Jag har gjort många impulsiva saker i mitt liv, vissa gånger går det bra, andra gånger slutar det med att jag får ändra väg hem, sätta på mig en hatt och vinkla den över mina ögon. Men det dem ger mig mest, om än med viss distans är ett gott skratt, i bland även ett delat gott skratt. Oavsett hur det än slutade så var det värt det, det kan ta tid, men värt det är det.
Känner på något vis att det är lika bra att ”köra på” för vem vet hur resultatet blir och det är alltid bättre att våga - så känns det i alla fall för mig.
När det gäller att ta chanser med mänskliga relationer är jag fegast för jag vet inte riktigt vad jag kan och inte får göra. Vill inte skrämma livet av någon eller få dem att ansöka om en order att jag skall hålla mig 100 meter från dem. Det skulle bli jobbigt!
Oavsett hur min sista chansning - som jag just tagit - chansen alltså - slutar så får det bli bra, inte älta det, släppa taget och fortsätta vidare.
Men jag önskar så att det skall gå bra, men vem vet, och jag måste erkänna om det inte går bra kommer jag att bli besviken, men jag är bara mänsklig after all!
No comments:
Post a Comment