Dessa dagar som gått har jag sökt mig ut, för att inte fastna i det jobbiga, utan drömma och fundera över annat. Som att följa några av mina favorit bloggar, Karins Konstgrepp och Anna Neah. Det är lätt att se varför just dessa två har fått plats i mitt hjärta, för det är min stil, den jag nu mera strävar efter, lite 1940 - talet, stiligt och ”ärtigt” charmigt, glimten i ögat.
Och West Coast Jitterbugs, jag skall börja med Lindy Hop, men de finns ingen plats för mig nu, men senare i februari, tills dess tänker jag gå dit för att insupa miljön, de har ”te-dans” på lördagar. Musiken, kläderna och själen - det är Lindy Hop för mig.
Men givetvis har jag gått här med björkriset och piskat min rygg, om och om igen, ALLT är givetvis mitt fel, jag är ful, oaptitlig, äcklig, ointressant och en paria. Så hoppar jag in på instagram och tittar på lite av Karins foton och Underbara Claras foton. Det ger glädje och lite glitter energi. Speciellt när jag vet att instagram är bara ”mitt”, inget som Patrik tyckte om, så även facebook - han gillade inte det heller - bra för mig!
I går kväll satt jag och sökte bland internet dating företagen, tre olika inräknat med Mötesplatsen, har skapat profil på tre ställen nu, mest för att jag upptäcker att det tycks komma väldigt få nya människor på Mötesplatsen. Jag får ”flörtar” från män som ser ut som om de skulle ge mig en hjärtattack om jag träffat dem ute i en park.
Det sänker liksom hoppet. Det och att Fredrik som när han var inne i går fast han var i Thailand skickade ett svar på mitt meddelande, men när han var inne idag svarade han inte på mitt svar...ja, ni hör. Sakta i backarna Marie - tänker jag, det är inget som säger att du skall gilla honom, utan här har vi inga preferenser här tar vi vad vi får, den som vill ha mig - nej det är en lögn, men ibland känns det så, uppfattar jag det som så.
När jag var och tittade på Shake My World så hittade jag min granne Henrik, det tyckte jag var lite roligt, men han hade inte varit inne på sidan sedan i somras, vilket är förståeligt med tanke på att han haft det lite motigt.
Jag skall fortsätta följa mina favorit bloggar, skall köpa lite silkespapper och ett par nya penslar, fortsätta med tavlan - nya idéer flockas och retas, det är en härlig känsla. Men hjärtat är tungt men det är snällare under längre perioder tills något påminner, tills en saknad kommer - och visst, jag hoppas fortfarande på att han skall höra av sig, fråga om jag kan komma tillbaka - men jag vet hans person, när han har bestämt sig så har han, och mitt sista samtal med honom brände alla broar.
Men mest av allt - den tiden är förbi, jag fick lite övning, smak för vad jag önskar och vad jag har lite svårare med - men jag vill inte ha en man som vill ha konstant aktivitet, som spelar tennis, golf, springer är på gym fem dagar i veckan, renoverar sitt hus, sin båt och där i mellan åka på utlands semester, vintersemester och umgås med vänner, familj, äta ute äta inne, vara romantisk fast göra tusen saker samtidigt, jobba,jobba, städa, segla etc.etc - för det är känslan jag får på Mötesplatsen - att man skall göra allt detta.
Jag vill fortfarande bara älska och bli älskad, hitta en kompis, vän och älskare, någon att utvecklas och bara vara med och som inte konstant känner att man måste aktivera sig för sakens skull utan kan ta det som det kommer. Njuta i livet i en takt som gör att man verkligen kan uppleva det med så många sinnen som möjligt!
Men lite ledsen är jag fortfarande - sablans!
No comments:
Post a Comment