Min kärlek till Pasta...
Jag har tagit ett beslut, och det beslutet blir alltid en utmaning på en gång, för tanken, planen är att göra gott för mig, hjälpa mig nå ett av de mål jag har, men jag är omöjlig att ha att göra med, en så envis typ är jag - fast jag tror att det handlar om att pressa vidare, att pressa vidare och inte ge upp. För det blir tillslut en gåva till mig själv och min hälsa - jag måste tygla min inre gottegris!
Men en förhandling utbröt, och efter en jobbig förhandling så får jag ha kvar Cola Zero för annars kommer jag inte lyckas - det vet jag.
Försöker att hålla min hjärna upptagen med annat, för att inte tänka på män, kärlek och relationer hela tiden - och med dessa tankar kommer automatiskt de funderingar kring min ekonomiska situation och leverne. Om jag fastnar allt för mycket i de sista tankarna får jag snabbt andnöd och börjar hyperventilera. Men drömmen kvar står, som den skall.
J har haft sina barn i helgen, eller en av sina två söner, vi har haft sporadisk kontakt och jag klurade på om han eventuellt skulle höra av sig i kväll och önska att jag kom över till honom. Men jag sitter inte och väntar utan jag gör det jag planerat så får det bli som det blir.
Han hörde av sig via sms vid 19.30 och undrade vad jag gjorde, det visade sig att jag inte kunde komma över och nu ger han mig ”the silent treatment” men, men. Orkar inte, fast det kommer naturligt för mig att ”fixa” denna situation men skall hålla mot denna gång, eftersom jag ändå inte riktigt vet vad jag håller på med så är det bästa att bara flyta med.
Men, det är alltid något tänker jag, kanske är jag inte ”värd” en sådan man som jag längtar efter, han som är svår att beskriva eftersom det handlar mest om känslan.
Jag skall fokusera på min utmaning, och vara öppen för det som kommer till mig längst vägen.
Mest av allt skall jag göra gott för och mot mig och andra!
Så är det!
No comments:
Post a Comment