Jag Vill så Gärna....

Vet ni, jag är den person som ställt till det för sig självt och det har varit ok för mig att ta ansvar för det och inget jag backar från, när jag tänker på hur jag kommer att förhålla mig framtiden, kortsiktiga lösningar och önskningar och ett manisk beteende har gjort att jag är väldigt begränsad av vad jag kan och inte kan göra rent ekonomiskt. Det har jag accepterat, men oron är där att jag inte kommer att få bli en del i ett förhållande - med en man, en pojkvän.

De sista dagarna har mina tankar slunkit tillbaka på varför P inte ville träffas längre och hur jag försökte fixa det med att inte vara den jag är, som jag ser det nu har han träffat en tjej som har det han önskar, de har flyttat ihop, rest en hel massa, givetvis har hon pengar, inga husdjur och ett 100 % friskhetsintyg. En partner som ge honom det han vill ha, de har ett bröllop planerat och barn på gång. En del i att jag slutade vara på Mötesplatsen var för att jag inte ville se när han avslutade sitt medlemskap där, men inget stoppar min fantasin.

Jag vill inte vara ensam, lika lite som jag vill vara i ett förhållande som får mig att må dåligt, jag önskar ett förhållande, men jag känner mig rädd, att på grund av min ekonomi, så kommer ingen vilja ha mig.

Så min nedstämdhet kommer från alla dessa tankar, jag försöker hitta tillbaka till glittrande ögon, men det är en utmaning som det känns just nu - och en helt ny känsla av sorg från det att P inte vill ha mig, en rädsla att han har nått i det att ingen annan skall önska mig.

Samtidigt så känner jag att jag skall ta hand om mig, inte ge upp när det gäller nät dejting om så endast för övning - men inte skall jag ljuga, jag vill så gärna träffa en man, en helt vanlig man - någon att älska och bli älskad av.

Vill inte att jag skall dra ner mig i ledsamhet, för just nu är jag faktiskt ledsen och det känns hopplöst - samtidigt vet jag att den ändrade ekonomiska situationen har en del i den sorgsenheten att göra och rädslan ökar och min tro på att träffa en partner svårare.

Vet ni, jag har ställt till det för mig själv, och det ger mig mardrömmar på vad det ställt till det för mig rent i chansen att träffa någon som kan ta hela den jag är, med det jag har med mig i bagaget. 

För allt jag önskar är att hitta en man som tar mig för den jag är, trots rädslan skall jag fortsätta fram för det är jag värd och för jag måste våga tro!

Men just nu, just nu i den tid jag är befinner är jag ledsen ända in i själen - fast, vet ni, det blir bättre även för mig en dag, även jag är värd ett varmt liv och någon att dela det med, med allt vad det innebär.

Visst har jag flirtat med tanken att ringa J - än har jag inte gjort det.....