Sommar Katt och Virvlande Tankar .....

Det finns vissa saker som gör att det känns att sommaren är på väg, jag vill dock njuta av maj, suga på den som en riktigt god karamell, för jag vill inte att tiden som ligger framför oss skall passera för fort, njuta, lyssna, lukta och känna, använda varje sinne till fullo.

Just nu kan jag höra kvällssången, undrar om det också är trasten eller om det är en annan fågel som jag hör, men sången är magisk, sagolik. 

Nu har jag ett par dagars ledighet framför mig, har planer av varierade slag allt från sorg till glädje, hela skalan skall jag få in, en begravning av en tjej som jag hade behandling tillsammans med, även fast det skall vara en ljus begravning efter hennes önskemål så känns det alltid tungt, kanske egoistiskt men hon var den sista av de jag brukade få behandling tillsammans med och nu när de alla är borta så börjar jag tänka på min dödlighet och en rädsla uppstår över det jag inte har upplevt än.

Jag vill träffa någon att dela ett liv med, klart jag önskat att jag kunde ha fått egna barn men jag lånar gärna någon annans, jag hade önskat att min ekonomi såg annorlunda ut men samtidigt - nu är det som det är. Jag vill få längre hår, lära mig sätta upp det, måla, få möjligheten att ha ett par vänner, men...jag vill gärna träffa en vanlig kille, gärna lite humor och glimten i ögat - där det finns fler möjligheter än svårigheter. Jag vill ha fokus på att leva.

Det finns vissa saker som gör att det känns bra att leva, bland dem är fågelsång och mitt hem i Kungsladugård!

Jag skall ta dig i hand liv och inte vara så rädd och orolig, släppa taget och veta att jag är helt ok - för jag är närmre mig än någonsin tidigare - men mest av allt, jag vill höra fåglarna och bli förbannad i bland, och skratta i bland - så det känns att jag lever - banne mig!!!!

Att inte Tvätta Håret på en Vecka...

Drömklänningen - dock inte min

Att inte tvätta håret på en vecka är en utmaning, jag är känslig för lukter och att lukta illa - vilken mardröm!! Illa luktande andedräkt, i bland känner jag att jag har den där ”tant” lukten i munnen, jag kan till och med smaka den. Kan du tänka dig att gå runt i världen och lukta illa utan att veta det?! Hemska tanke!

Att inte tvätta håret är något jag gör för att min idol Karin gjort det och säger att det fungerar och gör håret underbart, så jag skall försöka en vecka till, det är mot slutet av veckan som jag tycket att det är jobbigt, jag sätter upp håret i en tofs för det döljer hur ”fett” håret är, jag ser det, har inte frågat om andra ser det, tror jag skall prova det den här veckan - fråga någon jag litar på, som Solrosen!

I samma anda som håret vill jag använda smink, allt som jag tycker passa mig, foundation, rouge, maskara, eyeliner - och eyeliner är en konstform att applicera. Jag vet hur jag vill ha det men det blir inte så, men det kräver träning, och förra veckan tog jag semester från eyelinern. Men, ett framsteg är att jag nu har målat mina naglar utan att måla utanför, en bedrift, jag är mycket stolt!

Håret är en ordentlig utmaning - utöver tvättningen, så vill jag prova en lite mer avancerad uppsättning, så som Anna och som Karin har ibland, de har delat med sig av sina knep och jag har prövat, men likt eyelinern så behöver håruppsättningarna träning! Och inhandling av tekniska saker. Och för tillfället är min ekonomi plus minus noll, har typ 400 kr till mat denna månaden - men, det som är lite roligt, en utmaning, är att använda de saker som jag redan har - och saker har jag, finess får jag träna upp!

Nu måste jag erkänna att mina fötter är det sista jag tänker på, men jag fick en fin present från Solrosens dotter som jag skall bruka, så jag kan sätta mina lena fötter i mina sommarsandaler med målade tånaglar givetvis.

Mitt i allt detta skall jag sätta på mig den vackra klänningen jag har, sätta upp håret, pudra och måla ansiktet, parfym bakom öronen - och förhoppningsvis mina fötter i vintage liknande högklackadeskor! Och som sällskap vill jag ha en Solrosdam!

Mest av allt krävs mod - och det har jag! Mod att leva, att göra fel och låta bli att tvätta håret på en vecka!!

Att vara Sjuk, Att vara Sjuk i Kungsladugård...

