Jag tycker att skator är underbara, de är smarta och använder verkligen de talanger de föddes med och det dem lärt längs vägen.Utanför mitt sovrumsfönster har jag haft förmånen att följa ett par skators arbete med deras bo. I bland hämtar de sina kvistrar från marken, i bland tar de direkt från trädet, och de har en helt otroligt finessen - tänk, där skall de bo, där kommer ägg ruvas på och det skall klara vädret.
När jag är ute och promenerar brukar jag titta upp i trädkronorna för att se om ett husbygge är på gång, för snart när löven brustit ut så kommer jag inte se dem längre. Jag verkligen älskar fåglar, de är så tuffa, så ”gillar du inte mig - mähä” precis så där lite nonchalant att de inte behöver andras bekräftelse för att ta sig genom livet - och så skall det väl vara eller hur.
Alla har vi våra dagar...
Det är något hoppfullt med djur som har vingar - som enhörningar till exempel!
Eftersom solen strålade och det var så underbart ute, hoppade jag av spårvagnen ett par hållplatser tidigare i dag, och efter jag köpt några saker jag behövde, valde jag vacker musik och började strosa hemåt. Solen värmde mina kinder och det kändes skönt att röra på mig efter en sittande arbetsdag.
Det hjälper mig att vädra skallen, men jag skall inte förneka att jag ofta hamnar tillbaka till P, nu vet jag, gammalt blä och inte väsentligt längre, känslan kommer upp om och om igen eftersom jag saknar en relation, någons värme och närhet, så den längtan har bara hans namn eftersom han var den senaste relationen jag hade. Innan Patrik hade den känslan namn K. Så inte personsbundet utan känslobundet - och det känns ok i magen, jag vet att det inte är en längtan tillbaka till P utan en längtan efter kärlek.
Men, jag njuter av fåglar, skator, trastar och att kanske, kanske få en liten blick på H och H, det som gör morgonen underbart klar!
Jag fortsätter att längta och önska och leva, vad mer kan jag göra?!
No comments:
Post a Comment