Så Var jag DÄR Igen....

Jag är en hel del inne på Mötesplatsen, och har väl anat att Patrik skall dyka upp där förr eller senare, men när han väl gjorde det kändes det som världen rämnade igen, kommer i lagom stötar måste jag säga. Och vad gör jag?! Jo, jag skickar honom ett meddelande, stakler - tala om att han måste känna sig oerhört eftertraktad när han har sin egna lilla stakler. Jagar honom som bara den - varför - sucker for punishment - det är vad jag är. Får givetvis inget svar och då blir jag än mer ledsen.

Det är som om jag plockar bort skorpan över mitt läkande sår och strör salt i det återigen blödande såret. Det svider, gör jävligt ont, men jag fortsätter att göra det. Dilemmat är bara att varje gång jag går in på Mötesplatsen så kommer hans ansikte finnas där och eftersom jag inte har någon tur alls längre, ingen som tycks finna mig intressant, jag då blir jag ledsen. Det känns som om jag har vansinnigt bråttom, att jag inte vill att det skall ta 12 år till, tills nästa gång.

Jag hatar att erkänna det men jag vill inte vara ensam, jag vill inte det, jag vill möta en partner och jag vill helst inte att vi skall vara för långt från varandra.

Inte en renoverande, gym gående flera gånger i veckan om jag inte går dör jag tycker inte om inaktivitet måste ha något att göra hela tiden älskar after work och vara ute och partaja med mina vänner tills solen kommer upp, gymmar och är försiktig med vad jag äter, renoverar mitt hus, trädgård, motorcykel vill resa och äventyra åka på safari klättra berg och hoppa fallskärm medans jag tränar lite mer etc.

Jag vill bara träffa en hemkär, lugn, harmonisk individ som inte jagar saker hela tiden och inte känner en stress att de hela tiden måste vara aktiva . Hyperaktiva, och golfa, renovera, partaja etc.

Har bara hittat tre sådana annonser och ingen av dem hör av sig över huvudtaget, jag tappar hoppet, känner det som jag går och mår illa hela tiden. Men jag skall tvinga mig vidare och troligheten att Patrik kommer att svara är noll - och DÅ Marie, då vet vi att han egentligen är en skit!

För man kan väl ändå vara mänsklig - och skulle jag inte känna en tveksamhet för Henriks behov av lugn skulle jag skicka ett meddelande till honom och fråga om jag fick komma förbi.

Ja, jag erkänner att jag nu gjort det jag inte ville att jag skulle göra, men jag får förlåta mig för det, för saknaden av Patrik finns där - även fast han är en skit när jag trodde världen om honom! I alla ärlighet var inte han helt ärlig då han inte delade med sig av sin ”Lista”.

Det är ok Marie - var ledsen du, vem vet vad som är runt hörnet, men jag är så rädd att jag är äcklig, ful oattraktivt tråkig medelålders hagga - neeejjjjjjjj.

Och även fast jag kanske har en date med Fredrik när han kommer hem från Thailand så känner jag lite fatalistisk där också - han är inne och kollar Mötesplatsen varje dag, men inget fler meddelanden från honom - och jag är glad att meddela att jag INTE skickat fler meddelanden till honom - jag vill så gärna att det skall gå, att det skall fungera, men jag vill inte bli desperat.

Jag skall fortsätta lappa, bli förbannad och fortsätta öva Make-Up, leka med det jag har!