Att vara hemma sjuk en arbetsdag är lite obehagligt tycker jag, har en tendens att känna mig isolerad. Avskärmad, ensam och lite nedstämd. Visst kan jag välja om jag vill vara glad - enligt de sju goda vanorna, med tji!! Jag väljer vara nedstämd i dag. Än mer nedstämd blev jag när jag fick höra att den bästa chef jag haft nu måste lämna oss. Blev så rädd - vet att det är en underlig reaktion, men jag känner att ett mönster framträder.

Tänk vad lätt att vara en chef och bara avskeda en medarbetare som tänker själv som man inte kan ”samarbeta” med när det är en del av en arbetsplats, för vi kan inte alla komma överens alla gånger och som arbetskamrater behöver vi ju inte gilla varandra men vi behöver respektera varandra som kollegor. Om en person upprepar en sak kan man ju undra om det är de andra det är fel på hela tiden eller ett problem som hör hemma närmare den personen?!

Men, jag är hemma sjuk och jag kan inget göra åt saken, inte ens om jag vore på jobbet, men rädslan handlar om att jag inte vill förlora mitt jobb, vissa dagar känns det som om det är jobbet som håller mig borta från att bli kollega med A-lagarna utanför systembolaget.

Vill inte hamna där.

Så för att skingra tankarna fortsätter jag med det andra ”dumma” jag håller på med, ”J”, han arbetar långa dagar då det företag som han arbetar på håller på att gå under, han försöker hjälpa sin chef hålla huvudet över vattnet. Det är passande, att han arbetar som han gör, då får jag  tid - när jag var hos honom i torsdags så ”dongade” det till i huvudet igen, varför?! ”Aha! Det var därför!” Men jag behöver lite andra problem för tillfället, fast det jag håller på med är inte snällt varken mot honom eller mig!

Att vara hemma sjuk gör att en dusch blir som en oas, en stund där smärtan lättnar och det känns skönare i kroppen. Att vara hemma sjuk innebär att ligga på soffan och titta på Netflix eller ut genom mitt fönstret. Att vara sjuk innebär att hålla mig varm, för att snabbt hålla mig kall för att sedan hålla mig varm och sedan hämta polkagrisglassen jag inhandlade på Triumfglass i fredags - när jag följde de gröna och röda kaninerna - att vara Kungsladugårdare innebär att även när man är hemma sjuk är livet nära inpå och håller dig sällskap där i sängens vrå.

Att vara sjuk, betyder att bli frisk och det är ju fantastiskt!!

Matkasse,Vara bra på Något tanke Samt Herr och Fru Trast

Det regnade när jag gick ut från jobbet - härligt tänkte jag, nästa tanke var - tusan, bara inte papperspåsen går sönder - det har jag varit med om tidigare och det är faktiskt inte lätt att bära en matkasses varor i mina armar. En cola flaska dinglande från tummen och pekfingret, limpan under armen, skinkan under hakan, gurkan under andra armen, sen den där påsen med päron i munnen, vart skall jag ha resten av mina varor?! Det har hänt, jag pratar från erfarenhet, och det gick inte vidare värst bra.

Men påsen höll, började dock ”hänga” när jag nästan var hemma, men jag skyndade inte på, näpp, jag stannade och tittade om granne Hs bil stod där, det gjorde den, sedan tittade jag på hans fönster men ingen lampa tänd. Såg honom i morse, vi hejade, han var i bilen på väg till jobbet - glad blev jag.

Jag har inga förhoppningar här, men jag har samtidigt tankar - för hade jag inte det vore jag inte den Marie jag känner och håller av! Klart jag dagdrömmer, det skall jag inte sticka under stolen. Men jag har ingen brådska.

Sedan har jag det här med J, vilket dumt drag av mig, men jag står för att jag gjorde det, för det har en funktion att fylla, fast när det börjar kosta på är det inte värt längre - detta låter bekant, jag har hört det förut! Ja, det var ju inte ens en månad sedan jag sa det sist!

Men när han frågade om jag kommer över i kväll sa jag åter igen nej.

För det regnar utanför fönstret, jag hade tagit av min mina våta kläder, varma fötter i tofflorna och mjuk bomull runt hela mig. Jag hade ätit middag, satt gott i soffan och tittade på regnet som formade vackra mönster på rutorna - ett bra sätt att avsluta en dag som varit arbetsam, jag vill så gärna vara bra på något, inte vara känd som den som alltid gör fel.

