Jag har tappat min skalbaggsbrosch, jag vet inte om jag har tappat den hemma (vilket jag hoppas) eller på vägen till jobbet. Jag försöker inte ta ut något i förskott, men med tanke på den jag är, sörjer jag den redan. Lovat mig själv att jag skall köpa en ny av Karin. Har valt ut en och skall beställa den när löningen närmar sig. Men vem vet, kanske, kanske ligger den där hemma och väntar på mig, på golvet, alldeles allena.
Mötesplatsens inbox är tom, min mobil har inget sms meddelande och jag har flaggat mig själv! Nu går plan ”distraktion” i gång, här skall lim köpas och arbetet med att göra om mitt skrivbord fortsättas, jag finner det lugnande att stå och arbeta med mitt silkespapper och decoulpagelim/lack. Fick färg på skrivbords yta här i helgen och kom på att jag kan klä om ytan och dölja fläckarna – smart va!
Tavlan står där bredvid, som om den vill säga, ”du tror att du är färdig, men det är du inte, moahahaha”, så när jag satt där på toaletten och tittade igenom ”Sköna Hem” då såg jag den, tavlan som har ljuset jag är ute efter och det skall efterliknas, så arbetet fortsätter. Tror det är staffliets förtjänst som gör att jag tar mig tid, för jag kan arbeta med tavlan i en behaglig arbetsposition.
Skalbaggsbroschen, den saknas, jag satte på mig min svarta kofta så att den skulle glittra där på min skuldra. Men än är inte allt hopp ute – för vem vet, den kan ligga där hemma på golvet – bara Olivia och Azalea inte uppmärksammar den, då kan den ha överlevt sitt äventyr utan mig!
No comments:
Post a Comment