Så var det över, jag gjorde det för min skull.....

Ester, min kompis och skyddsängel, en klok tjej!

Jag var på trevlig fredagsmiddag hos Familjen Hamberg, jag hade sagt till J att jag jobbade sent för att jag var för feg för att säga att jag inte ville ses, kände att jag inte riktigt kunde motivera det - jag visste bara att jag inte vill dit. Mätt, glad ända in i märgen tog jag mig hemåt, mätt och belåten.

Tittade på min telefon och jag hade en hel del meddelanden från J, jag skickade honom ett meddelande där jag sa att jag just kommit hem och var för trött att ses. Han lacka ur totalt, ifrågasatte mig och det kändes olustigt, obehagligt, vet inte riktigt varför men det var en känsla.

Tillslut tyckte jag att det var jobbigt att skicka meddelanden fram och tillbaka så jag ringde honom. Och obehaget fortsatte och jag sa att det kändes olustigt och att jag inte var den tjej han varit med i Stockholm, sa till att jag blev ledsen och la på med orden att jag skulle ringa idag.

Men jag kände att det var dags att lyda min magkänsla, för den brukar oftast vara korrekt - visst, det finns gånger även magkänslan är i olag, vi har alla våra dagar. Så jag gjorde fegisen, mycket fegare än Patrik, jag skickade J ett meddelande att jag inte kände mig trygg i den riktning saker tagit och att det var lika bra att avsluta nu innan det går för långt.

Har inte fått någon respons och det känns bra för jag vet inte vad jag skulle göra.

Så jag har sovit, det var min reaktion när jag skickat meddelandet, oerhörd trötthet och sömn kändes oerhört lockande och magen tycktes tycka det samma. Så jag la mig tillsammans med mina töser och tittade ut genom fönstret, på trädet, lyssnade på alla vårfåglar, och så slumrade jag.

Vaknade senare på eftermiddagen, sovit ett par timmar.

Jag plockade ner telefonadepten, packade ner det i en påse och blev av med alla kablar som hängde löst över köksdörren som skulle strypa mig en dag eller kablarna på golvet skulle fälla mig - nu är de borta och allt känns så mycket lättare.

Så, vad händer nu? Jag fortsätter, tar det som det kommer, lär mig make-up, skall använda mina fina klänningar, prova olika håruppsättningar, nagellack och ha det gott, ta hand om mig och njuta. Sköta om mitt hem och le lika stort varje dag jag träffar Astrid och Harry - och givetvis Harrys husse - men sakta i backarna, jag skall inte jaga honom för han har sitt liv just nu lite upptaget att ta hand om sig själv på bästa sätt. Jag hjälpare honom om och när han vill.

Men jag njuter av där jag bor, mina grannar och mina underbara solros och härliga pelargon - som följer min resa med hurra rop och en stödjande hand, och med massor av skratt - det botar det mesta.

Det viktigaste idag är att jag lyssnat på mig själv och hoppas allt går bra! Och jag träffar Familjen Hamberg på fredag och även nästa söndag - kan inte bli bättre än det för en själv som tar det som manna!!