Tiden knatar på, i sin egna takt. Oavsett vad som pågår inom mig, i mitt hjärta. Den tycks inte ta hänsyn till det alls. Känner det som jag gjort nu ett tag, de bedarrar men jag saknar den där närheten, avslappnade tvåsamheten. Känner att alla dessa presentationer som finns på nätdejting sidor är så hårda, så plastiga och hyperaktiva och massa med göra, göra och aktivitet. När jag läser dessa presentationerna så tappar jag andan.
Jag vill bara träffa någon som inte behöver vara så mycket, någon som har lite rum i sitt liv, inte var minut inplanerade med en massa aktiviteter. Någon som man känner sig så bekväm med så man känner att man kan knäppa upp knappen på jeansen och låta magen pösa.
Inte vet jag om det är orimligt.
Så, som en liten bonus till mig själv gick jag tillbaka till Åhléns för att titta på den lila väskan, som jag önskar sedan förra sommaren. Jag ville se om de sänkt priset ytterligare - och det hade dem. Så jag slog till och köpte den, från 700 kr till 300 kr, det är inte illa det. Ingen märkvärdig väska - men det är inte det jag faller för, utan den stiliga enkelheten, den lättsamma stilen - kanske som de män jag känner passar mig bäst.
Inte för att väskan botade eller lappade färdigt mitt hjärta, men den gav och ger glädje och lite vår känslor - hoppet om en ljusare framtid visar väskan mig till!
”Dick” som han heter som jag mailat på Match.com tycker jag verkar trevlig och det ser ut som en dejt kanske kan vara möjlig, han, olikt Patrik, har redan berättat mer om sig själv än Patrik någonsin gjorde - vilket inte betyder att Dick berättat hela sin livs historia, utan bara en liten, liten del. Jag skickade honom ett liknande mail för att presentera mig lite närmre men - NEJ - inte berättade jag allt, om ens en bråkdel, nu får vi se hur det går, vem vet.
Tiden som kantar får visa det!
No comments:
Post a Comment