Skit också att Jag är En Sådan Gottegris och Kärlekskrank...

Min kärlek till Pasta...

Jag har tagit ett beslut, och det beslutet blir alltid en utmaning på en gång, för tanken, planen är att göra gott för mig, hjälpa mig nå ett av de mål jag har, men jag är omöjlig att ha att göra med, en så envis typ är jag - fast jag tror att det handlar om att pressa vidare, att pressa vidare och inte ge upp. För det blir tillslut en gåva till mig själv och min hälsa - jag måste tygla min inre gottegris!

Men en förhandling utbröt, och efter en jobbig förhandling så får jag ha kvar Cola Zero för annars kommer jag inte lyckas - det vet jag.

Försöker att hålla min hjärna upptagen med annat, för att inte tänka på män, kärlek och relationer hela tiden - och med dessa tankar kommer automatiskt de funderingar kring min ekonomiska situation och leverne. Om jag fastnar allt för mycket i de sista tankarna får jag snabbt andnöd och börjar hyperventilera. Men drömmen kvar står, som den skall.

J har haft sina barn i helgen, eller en av sina två söner, vi har haft sporadisk kontakt och jag klurade på om han eventuellt skulle höra av sig i kväll och önska att jag kom över till honom. Men jag sitter inte och väntar utan jag gör det jag planerat så får det bli som det blir.

Han hörde av sig via sms vid 19.30 och undrade vad jag gjorde, det visade sig att jag inte kunde komma över och nu ger han mig ”the silent treatment” men, men. Orkar inte, fast det kommer naturligt för mig att ”fixa” denna situation men skall hålla mot denna gång, eftersom jag ändå inte riktigt vet vad jag håller på med så är det bästa att bara flyta med.

Men, det är alltid något tänker jag, kanske är jag inte ”värd” en sådan man som jag längtar efter, han som är svår att beskriva eftersom det handlar mest om känslan.

Jag skall fokusera på min utmaning, och vara öppen för det som kommer till mig längst vägen.

Mest av allt skall jag göra gott för och mot mig och andra!

Så är det!

Halv Dag i Regn...

Det var halvdag idag, hade tänkt mig en lång promenad, vädret var så vackert igår så jag tog föregivet att vädret skulle vara lika idag, men det mulnade på mot eftermiddagen och så började det regna - men, det är mysigt väder det med.

Nu ligger det fyra lediga dagar framför mig, ja, jag har planer, och här gäller det fokus, för det händer så lätt att jag inte gör något av det som jag planerat, men nu är det en hel del roliga saker som jag vill göra.

Men i eftermiddags tog jag mig hem, kröp ner i soffan och lyssnade på regnet, öppnade fönstret - för att höja volymen. Det är lugnande att höra regnet, och jag hade inget mot att bli genomblöt. Även fast det regnade en riklig skur blev jag faktiskt inte så blöt!

Jag blev så glad faktiskt, för äntligen avslutade jag min tavla - ett projekt avslutat, nu kan jag planera för ett nytt. Det var mycket för regnets skull, regn tenderar att ge näring till min kreativitet. Det är också skönt att sitta och arbeta med ett projekt, låta hjärnan vara i fred för större tankar åtminstone.

Men, J, han frågade om jag ville komma över - jag sa nej.

Lustig jag är, som att så länge jag vet att han vill träffa mig, så vill jag inte och när han inte tycks önska träffa mig - ja då undrar jag, sådant är livet!

Nu är det trastkör utanför, det har slutat regna, snart dags för mig att gå till sängs, en vilsam halv dag!

Tankemolns Blockning och Andra Metoder....

Jag tycker mycket om husen här i Kungsladugård, det finns så mycket vackra detaljer, fönster, dörrar och andra små krusiduller - jag ser nya saker varje dag, speciellt nu när jag börjat stiga av spårvagnen ett par hållplatser före min. Många av fasaderna håller på att rustas upp och takpannor läggs om, odling pågår och det blir bara vackrare och vackrare. Och att promenera är underbart - det är meditation.

Dagens vackra sak var ett fönster ovanför en dörr, och Blomsteraffären på Mariaplan. Fotograferar de detaljer som jag ser, fönster och dörrar och andra vrån.

Funderade givetvis och som jag gör mestadels av tiden gör jag en inventering av mig själv, mitt inre och yttre. Jag tog mod till mig och tittade på mig själv i skyltfönstren jag passerade och insåg till min förskräckelse över reflektionen som kom åter - en kvinna med kilon för många, fortfarande! Första reaktionen var sorg, andra tanken var plan, plan att göra saker som är bättre för mig, min själ och mitt yttre.

