Dessa åtta dagar som varit har väckt till liv ett kapitel av mitt liv som jag packat ihop i ett prydligt paket och begravt under en stor vacker ek mitt på en sommar äng, bland fjärilar, trollsländor, bin och blommor samt alla kor och getter. Där har den legat i många många år. Då den är begravd finns det inte längre.
Men ibland blir det inte som man tänkt sig, ibland händer det något som är utanför ens kontroll och det bästa att göra är bara att släppa taget och flyta med.
Dessa åtta dagar som varit har jag mått så dåligt, sämre än på många år. En blandning av magkatarr och gastrit. Det var dessa två som bar mig tillbaka till den tid jag begravt.
Under mina behandlingar, för cancer, fick jag bland annat problem med magen, mycket halsbränna och tappade aptiten, blåsor i munnen och allmänt arbetsamt med allt som rörde magen. Inget hjälpte och tillsist sätter desperationen till, fast under cancer tiden, tiden jag inte vill tänka på, som är begravd, kom det alltid en annan smärta som tog över, mitt fokus skiftade.
När det började förra torsdagen gjorde jag tappra försök att ignorera smärtan, jag kände igen den på en gång, jag har haft problem med det tidigare till och från men det har alltid passerat under en dag. Jag gick runt och andades och masserade magen, vilade, men inget hjälpte.
Det blev bara värre och värre. På vägen hem stannade jag vid Apoteket och hämtade ut medicinen som jag fått utskriven åt magen. Det var en lång kö och jag kände att jag inte skulle klara att stå och vänta så länge, men efter en fråga om hjälp fick jag hela Apoteket runt mig - underbara medmänniskor som hjälpte en främling.
Då jag hade medicinen var jag säker på att jag skulle bli bättre under natten, om inte under natten så i alla fall under helgen.
Men det förvärrades, ringde sjukvårdsupplysningen och fick tillsvar att vila, stanna hemma och inte gå tillbaka till jobbet innan det lagt sig, så jag inte börjar om på en ond cirkel igen.
Jag berättade om hur jag reagerat under cancer behandlingen och att jag var orolig att det skulle bestå alla de månader till och från som det gjorde då - men en mjuk röst sa hon ”men du har inte cancer nu, du genomgår ingen behandling nu”.
Under tiden jag gick genom min cancer resa gjorde jag ett aktivt val att inte involvera någon, för om ingen utanför var involverad existerade inte cancern!
Ja, samma logik som att om jag dricker en Cola efter jag ätit något onyttigt fräter det bort det och det blev som om jag aldrig ätit det - då blir jag inte tjock!!
Som ni ser är mitt intellekt beundransvärt.
Dessa åtta dagar som varit har lämnat mig i min säng, avskärmad från verkligheten, ensam i tystnaden och med en svidande värkande mage öppnade jag paketet igen. Det var synd att jag inte involverade någon utifrån under tiden jag var på behandling, för visst hade det varit skönt med en stödjande hand.
Ensam är inte alltid stark, men att vara beroende av en annan är något jag är rädd för, av den orsak att jag inte litar på att jag klarar att bli lämnad.
Det blev klart för mig att jag fick cancern tillbaka i tanken, magen öppnade paketet och jag har nu packat upp det och släppt det fritt, för bara för att jag ser på det betyder det inte att det kommer tillbaka, bara för att jag nu har problem med magen och mår sämre än jag gjort på många år - sedan cancer åren. Betyder det inte att cancern är tillbaka!
Jag mår dåligt nu, men det kommer att bli bättre, det kommer att bli bra.
No comments:
Post a Comment