Har tappad modet, eller inte modet direkt, kanske mer hoppet, ingen som nappar på nät- dejting. Och även fast det inte är en tävling, så känns det som att Patrik kommer att träffa någon i dag, fria i morgon och ha sitt dröm förhållande i slutet av veckan - själv får jag vandra allena - och japp, här har jag varit förr! Och förr, och förr, och förr!!!
Tolv år av ensamhet, tolv år, nu vill jag ha sällskap, så är det!
Men varje morgon när jag skall till arbetet, eller rättare sagt, varje gång jag går ut genom dörren ser jag min mycket fina dikt om mod, och jag läser den för att påminna mig om att det tar mod att fortsätta, att även om det inte går vägen, ta en stund för återhämtning, inte allt för lång, och sedan på det igen, så jag inte hinner bli rädd.
Nu är det tyst på mail utbytet jag haft, saknar det, det fanns en ny intressant person, men, jag håller i mig - klapp på ryggen åt mig, jag skickar inget meddelande igen, jag skickade det sista, så för mig är det att vänta och släppa.
Ledsen får jag bli, men för att ta in Dr.Suess igen: ”When you get mixed up, or hung up or blue, remember there is always someone who’s pulling for you!”
Men jag har blivit sorglig igen, men de sorgliga stunderna kommer inte lika ofta nu, och det är bara att fortsätta leva, leva så ordentligt jag kan!
Som att komma på fredagsmiddag - då får man garanterat veta att man lever! Kram bästaste kusinen!
ReplyDelete