Dessa tankar kunde jag visualisera, speciellt när jag gick in i godsaffären, jag puttade undan tankemolnen under tiden som jag plockade godis i min påse för 30 kr. Sedan ignorerade jag skuldkänslorna av köpt godis, ignorerade väldigt passionerat, men...det går inte att blunda för verkligheten, jag hade fortfarande ett val - och jag valde att äta mitt godis med ett dåligt samvete, än utan godis och gott samvete!!

Jag hade bestämt att hjälpa mig själv fram i livet med de bästa förutsättningarna, och jag får förstärka det och det kommer att kräva hårda tag och offringar som jag inte gillar och kommer att streta mot - socker har mig i sina nypor, men jag kan nog nypa tillbaka!! Och JA jag vill gå ner ett par kilo till så jag är attraktiv för killar som min granne till exempel! Samt, det skulle vara underbart att träffa en man, att ha presterat en nedgång på ett par kilon. Inte för den potentiella mannen skull utan för min självkänsla, jag skulle vara oerhört stolt och rakryggad om jag når mitt mål, jag kommer att vara stolt.

Att vandra i Kungsladugård - det kommer att vara mitt gym, att stiga av spårvagnen tidigare och tidigare för att öka längden av promenaden. Men jag skall nog pröva en annan internet dejtingsida, men jag skall vänta ett slag till. J smsar men föreslår inga möten längre, men vi byter ord med varandra via sms - vet inte vad han tänker sig och jag vet inte längre vad jag tänker - för sista gången jag var med J så blev jag äcklad och tyckte att det var jobbigt - men ändå finner du mig här undrande varför J inte vill träffa mig - komiskt!

Jag har dock mitt Kungsladugård - och jag funderar på om jag faktiskt inte skall vara med på Megaloppisen i alla fal?! Kan kanske tjäna en extra slant och samtidigt bli av med lite saker. Skall ta mig en titt nå när jag är ledig!

Jag Tror på Skators Bon...och Kärleken om Vädret känns Rätt...

Jag tycker att skator är underbara, de är smarta och använder verkligen de talanger de föddes med och det dem lärt längs vägen.Utanför mitt sovrumsfönster har jag haft förmånen att följa ett par skators arbete med deras bo. I bland hämtar de sina kvistrar från marken, i bland tar de direkt från trädet, och de har en helt otroligt finessen - tänk, där skall de bo, där kommer ägg ruvas på och det skall klara vädret. 

När jag är ute och promenerar brukar jag titta upp i trädkronorna för att se om ett husbygge är på gång, för snart när löven brustit ut så kommer jag inte se dem längre. Jag verkligen älskar fåglar, de är så tuffa, så ”gillar du inte mig - mähä” precis så där lite nonchalant att de inte behöver andras bekräftelse för att ta sig genom livet - och så skall det väl vara eller hur.

Alla har vi våra dagar...

Det är något hoppfullt med djur som har vingar - som enhörningar till exempel!

Eftersom solen strålade och det var så underbart ute, hoppade jag av spårvagnen ett par hållplatser tidigare i dag, och efter jag köpt några saker jag behövde, valde jag vacker musik och började strosa hemåt. Solen värmde mina kinder och det kändes skönt att röra på mig efter en sittande arbetsdag.

Det hjälper mig att vädra skallen, men jag skall inte förneka att jag ofta hamnar tillbaka till P, nu vet jag, gammalt blä och inte väsentligt längre, känslan kommer upp om och om igen eftersom jag saknar en relation, någons värme och närhet, så den längtan har bara hans namn eftersom han var den senaste relationen jag hade. Innan Patrik hade den känslan namn K. Så inte personsbundet utan känslobundet - och det känns ok i magen, jag vet att det inte är en längtan tillbaka till P utan en längtan efter kärlek.

Men, jag njuter av fåglar, skator, trastar och att kanske, kanske få en liten blick på H och H, det som gör morgonen underbart klar! 

Jag fortsätter att längta och önska och leva, vad mer kan jag göra?!

Som S sa, som Dr Suess sa, men Mest vad Livet sa...

Det är ett underligt lugn på kyrkogårdar, det är en tjock tystnad. Jag finner dem vackra, inte sorgliga, lugna och törs jag säga det? Harmoniska. Men, samtidigt en påminnelse om livet, lite rädd blir jag som sagt, solen hjälpte till, det var som om någon stod bakom mig, stöttade upp mig. Tiden är kort och den passerar allt för fort.