Men i min värld, den jag föredrar att leva i, är jag bra på många ting, tur är att vi inte behöver vara bra på allting utan ha saker att lära - tråkigt hade det varit annars. Men där jag gör mycket fel skall jag tyst arbeta vidare - men tanke på mitt levande liv i stället för den del av mitt liv som är en nödvändighet!

Så jag skall lita på att mitt nej, är ett nej och inte ett kanske, inte sälja mig för att tillfredsställa någon annan, leva för mig och det som betyder mycket för mig.

Lite utmanad är jag för tillfället och det har sin förklaring i brist på återhämtning, då blir det svårare att andas ut - men bara en herr och en dam trast korsar min väg hem så tar dem hand om de känslorna och flyger iväg - så är det!

Vi Har haft det Bra, men det är dags att gå vidare, och Så var Det det Där med Städning...

Ni vet, varje dag jag kommer hem så tänker jag att nu skall jag ta tag i hemmet, diska, plocka undan och dammsuga då jag verkligen är trött på allt katthår som är precis överallt och bäst syns det när solen skiner givetvis. Jag gillar det inte, men jag älskar mina katter, men jag gillar inte katthåren överallt på precis allt jag har här hemma, mina kläder, min säng, mina möbler och störst golvet.

Så jag sitter och morrar, irriterad - tills det damp ner - hm, ja just ja, det är upp till mig, om jag lärde mig att ta hand om mitt hem lite bättre och håll undan så skulle det vara ok, klart katthår kommer det att vara så är det hemma hos mig och mina mycket murriga vänner som just nu håller på att göra sig av med sin vinterpäls.

Det får bli att bestämma mig, bara bestämma mig och gå vidare.

Jag har andra städningar att ta hand om också - det är bara att jag bestämmer mig och håller hårt i det beslut som är bra för mig, ta hand om mitt hem och mina saker, och ta hand om mig och de saker jag har i magen - för min skull.

Så var det, det där med J, han frågade om jag ville komma över till honom och kolla på film. Nej svarade jag. Inte för att det gör något, men jag undrar hur det kommer sig att han alltid förutsätter att vi skall vara hos honom, han har inte föreslagit att vi skulle vara hemma hos mig. Fast det är bra, är väldigt selektiv på vem som får komma hem till mig.

Och så var det där med Ben & Jerry Half baked, vi måste gå var åt sitt håll, vår relation är över, vi måste gå vidare, i kväll var vår sista date. Vi har haft goda tider, vi har stött varandra när livet känts lite hårt - vi har haft det bra du och jag, men nu är det över - tack för tiden som varit!

Ni vet, en relation till glass måste förr eller senare ta slut - och det var inte bra att Ben & Jerry fanns där i min frys i mitt hem. Tack min vän, tusen tack!

Kanske städning inte är en dum grej, eller....

Älskade Lilla Azalea...

Pang Bom och På Det Igen!!

Över bron

Super trött

Få i alla fall användning för en gammal väska!

Det galna är att jag visste precis vad jag gjorde den kvällen jag skickade ett sms till J, men min tanke, som kändes logisk så där efter midnatt, kändes inte lika logisk när jag vaknade dagen efter och J hade skickat mig ett sms tillbaka. Här hade jag en möjlighet att sätta stopp för mig själv men jag körde på.

Varför - för att det tog uppmärksamhet från något som gjorde ont.

Men det är inte fint att göra så, för man skall inte använda en människa på det viset. 

Så kom helgen, jag var supertrött efter en tre dagars intensiv kurs, så jag ville vila, det var mitt fokus, allt jag tänkte på. Så kom fler sms, litet tjurigt sms från J och jag orkade inte säga mot, orkade inte ta den diskussionen, allt för mycket energi, så jag åkte till honom för att titta på film.

När jag hoppade av bussen stod J och vänta på mig, och när jag såg honom kom jag i håg, allt det jag tänkt förr, det som fick mig att stanna till förra gången - men jag fortsätter att tuta och köra. Ignorera alla känslor, för detta avledde andra tankar.

Det blev två filmer, var inte riktigt med på att vi skulle titta på en film till men det fick bli så, jag sa att eftersom det blir sent så vill jag att han kör mig hem, hade sagt till från början att jag inte ville sova över - han undrar varför, jag ger honom inget svar, frågar något annat. Jag har aldrig sovit över hos honom.

