Trött

Visst är det givande att vara på träffar med sina arbetskamrater, speciellt när vi är utspridda i hela Sverige. Det var utveckling, erfarenhets utbyte och en massa med information.

Men till saken hör att det kan bli informations översvämning, det finns bara en viss del man klarar att ta in, eller som jag kan ta in. Vi sitter och grupparbetar, diskuterar i stor grupp och funderar.

Samtidigt umgås vi socialt, äter god mat och lär känna varandra än mer, och det tycker jag alltid är trevligt.

Jag är dock relativt känslig och det tär, så mycket intryck, så mycket ljud.

Och jag, och många med mig, blir mycket trötta, speciellt när man lägger till den tid det tar att resa, den tidiga ”uppgången”. 

Det har varit givande dagar, och även fast jag är oerhört trött är jag glad att jag var med, få ta del av diskussionerna, säga hur jag tror och tycker. Men när sista dagen börja rinna mot sitt slut bli var minut till sluttiden till år. Jag kan inte hjälpa att titta på klockan om och om igen. Jag längtar till tåget, till hemresan.

I dag blev det nära i tid, hade bussen lämnat Bergendal vid 15.30 som planerat, innan jag sa till, skulle vi ha missat tåget, nu kom vi just i tid, och jag är överlycklig att vi hann med. När jag kom fram till Göteborg så möttes jag av en taxi chaufför som var missnöjd med att jag inte kommit i tid och sedan inte svarat i telefonen när han ringde.

Här blev jag lite irriterad, tåget kom in några minuter sent, sedan gick jag in på pressbyrån för att köpa en sak och när jag kom ut till taxinranken var chauffören borta. Men han kom tillbaka och då fick jag en föreläsning. Jag förklarade att eftersom jag suttit på tyst del av vagnen hade jag mobilen på tyst och därför glömt att slå på den när jag hoppade av tåget.

Han förklarade att han sett när de andra passagerarna lämnat tåget och det tycktes som alla kommit av som de skulle, när jag inte kommit provade han att ringa och då jag inte svara var han på väg att åka. Förklarade igen att jag glömt att sätta på ljudet och att jag faktiskt var endast en minut sen.

Men han började om på harpan att jag inte hade mobilen på när jag gått av tåget, bla, bla. Orkade inte med honom längre utan satte mig tyst tillrätta i en ”otäck” hemresa.

Nu är jag här i mitt hem och ser fram mot att sova och att ta igen min missade semesterdag i morgon!