Vi hälsar när vi ser varandra på gården, vi stannar ibland till och byter några ord, vi har liknande filosofi - att, om vi tänder grillen och lägger på lite korvar, ja, då kommer våren snabbare! Och grilla korv skall vi göra nästa helg!
Jag mår gott av att bo här, att höra till vår lilla del av Kungsladugård, och än bättre mår jag av att vara en del av hela Kungsladugård, speciellt när jag är sorgsen, då är det manna för själen.
Att höra barnen stoja på gården, kanske till och med bli lite irriterade på dem, fast säger en utomstående till så står vi där bakom ”våra barn”, men stojet, även om jag blir irriterad ibland är även det hemma trevligt!
Min lägenhet är varm, rymlig, charmig med sin brist på garderober, knarrande golv och en backe till golv i hallen och tröskeln som är som ett trappsteg in till badrummet. Att höra min granne över mig åka fram och tillbaka med sin kontorsstol - irriterande vissa stunder, charmigt och lugnande andra.
Att det bara är tre lägenheter i vår trappuppgång, att vi känner varandra och trivs ihop.
Det är den perfekta platsen för mig, när jag är glad, när jag är arg och när jag är ledsen och sorgsen.
För jag kan ställa mig i sovrums- eller köksfönstret och titta ut över älskade Vagnhallen Majorna, den vackra byggnaden med sina underbara fönster. Jag kan sitta i sängen och höra gnisslet från de nya vagnarna när de åker in i Vagnhallen och även fast jag biter i hop i bland och svär - ja, de hör till.
I dag, söndag, när jag tvättar och går fram och tillbaka över gården får jag hälsa ofta och le, jag får känna mig hemma - och det är inte illa det!
No comments:
Post a Comment