Bergsklättring som en darrig get....

Att hitta ut till naturen är underbart, att vandra runt och skutta på bergsknallarna som en get, än bättre.

Men det blev några "hariga" hopp mellan "bergsklyftor" och ett behov av tilltro till min egna förmåga.

Vi var ute i över två timmar och det var lite nostalgi att vara tillbaka på

Amundön eftersom vi haft många gymnastikpass och friluftsdagar där.

Solen sken, det blåste lite, och havet var spegelblankt.

Resan fortsätter, mitt nya äventyr fick sig lite törn då jag tänjde på gränserna och

tryckte på min självdestruktiva knapp, för jag hade det ju så bra, det är jag inte värd, så bäst förstöra.

Men jag har haft tur, en person som han tar tid att fundera, tänker mycket, delar kanske inte med sig av allt, men av det väsentliga.

Nu har vi pratat och tagit ett steg till, och det bästa med att jag berättat allt negativt om mig själv är: Nu är jag färdig med det!

Jag utvecklas och växer i en trygg miljö och det är inte alltid man har en sådan tur! Vem vet vart det bär, men det spelar inte någon roll, för vi är här nu!

Tog så många vackra kort på promenaden och allt känns som en harmonisk upplevelse som jag kommer att ha med mig länge!

Hur Fördelar jag Tiden mellan de Kära...

När man är så trött att ögonen nästan går i kors uppkommer det ord som kommer där de inte hör hemma, jag hör saker som inte blir sagda, eller rättare sagt jag tror de säger en sak, fast det passar liksom inte in i det jag tror de pratar om, det är som att jag behöver ruska om skallen lite så att bitarna faller på plats!

Men det har skapat mycket skratt som bidrar till den allmänna välmåendet.

Nu när det skett en sådan radikal förändring i mitt liv har jag haft lite svårt att planera min tid, jag vill så gärna, men jag känner att mina katter är primära, men det går nog att hitta en balans i det, tiden är ung. För även han är primär på ett litet vis.

Det har rusat fram och det kanske är dags att trampa lite på bromsen och sakta farten, fast här tar viljan, lusten och kroppen över - när det gäller känslor kan man inte alltid styra vad man gör i stunden, i stundens hetta.

Jag har det bra, det är lugnt och harmoniskt, det är endast jag som har lite brottning med fördelningen med tiden och där gäller även att ta hand om mig, för det har jag glömt i den lilla oron gällande katterna och han.

Unga dagar än......härliga dagar!

Så Fortsätter den Nya Erfarenheten

Internet datingen gav resultat, det har gått väldigt snabbt sedan den söndagen jag hade min första date. Nervositeten sitter i, inte lika stark men ack så närvarande. Vi har setts en del, just spenderat en helg tillsammans. Jag åkte hem i förmiddags. 

Jag har lite skuldkänslor för att jag lämnat mina töser ensamma så mycket nu den senaste tiden. Han är känslig för katter, eventuellt allergisk. Har alltid varit så hård när jag läst annonser i tidningen om omplacering av katter för att sambon är allergisk. Jag tänkte hur kan man göra ett sådant val?

Men vad gör man, om man tycker så mycket om någon att man bestämmer sig för att ta ett steg närmre? Och man har katt?

Det är något jag inte vill tänka på, jag behöver inte tänka på det heller eftersom det inte är aktuellt.

Men, jag känner mig kluven, för jag vill inte vara borta för mycket från mina katter, de förtjänar den bästa omvårdnaden. Och det finns, i framtiden, eventuellt, vem vet var, ett alternativ - särbo!

Men, att leva ögonblick till ögonblick är vad som gäller, jag rusar lite för fort fram!

Onsdag

Det har varit ett par upp och nedvända dagar, saker har tagit oanad vändning och jag är inte riktigt säker på vad som händer egentligen. Förstår inte riktigt, kan inte få tankarna runt det.

Nu skall jag inte tänka för mycket, det vet jag med mig själv, utan ta det som det kommer. Men inte kan jag stoppa allt som snurrar runt i rasande fart i skallen, kan nästan höra suset när de tar svängen runt öronen.

Känner mig lite splitrad och osäker.

Men, när en stor förändring kommer snabbt är det kanske inte konstigt att jag känner mig lite förbryllad och kluven.

Ta det med ro - känner jag, och se vart hän det bär, det hjälper inte att Solrosen är på semester, hon är bra att bolla med!

Ack ja....

Om du inte vill bli sviken, svik inte andra

Första träffen, First Date...

Jag har varit på min första ”date”, den första på en ofantligt lång tid. Den bestämdes i går kväll och jag försökte att inte bli nervös, i går satt jag och tänkte att det är inte i morgon än.

Min nya levnads strategi är att bara leva ögonblick till ögonblick, att inte springa i väg för långt framför händelser.

För jag kan faktiskt inte veta vad som skall hända härnäst.

Vi bestämde att vi skulle mötas vid Järntorget, vid fontänen, han skulle ha hatt, hatt och skägg tänkte jag - äh!

Fick springa på toaletten allt för många gånger och jag var nervös så det kändes som om magen skulle göra mardröms saker, göra mig så gasig att jag går runt och fiser till höger och vänster. Eller att jag helt plötsligt måste börja rapa i alla charmig oändlighet.

Lev i ögonblicket, jag förberedde mig dock, satte inte på mig kläder som skulle kännas obehagliga, gick av spårvagnen vid Masthuggstorget för att hämta pengar, för att undvika betala med kort som tar tid. Men, givetvis funkade inte den maskinen. Så jag gick till den andra automaten vid Myrorna.

Det var bra på det viset att jag rörde på mig, gick av oron, fick magen att landa så gott det går. Lev i stunden, lev i stunden, mitt mantra.

Så såg jag honom, tömde min skalle och andades, det kommer att gå bra.

Jag var på väg att sträcka ut min hand för att hälsa men han gav mig en kram, om en svag en, om en snabb en. Jag ville inte gå för långt in i Haga, för det blir mer människor, trängre. Så vi tog första kafet vi kom till, köpte lite gott och satte oss ut.

Vad var det första jag gjorde?! Jo jag pratade, åt och andades på en gång, och slutresultatet blev att jag satte i halsen och fick ta ett par klunkar av den varma, varma chokladen.

Som det brukar var samtalet lite ryckigt men jag kände mig trygg med honom, fast nervös, och jag tar det som en komplimang att han ville träffa mig fast jag har katt och han inte tål katter. Fast när jag mötte honom hade han förmildrat det med att han tålde vissa katter. Jag tänkte på mina hårbollar hemma, som fäller en ofantlig massa hår.

Innan jag träffade honom hade jag spenderat tid med att rolla mig.

Vi tog en lång promenad och när vi skildes åt fick jag en snabb kram, men inget mer, inget vi syns igen eller liknande.

Så vad gör en tös som jag?! Jo, hon skickar ett sms och skriver att jag hoppas du inte tyckte jag var för hemsk, och att jag varit nervös. Det kändes liksom som han inte ville träffas igen. Fick ett svar, som tyder på att vi skall synas igen.

Phew vad skönt att han inte tyckte att jag var en oger!

Olivia och Azalea vem skall se efter er...

När jag är på medarbetardagar i Stockholm i tre dagar.....

Älskade dun bollar, galna dammtussar