Berättelser

Fördelen med böcker är att jag kan skapa bilderna själv, figurerna lever inom mig och får röster som talar till mig under resans gång. Jag får en relation med boken, boken får en själ, ett hjärta och den blir en medresenär under den tid vi delar tillsammans.

Det samma kan jag inte riktigt säga om filmer, jag har mina guldkorn, jag bär med mig dem, jag minns dem och kan se dem igen och igen och finna de lika bra.

Så kommer den, kombinationen bok som blir film, vissa adapteras väl till den vita duken, jag tror det handlar om mycket skickliga manusförfattare och regissörer, att de har en delad vision. Att de är duktiga historieberättare, som den där äldre damen som jag träffade på biblioteket när jag var liten, som satt bland barnböckerna och läste sagor, magiskt.

Historieberättare är viktiga människor i mitt liv, de är följeslagarna som ger det där extra, som gör att visa steg tas på en glitter beströdd gata, så där så det fastnar på skorna och påminner om det som finns mitt i mellan livet, i själva materia. Sagoberättare har funnits länge, hur länge som helst. Jag tror till och med de som skrev Bibeln var utmärkta ”berättelse lyssnare” som noterade de berättelser som framfördes av någon nestor framför den varma elden, för att föra dem vidare.

Jag har inte läst Bibeln och jag har inte sett filmer baserade på den, så jag skall vara försiktig med att uttala mig om sådant jag inte vet något  om, men det känns som om det inte vore så illa att sitta bland männen och kvinnorna för att lyssna till det de har att säga.

Gjorde det, jag tittade på en film baserad på en bok jag tycker mycket om, och jag önskar att jag lämnat det. Att jag stannat med berättelsen som utvecklades inom mig - men som sagt, det finns många fina exempel och dem kan jag missa om jag inte provar mig fram!

Fördelen med böcker är att jag kan bära dem med mig på ett lätt sätt!