Jag såg en fjäril i dag, den satte sig i solen på en gravsten, sakta slog den igen sina vingar för att öppna dem igen. Fåglarna stod för musiken och i stället för att prästen stod och förde talan, fick vi var och en läsa en del i S favorit bok, den som hennes man stod och höll i, hundöron, vattenskadad och lite allmänt sliten efter att ha följt med S överallt. Det var svårt att läsa även fast det var en paragraf som jag skulle läsa, det gjorde ont i halsen, i stämbanden, det var som allt var i en kramp, och min röst blev tvingad ut ur min mun. 

S hade ingen ”kyrkobegravning” vi satt inte inne i kyrkan utan vi var med vid urnsättningen, vi fick smörgåsar och satt längst en mur mitt mot hennes grav efter vi gravsatt henne. Vi sa inte mycket, men vi hade musik i form av fågelsång och gitarr från S bror.

När jag kom hem så var jag konstigt trött, jag gick och la mig och vaknade ett par timmar senare, då kändes det som om jag inte varit där med S, som om dagen började där och då när jag vaknade efter min eftermiddagslur.

Efter lite mat fortsatte jag med min tavla, den krävde ett lättsamt fokus, och det kändes skönt att inte tänka på något - och så tog materialet slut - sådant som händer.

Det är underligt vad människan klarar, vi är helt fantastiska faktiskt och hoppet, hoppet är det sista som lämnar oss, det sista som S hade, hon var tuff och även fast vi inte haft regelbunden kontakt skickade vi lite meddelande via facebook, och vad gör jag nu?! Jag kan inte ta bort henne från mitt konto, jag vill inte, så som med L behåller jag henne där och i min adressbok tills.

Kyrkogårdar är verkligen en fristad, ett andningshål, där man kan vara en stund och veta att livet går vidare oavsett, och vi har alla ett slut, men tills dess skall vi fylla den med det som VI tycker är viktigt, för vad som är viktigt för mig kan vara oviktigt för dig och vice versa. 

Mest av allt, var modig, och gör det bästa du kan!

Asien, Maten, Dumplings och resultat Kålpuddingen....

Jag älskar foodgawker, det var genom craftgawker som jag hittade den sidan, fullt av inspiration från båda sidorna, så inspirerad blir jag att jag håller på att spara i hop recept som jag vill prova göra min egna lilla kokbok. Jag är en galenpanna för asiatisk mat, och när jag såg ”Eat, Drink, Man, Woman” blev jag än mer galen i maten. När jag var i Hong Kong hamnade jag på en restaurang som bojkottat engelska menyer. Det var några veckor innan Hong Kong överlämnades till Kineserna igen, tänkte att det kanske hörde i hop med det.

Fick hjälp med att beställa, i Australien åkte vi till Chinatown varje söndag och åt Dim Sum så jag trodde jag hade lite ”hum” om vad sakerna i menyn representerades i mat. Men, jag hade förstått lite fel och fick en underbar nudelsoppa med kyckling, det var bara det att i soppan snurrade kycklingfötter runt.

Men det var en erfarenhet och den följande dagen gick det bättre, lite olika dumplings, och efter det och filmen blev dumpling något av det bästa jag vet. Och hos foodgawker hittade jag massor av recept på olika dumplings och en annan massa god asiatisk mat.

För ett år sedan lagade jag mat, i dag blir det mest sista minuten mat, sådant som går fort, i bland händer något och jag kan få till en fiskgryta, en indisk gryta eller en kålpudding. Men jag är inte speciellt duktig på att planera. Jag vill, men kommer inte till skott, vet inte riktigt varför, lusten saknas, men ekonomin de sista månaderna har gjort mig deppig och den planering jag brukar göra, de inköp jag brukade göra hos Mathem.com blir inte av då jag känner att jag måste ha händerna på pengarna.

Är rädd att stå utan.

Jag kan vara smart, för jag är en smart kvinna (skrev kille först men phew, kille är jag inte) så jag kan få ordning på maten och inköpen - en sak som jag lärt mig är att större inköp med planen att det skall räcka hela månaden är inget för mig, vill minimera matsvinnet! Men att köpa basvarorna från Mathem.com är en lättnad för mina axlar och mig generellt. Nu finns det dock dumplings hos mina lokala kinarestaurang men ingen kinamat smakar så gott som i Kina!

I dag har jag saknat Astralasien, Australien, tror att fågelsången, det öppna fönstret och lugnet som råder mig dit. 

I dag har det inte blivit någon bra mat, tror jag värmer på lite kålpudding...inte ens om jag blundar bli det dumplings...men gott är det!

Jag älskar food och craftgawker, att bli inspirerad, och det väcker idéer och för mig fram, det tycker jag är underbart...