Ok, meningen är att jag skall vara stark och modig, hålla huvudet högt och inte vika undan, jag skall släppa taget och inte bry mig, men låt mig berätta att jag fallerar ”Big Time”! För i dag har jag varit sorglig.
Jag var sorglig när jag åt frukost, löste korsord och lyssnade på Spanarna, jag var sorglig när jag diskade veckans disk och städade ordning köket. Jag var sorglig när jag flyttade om mina blommor och blåste bort jord från fönsterbänken. Jag var sorglig när jag flyttade runt saker i min bokhylla, när jag ställde tillbaka skrivbordet, när jag lade i ordning kablarna.
Jag var sorglig när jag gick ut och hämtade mina packet, när jag halkade runt på vägen som Bambi, när jag passerar A-lagarna i spårvagnshållplatsen. När jag kom hem och gick upp med saker på vinden och när jag satt i soffan med en skål popcorn, ett glas Coca Cola och tittade på ”How I met Your Mother” och kände det som om jag var där med dem, att de är mina riktiga kompisar.
Jag är sorglig när jag går in på Match.com i hopp om brev och visat intresse från någon man och känner mig än mer värdelös och oattraktiv när ingen svarat på mina flörtar och brev - när jag tyckte jag skrev med glimten i ögat! Jag är sorglig när jag jagar runt desperat låtsandes att jag inte är desperat, och jag är en sorglig person att jag sitter här och saknar...
Men jag är inte sorgsen över att Fredrik inte hört av sig, eller att jag faktiskt genom tidigare berättad metod lyckats släppa taget om den desperationen. Jag är öppen, vid öppen och klart jag kan och kommer att göra mig illa - och visst jag kan vara en sorgsen typ och känna mig sorglig - men det får inte vara för länge - det får inte ta över, men jag skall veta att det går över och det kommer att bli bra.
Men i dag får jag känna mig sorgsen för det är ingen idé att kämpa mot en så stark känsla - i bland är det bäst att bara glida med.
Life is like a river....
Favoritlåt och text av Garth Brooks!
No comments:
Post a Comment