Hopp, förväntan, besvikelse och så om igen, och om igen. Det är som sagt tidigare, hoppet som sist lämnar mig. Och det är jobbigt, inte för att jag vill vara på något annat sätt, även fast jag är skit dålig på att hantera besvikelse - det får jag lära mig.
Follow your bliss!!
Det har jag tagit från Daniel en deltagare i ”Project Runway” även fast det innebär lite hjärta smärta. Och ont gör det så jag nästan vill kräkas och jag hamnar i läget ”jag är verkligen skit ful och motbjudande” kommer jag alltid vandra jorden ensam som en mammuth?
Ja, jag gör ”Drama Queen” bättre än någon annan - lita på det!
Men jag skall ge mig en klapp på axeln för att jag vågar, att jag inte känner om vattnet är lagom varmt innan jag hoppar. Jag vågade, jag satte mig i ett utsatt läge och det är skrämmande, hemskt och hjälp!!!!
Och jag blir ledsen när det inte blir som jag hoppades, som jag trodde, jag trodde att jag tolkat signaler rätt. Nu skäms jag för att jag trodde att någon man kunde finna mig attraktiv, söt. Hur dum får jag vara - ja, säger den där Marie med skinn på näsan som just nu gömmer sig bakom min högra lunga, hur dum som helst bara du är smart nog att inse det - och det är jag ju - upp med hakan!
Men, jag är allt lite ledsen, så är det!
No comments:
Post a Comment