Efter min gastro var jag salig för varje kilo som jag gick ner, var kilo en extra glädje. Men nu har jag stått still ett tag, och pendlar mellan 74 - 77 kg. Jag är missnöjd fast nöjd.
Min mage är en del av mig och jag skall inte längre tycka illa om en ända liten bit, men så detta med närhet med män, och då jag med magen....en sak var med P för han var en lite extra kilos kille, kramgo som bara den, men andra?!
Här är den framme från, jag tycker inte det ser så farligt ut, jag kan tillochmed klappa om den, ge små pussar om jag når den och vi brukar säga ett par ord till varandra när vis ses.
Men så ställer jag mig sidan och där är den där delen som jag har en liten "fight" med, vi hade en liten "spatt" idag och jag försökte påpeka till min hjärna att jag har magkatarr och min mage är delvis svullen - men kilona är de samma och jag gillar inte att det ligger på 77 - 78 kg.
Vems fel är det?
Handens fel, jag lovar, den agerar utan att jag kan styra något, den agerar av sig självt och tar de mest förvånadtsvärda friheter, jag tittar på den stint, men den elakaste blick jag kan, jag morrar lätt, utmanar och hånar - men den är allt för lik mig och agerar tvärt om - så ingen vinst där.
Äh - vem försöker jag lura, förutom mig själv?
Men jag älskar mig själv i alla fall, jag vill bara inte skämmas nästa gång jag är naken framför en man, så är det!
No comments:
Post a Comment