslut är beslut och det kommer att vara som Peter Pans  skuggkompisar de är en konstant inom mig och, de snurrar runt ens huvud och hjärta för när ett beslut tagits, bra eller dåligt så växer vi oavsett om man vill det eller ej.

Nedstämdheten - jag den reser vidare tills de känner att jag är lite gladare igen, tills nästa gång, men jag kan ta det, jag kan fånga ljuset och gå vidare med mer kunskap och vetande....