I går var jag helt slut så jag sov nästan hela dagen, sedan gick jag och la mig tidigt, och det meddelande jag fått på mobilen när jag vaknade var ”skall jag tolka din tystnad på något sätt?” Skickade ett svar att han få tolka det på det viset att jag var väldigt trött och brydde mig inte om telefonen. Sedan fann jag mig skicka honom ett par meddelanden under dagen - för att göra honom glad (Jepp, jag vet super dumt).

Kanske kan det bli så att han inte vill fortsätta träffa mig, så jag slipper vara modig än en gång - fast det får nog bli så att jag tar tag i det.

Finns annat som jag kan fokusera på, bättre saker, en utmaning och något som är bra för mig, för min skull.

Dum och galen - det är jag!

En Punkt inte ett Komma...

Jag fick ett svar från P via Mötesplatsen, han hade tolkat brevet som om jag frågade om vi kunde prova, se om vi kunde vara tillsammans, men det var inte riktigt det jag ville, jag gjorde det för min skull, men kände att P tog det från mig igen, men så kom jag på, under utbildningen på jobbet idag - han kan inte ta något från mig om jag inte ger honom det. Även fast jag skulle ta tillbaka honom - mot mina egna kloka tankar - för det hade inte varit hälsosamt, så kände jag att visheten inom mig skulle säga nej, tilliten finns inte där, han har visat sig vara en stövel faktiskt, okännande, oempatisk om han inte har något att vinna, är du inte intressant, det är han som är den som räknas, endast. Han kan inte förstå att ha en historia är en del av att vara en kännande människa, enligt mig. P skulle förgöra mig tillslut, jag skulle ändra mig för att passa honom bättre - urlaka mig, förgöra mig.

Klart jag blev ledsen igen, skör igen och ifrågasatte mina chanser att få en relation, att någon vill vara med mig trots mitt förflutna och det jag ställt till med. Jag är rädd för att sluta som ensam för resten av livet. Jag är ledsen, väldigt ledsen och försöker ge mig en klapp på kinden, känna mig ledsen och lite sorglig är ok, för en stund, men sedan kan jag välja något annat istället.

Tycker inte om den här ledsamheten, den är så jobbig att ha med att göra ;  ) Som den där tjuriga tre-åriga Marie, men även hon får finnas, får ta rum, men inte utesluta något annat, speciellt inte sådant som är bra.

Så jag skall slicka mina sår, måla mina naglar, sätta färg på kinderna och parfym bakom öronen - och en blomma i mitt hår. Även om det endast är för mitt innersta öga.

Jag tror det är bra nu - nu skall ja påbörja öppna min hand och släppa taget, det är bra nu, det skall jag hjälpa mig själv att förstå...

...och ledsen får jag vara ett litet tag till, nu har jag i alla fall fått göra vad som var viktigt för mig, ett brev till P, men en punkt inte ett komma.

Så bannar jag mig....

Jag gjorde det idag, jag skrev och skickade ett brev till P bara för att jag inte kunde sluta tänka på det sista samtalet vi hade och hur jag desperat försökte få honom tillbaka ”alternativa verkligheter är inte för mig” de orden är ett öppet sår, det gjorde så ont. Allt sedan dess har jag tyst gått runt och bannat mig själv.

Varför, varför, varför, varför - ja, ni förstår.

Solrosen hjälpte mig att skriva adressen då jag inte ville att han skulle se att det är från mig, kommer jag att kunna släppa det - Nej! Men jag har förklarat mig, för min skull, jag har gjort det som kändes viktigt för mig. Men klart jag kommer att vandra runt en månad eller så i hopp om att han hör av sig, JAG VET att det är föga troligt och kanske till och med bäst så (phuff precis som jag tror på dem orden :  ) men för att vara mig lik så har jag...

...skickat ett sms till J igår kväll, skrev god natt, han hade svarat senare och i morse undrade han varför jag skrivit till honom - JAG vet idioti, men det får mig att grunna på annat, inte just så jag skall vara så ärlig som jag bara vågar - djupt andetag och ut med det.

I morgon skall vi ha en ”utbildning” på jobbet, ”7 Goda Vanor” vi fick skicka ut en liten enkät till kollegor och jag kan ta det så länge det inte går på min person, det privata har min arbetsplats inget med att göra, när jag hör porten stängas bakom mig så är tiden min och inte min arbetsgivare - men solrosen tror inte att vi kommer att gå på det privata - jag är tyvärr lite misstänksam - men verkligheten är tillåten att överraska mig!

