Jag trodde att när jag vaknade skulle det vara bättre, men så var inte fallet, utan så här kändes det att vakna vid fem på morgonen genom svettig, smutsig och allmänt ångestfull.
I går förmiddag small det till, och det var det minsta som jag ville skulle hända, när det började försökte jag tappert - faktiskt - tappert ignorera känslan. Men smärtan ökade med en stadig grad. Det börjar med en tryckande känsla i solar plexus. Det pressar och pressar och gör så att jag tar korta, korta andetag.
Jag gick runt i korridorerna, rörde på mig, masserade min mage som för en bebis med kollik.
Sedan gav jag mig, jag gick till vilorummet och la mig tillrätta på sägen och fortsatte att massera magen, runt, runt med varierande tryck.
Det har varit den enda negativa bi-effekten av Gastrick Bypassen, och här tror jag att jag är en högst bidragande faktor till att göra det värre för mig själv, förutom magkatarr så har jag ett stort problem med gaser.
Ja, kanske inte riktigt vad man bör prata om, men så är det, jag kan få ett otroligt tryck och en känsla av att magen kommer att spricka, att jag kommer att dö - nu har det hänt ett par gånger så jag vet att det går över, men när jag är mitt i det, ja då känns allt alltmer förgängligt.
När jag gick från jobbet i går var det viljestyrka som bar mig hem, som fick mig att hoppa av spårvagnen och gå till Apoteket för att hämta ut receptet till magkatarren. Men det var många före mig och jag hade börjat svettas det forsade (liten överdrift, dramatisk som jag är) efter ett tag frågade jag en kvinna som arbetade där om det var möjligt för henne att hjälpa mig. Hon stod i butik delen.
Helt plötsligt började medmänniskor surra runt mig ”behöver du vatten, skall du inte sätta dig?, behöver du ligga ner? Gå du före mig” Jag fick hjälp och under tiden receptarian skrev på etiketterna började jag gråta, inte en liten fin tår längs kinden utan böla.
Jag tackade alla för hjälpen och gick stor gråtandes från Apoteket och jag brydde mig inte för fem öre! Torkade bort tårarna med min handrygg, snoret på min tröja (blä) och bet ihop för den korta resan hem.
När jag kom hem tog jag två tabletter, kröp upp i soffan en stund men gick sedan till sängs.
Jag somnade, klockan var inte ens åtta på kvällen.
Sov till morgonen och vaknar till samma smärta, samma ångest, genom svettig och relativt uppgiven.
Men jag knuffade in mig i duschen, tog hand om mig och åt lite frukost. Sedan har jag bara varit, men jag har kommit på vad som bidrar till för mycket gaser i magen, och att jag skall över vinna denna magkatarr, jag skall göra allt jag kan för att undvika att hamna här igen.
Det är lite som att få mig att sluta spendera så mycket pengar. En utmaning att få mig att släppa denna last för min egna skull, jag är inte så bra på att ta hand om mig själv!
Men, jag har i alla fall inte spenderat ett öre sedan i onsdags - de ni, det är liten seger i sig och den stoppar jag in i ryggen, i hjärtat som något att bygga vidare på!
För det är jag värd, detta kommer att gå över, det kommer att bli bra!
Det var en bra ide att ta en dusch, men fortfarande känns magen rå och fan vad det gör ont!! Det kommer att gå över - det vet jag!!
No comments:
Post a Comment