Rak snyting, Tårar, Jordgubbar, Melon och den där Saltlakrisen...

Andra gången på två veckor som jag gråter på jobbet, det var flera år sedan sist, hormonellt delvis och extrem trötthet på det. Känns lite så där, kanske inte min finaste timma men inte så mycket med det, ut ville det komma så ut kom det.

Är känslig för, allergisk mot, ”runt om prat” jag föredrar om man kommer och slår mig rakt i näsan och vi kan reda ut saker på plats och då det skett, än tjuvnyp - jag är allergisk mot tjuvnyp.

Okej - liten fuling där, för inte går jag in till en kollega och säger ”varför är du så otrevlig” det går jag och knorrar på, men jag bestämde under ett möte på jobbet idag att från och med nu skall jag säga till, och så får vi lösa problematiken om det går, eller så lämnar jag problemet åt den som äger det.

Stora ord...

Men, sedan en anonym person ringde in till Australiens immigration och påstod att jag arbetade illegalt, och immigrationen ringde mig om detta - fast det endast ville kolla stavningen på mitt namn, och vilket som var namnet jag kallades, de visste att jag jobbade inom de timmar jag fick som var godkänt med det visumet jag hade, så allt var okej där - ja, sedan dess är det en av de saker som får mig att gå från lugn till rosenrasande inom en minut.

Har du något att säga - säg det till mig, fråga mig, ta reda på om det kan röra sig om ett missförstånd i stället för att anta! Runt om prat får mig att bli misstänksam och är jag misstänksam, ja då vacklar jag och det vill jag inte!

Lämnade lättsamt jobbet i dag, köpte med mig melon - Cantaloupe och jordgubbar och andades ut, så snart jag kommer till Stigbergstorget släpper jag andetaget jag hållit. Som jag sagt så många gånger förr.

På nätdejting sidan är det lugnt, skrivit till tre fått svar från två, varav en av de två sa att de hade flera konversationer på gång och ville se vart de skulle leda - så det lämnade jag därhän. Såg då att ”J” var aktiv på sidan, skickade honom ett litet mail och visar sig att han kanske letar vidare...och, lite kanske jag ville bry mig, men jag fick liksom inte upp energin, gott nog.

Nu fått vi se, det blir vad det blir!

Och ja, jag köpte några salta godisar - svag som jag var ”som tröst” för att jag blivit ledsen, undanflykter, undanflykter, men tack vare solrosens stöd idag höll jag mig borta från tårta och det är jag stolt över!

Nu...sömn!

I morgon är en annan dag, förhoppningsvis!