Föll hårdare för Patrik än jag trott, men om det bara hade varit bra med allt dagen efter så skulle jag vara orolig för hur jag hanterat det, genom att inte hantera det. Även fast det gör ont, är lite förnedrande stundvis så bättre massa känslor ut än att spara allt tills det en dag blir allt för full och jag brister.

Men jag har varit ensam så länge över tolv år om jag inte räknar med P och jag tycker att jag kan få börja den delen av mitt liv även fast jag ställt till det ekonomiskt, det är jag rädd för, att det jag ställt till med kommer att vara det som skälper mig i relationsdelen...

....nu skall jag krypa till sängs med trasstång så sent på kvällen att jag tror det är försommar, och så skall jag drömma om Hen....jag menar Harry :  )

Ledsamhetens helg förhoppningsvis Förbi....

Måste erkänna att jag är lite trött på mig själv med den här ledsamheten, det är urtråkigt tycker jag. Den här helgen har varit en ledsamhetshelg och de får komma då och då, men det betyder inte att jag tycker det är roligt att vara ledsen!

Tog mig ut på en liten kort promenad, runt mitt område, det var varmare än jag trodde och även vinden var ljummen. Det luktade vår, det kändes som vår och den känslan växte allt mer för varje joggande person som passerade mig på trottoaren. Började till och med skämmas där jag lunkade fram. Det kommer att bli fler joggande ju närmre Göteborgs varvet vi kommer, det tycks som de lägger på en högre växel ju närmre starten. Känns faktiskt bra, och magiskt när den blå linjen dyker upp på vägen.

Nu sitter jag här och lyssnar på regnet, det är så harmoniskt och gott på öronen.

Har varit utan TV nu i en veckas tid, Först blev jag nästan panikslagen - vad gör man? Men jag justerade och viss TV kan jag titta på via datorn. Men det är begränsat utbud och lite jobbigt då jag vill arbeta med min Mac och den är upptagen av mitt TV tittande, är lite förvånad att en sådan TV beroende person som mig själv klarar mig, justerar och hittar annat att göra - som läsa och vara ledsen :  )

Det hade varit skönt om jag hade varit ute mer under helgen, med det har varit en ledsamhets helg och även den skall få ta sin plats...

...men nu hoppas jag den tackar för sig och ny tid stundar i morgon!

Liten ledsen Lite...

Jag har varit ledsen idag, gillade det inte alls skall jag villigt erkänna, hade annat jag kunde ha haft för mig, och var gång som jag känner mig så här lite ledsen saknar jag Patrik, kanske mest för sällskapet, kanske mest för att jag inte gillar det sätt som jag skötte det efter den söndagen han dumpade mig. Och, om jag kunde gå tillbaka och sköta den biten bättre - för min skull, men samtidigt gjort är gjort. Har varit hård mot mig själv då jag om och om vill skriva ett brev till honom - men det skulle inte tjäna något till, så jag säger nej,nej. För jag mår faktiskt mycket bättre för var dag som jag inte skriver till honom, på det viset gör jag vad som är bra för mig. Och det är som det skall.

Men jag är och har varit ledsen i dag, och jag kan inget göra åt det. För så är det i bland. 

Så kände jag att jag ville byta luft ett tag så vid 20:00 satte jag på mig ytterkläder och gick en promenad, det var fortfarande ljust så jag kollade klockan både en och två gånger. Det var skönt, gick förbi Donsögatan och vidare ner hemåt med ledsamheten i ett koppel efter mig, min lilla ledsamhets kompis.

Blä, har övervägt om jag skall ta kontakt med J, kanske det är bättre än ensam, men så får jag små bilder som blixtrar förbi då jag förstår, och kan tyda att det var ett klokt beslut, men som det är med mig klockar jag fram och tillbaka.

Känner mig ful, äckligt, trött och rädd för att slösa en ända dag, jag önskar träffa någon det är klart, samtidigt så skall jag inte bara för att.

Nu skall jag krypa till kojs och sova gott, stolt för att jag inte gjort något som jag skulle ångrat - när natt blir dag.

Men, jag är ledsen och vill gärna träffa rätt någon dag....

Thats all!

En Prinsesstårtsbakelse promenad....för att jag kan...

Ok, kanske ser man inte bron här, men den finns..

