Jag är trött på min lägenhet, kanske inte lägenheten i sig utan snarare innehållet, det är för mycket, för mycket saker och jag har fått nog, jag vill inte ha det så här! Det som är, är att det faktiskt går att ordna, det tar lite tid, men det fungerar. Och det som är än mer toppen är att jag kan spara det jag är trött på, på vinden - jag behöver inte ge bort det utan bara ställa undan det ett tag.
Vart skall jag börja? Jag vet inte, jag har ingen aning, vad är det jag är trött på? Vad är det jag tycker är jobbigt? Sedan blir det för jobbigt att tänka på vad som är jobbigt så det blir att sitta underligt deppig på soffan, samtidigt som tiden går.
Tavlan jag håller på med får mig också irriterad, jag vill kasta den åt fanders, inte se den igen, aldrig ens höra talas om den, den slutar existera. Men jag har lovat mig själv att ge det tid, försöka mig fram, inte ge upp. Men orkar jag ens bry mig mer?
Otålig, irriterad, lite ur-gängorna och nere i skorna.
Så jag satte på mig skorna och gick ut på en promenad längs hamnen, Röda Sten, och vidare. Det blåste, men det var varmt och hamnen gav en massa underbara vyer. Ett stort fartyg var på väg in, den hade en last av stockar. Men otåligheten, längtan, oron, nästan förtvivlan och förhoppning men rädsla etc. fortsatte att cirkulera och göra det obekvämt i min kropp, i min hjärna!
Försökte få min hjärna att tänka på annat, fokusera på färger, min omgivning och att vara i stunden. Jag plockade lite nypon, fick lite taggar i min hand, och plockade en fin bukett blommor.
När jag kom hem igen, på min gård kom en uppenbarelse mot mig som gjorde mig så lycklig, lycklig ända ner i tårna! Astrid, glad, öronen fladdrande och tungan ute. Jag fick massa klappar och möjligheten att ge Astrid det tugg”godiset” som jag köpt till henne, den blev uppskattad och det var vad jag behövde, att bli uppskattad en liten stund!
Så nu skall jag se om jag inte kan sortera och få det lite luftigare!
No comments:
Post a Comment