Jag åkte med spårvagnen till min gammal gata, jag hade en plan och fokuserade bara på den - en princessbakelse. Och JA jag åt en princessbakelse! Efter detta inköp så gick jag och ”schysa” alla röster inom mig som sa det jag inte ville höra att jag inte skulle äta bakelsen. Men jag kämpade vidare med ”jag skall verkligen inte äta den”, ”jo, jag vill äta den” för det är jag värd!

Jag åt den och mådde sedan illa, hade jag inte ätit den så hade jag tömt mitt kylskåp och skafferi.

Promenerade hem, en omväg för att njuta av vårsolen, tog den längre vägen för att försöka göra nytta, innan jag gör onyttiga saker!

Det var underbart, fåglarna kvittra, det blåste lite, lite. Jag hade musik i mina öron, Virves väska på armen och det kändes så avslappnade och tryckt. Jag tog massor av kort på träden och fortsatte med min vandring hem. Har börjat en lite, liten ”Hobby” jag tar foton på bron från olika vinklar, ett litet nöje jag har.

Lyckades faktiskt med bedriften att inte tänka allt för mycket på nät- dejtning, eller på de jag träffat under den tiden jag varit med Match.com. Det har blivit så att eftersom ”nya” män inte tycktes komma in, så en liten pause - men jag skall inte ge upp - även fast jag har sidor av mig själv som skrämmer mig och oroar mig i relationer, att ingen vill vara med mig för allt dumt jag försatt mig i. 

Allt jag vill är att träffa någon som håller mycket av mig, eller tom älskar mig, som vill dela sitt liv med mig och inte är allergisk mot katter. Är det för mycket att önska, en relation, värme, vänskap, närhet och en massa hålla handen tillfällen och kram stunder och ja du vet....

Tills dess promenerar jag lite mer!

Jag Vill så Gärna....

Vet ni, jag är den person som ställt till det för sig självt och det har varit ok för mig att ta ansvar för det och inget jag backar från, när jag tänker på hur jag kommer att förhålla mig framtiden, kortsiktiga lösningar och önskningar och ett manisk beteende har gjort att jag är väldigt begränsad av vad jag kan och inte kan göra rent ekonomiskt. Det har jag accepterat, men oron är där att jag inte kommer att få bli en del i ett förhållande - med en man, en pojkvän.

De sista dagarna har mina tankar slunkit tillbaka på varför P inte ville träffas längre och hur jag försökte fixa det med att inte vara den jag är, som jag ser det nu har han träffat en tjej som har det han önskar, de har flyttat ihop, rest en hel massa, givetvis har hon pengar, inga husdjur och ett 100 % friskhetsintyg. En partner som ge honom det han vill ha, de har ett bröllop planerat och barn på gång. En del i att jag slutade vara på Mötesplatsen var för att jag inte ville se när han avslutade sitt medlemskap där, men inget stoppar min fantasin.

Jag vill inte vara ensam, lika lite som jag vill vara i ett förhållande som får mig att må dåligt, jag önskar ett förhållande, men jag känner mig rädd, att på grund av min ekonomi, så kommer ingen vilja ha mig.

Så min nedstämdhet kommer från alla dessa tankar, jag försöker hitta tillbaka till glittrande ögon, men det är en utmaning som det känns just nu - och en helt ny känsla av sorg från det att P inte vill ha mig, en rädsla att han har nått i det att ingen annan skall önska mig.

Samtidigt så känner jag att jag skall ta hand om mig, inte ge upp när det gäller nät dejting om så endast för övning - men inte skall jag ljuga, jag vill så gärna träffa en man, en helt vanlig man - någon att älska och bli älskad av.

Vill inte att jag skall dra ner mig i ledsamhet, för just nu är jag faktiskt ledsen och det känns hopplöst - samtidigt vet jag att den ändrade ekonomiska situationen har en del i den sorgsenheten att göra och rädslan ökar och min tro på att träffa en partner svårare.

Vet ni, jag har ställt till det för mig själv, och det ger mig mardrömmar på vad det ställt till det för mig rent i chansen att träffa någon som kan ta hela den jag är, med det jag har med mig i bagaget. 

För allt jag önskar är att hitta en man som tar mig för den jag är, trots rädslan skall jag fortsätta fram för det är jag värd och för jag måste våga tro!

Men just nu, just nu i den tid jag är befinner är jag ledsen ända in i själen - fast, vet ni, det blir bättre även för mig en dag, även jag är värd ett varmt liv och någon att dela det med, med allt vad det innebär.

Visst har jag flirtat med tanken att ringa J - än har jag inte gjort det.....